5 DOLLS FOR AN AUGUST MOON (1970) Italien, 81 minuter. Regi: Mario Bava.

Bildporr

De är rika och blasé.

Ett gäng odrägligt rika personer samlas på en avlägsen ö för att försöka övertala professor Farrell (William Berger) att sälja sin ovärderliga formel till dem. Samtidigt går de bakom ryggen på varandra för att få exklusiv rätt till professorns arbete. Farrell vägrar dock trots löjligt generösa erbjudanden. Kanske behövs starkare övertalningsmetoder? Plötsligt börjar folk att dö, en efter en...

Edwige vet i alla fall hur man får fart på män.

Det här är återigen en sådan där rulle som legat i decennier i vårt spindelvävsrika filmvalv och som märkligt nog alltid har förbisetts. Nu har ju Mario Bava en ganska ojämn karriärskatalog så hans goda rykte till trots finns ju en del crap. Den här filmen var han enligt uppgift inte ett dugg stolt över och såg den endast som klassiskt horkneg där han fick betalt för att göra film av ett tveksamt manus. Vi är av en annan åsikt.

Fantastisk location! Eller..? Nix. Bara ett exempel på Bavas trolleritrick. Det svincoola huset är fejk.

Vi kan väl hålla med om att manuset av Mario Di Nardo är lamt och en fånig variant av Agatha Cristies "Tio små negerpojkar"* men Bava har verkligen gjort det bästa av det och då, vad det verkar, helt omedvetet. Till att börja med är ju våfflan, som vanligt när Bava är i farten, en fest för ögat. Färgsprakande och minutiöst välkomponerade bilder. Även när han verkar driva lite med produktionen och lägger in lite absurda element lyfter det faktiskt filmen. Det är ju rätt komiskt när det stajliga husets frysrum fylls upp av inplastade lik till tonerna av ett ostämt piano. Vilket automatiskt segway:ar in oss på Piero Umilianis musik som är härligt lounge:ig och passar perfekt - även de kontrapunktiska styckena - till bildflödet.

BETYG: 5/7 Ja, det är en sådan stilistisk bildporr att vi fullständigt skiter i att storyn är sisådär. Dessutom är ju Edwige Fenech nästan garanterade extrapoäng i vårt vetenskapliga betygssystem.

Edwige bejakar sin slinkighet.

Ett mord har just skett och alla tittar misstänksamt på varandra.

Misstänksam.

"Hm. Who dunnit?"

Även Bingo Rimér är misstänksam.

Ja, och inte vilka bottles som helst utan självklart klassisk giallo-saft.

William Berger blir #metoo:ad av Edwige. "Stackars" jävel.

Howard Ross har hittat en intressant cigaretthållare - och även en spännande röd hårfärg.

Men de toppas lätt av dessa sexiga kalsipper.

Oj, han stannade perfekt placerad framför palmerna. Detaljer kära kids, detaljer!

Läckert. Bladen bildar nästan perfekt en klassisk hand-framing man ser alla dedikerade fotografer och regissörer springa omkring och göra.

Mer bildpoesi. Notera glaskulorna i bildens nederkant. Vi har just följt dessa, rulla från en scen till en annan och landat i denna. Ascoolt!

Måste vara sån där vegopropaganda...

Vidvinkel + cool location = ascoolt.

Frän trailer.

Edwidge Fenech dansar loss inför blaséfolket.

Edwige är kramig.

Edwige i dödlig bondage presenterat på ett så stilistiskt vis att Lasse Hallström får råbånge.

Piero Umilianis ledmotiv. Svincoolt! Spetsa särskilt öronen vid 1:49 för lite bekant sång...😊

Hela filmen.

*Som nu självklart fått en ny PK-titel: "Och så var de bara en", vilket även följer det engelskspråkiga tillvägagångssättet där originaltiteln var "Ten little niggers". Fast i USA var de 74 år tidigare när de döpte om boken till "And then there were none".

Från början var det mängder av kontroversiella omslag (kanske tio?)...

...men nu är det bara ett kvar. (Not really, men det passar ju vårt ordvitsiga narrativ.)

A.A.A. MASSAGIATRICE BELLA PRESENZA OFFRESI... (1972) Italien, 83 minuter. Regi: Demofilo Fidani.

Pappas lilla hora

Narcisso Muskelhingstsson känner sig nöjd.

Cristina (Paola Senatore) har fått nog av sin stränga och kontrollerande far (Jack Betts) så hon sticker från föräldrahemmet för att livnära sig som "massös". Hennes första trevande försök går inte jättebra men så träffar hon Oscar (Howard Ross) som har rika kontakter och han erbjuder sig bli hennes "samarbetspartner" för endast hälften av hennes intäkter. Affärerna går lysande men alla Cristinas klienter får av någon anledning halsen avskuren...

Men va fan är det här?! Så här älskar man ju bara när man är kära i varandra.

Udda Film sänker sig ner i giallons trygga famn igen och enligt uppgift skulle denna våffla vara något i särklass beträffande misogyni. Jo, det får man väl säga att den var. Männen i denna film är bland det sliskigaste man kan tänka sig och Senatores karaktär är förvånansvärt likgiltig inför detta. Hennes kompis Paola (Simonetta Vitelli) blir åtminstone upprörd när hennes pojkvän visar sig vara en mega-douche.

Cristina får lite konstruktiv feedback.

Just att filmens sleazighetsfaktor är skyhög är faktiskt den enda behållningen. Som giallo är den ultralam. Förvisso har vi den arketypiska mördaren med svart hatt och rock, handskar samt en glimmande rakkniv men morden är få, tama och tar en evighet att komma igång. Vi vill också betona att sleazet har mer att göra med männens skamlösa beteende att göra än den sedvanliga orgien av nakenhet. Visst lättar Paola Senatore på kläderna en hel del men för att vara en så sleazig rulle är det anmärkningsvärt att inte en enda mysig 70-talsbuske syns till.

Sakligt.

Sedan är manuset definitivt ingen höjdare. Här orkade man inte krydda med de obligatoriska röda strömmingarna* och att lista ut vem den maskerade mördaren är är inte supersvårt. Fidanis regi är inte heller något att hurra för men så blev han ju inte så långlivad i regissörsstolen heller. Man försöker spetsa till det lite med knasiga snabba klipp emellanåt men det känns mer fånigt än stilistiskt. Sist men definitivt inte minst i denna genre har vi musiken av Coriolano Gori som är ovanligt dålig.

BETYG: 3(-)/7 En mycket svag trea men det italienska 70-talet och sleaze är vi ju otroligt svaga för så...

Cristinas pojkvän är inte bara en gigantisk mes han är även ultranaiv.

Flukto McFluktovic

Vilken man eller kvinna kan motstå det charmiga leendet?

♫"I'm only happy when it rains...."♬

Det är absolut inget konstigt med en torsk i kaftan och comb-over som ger en hora ett bubbelbad.

Äntligen lite giallo!

Stig-Helmer uppfostrar sin dotter.

Så bara för att din flickvän är en attraktiv kvinna bör hon överge arkitektjobbet för att bli hora? Okej, Sleazy O'Sleazerson!

Envis jävel det där.

Skrupelfri ung man.

Varför kikar farbror så stint?

Aha!

Det ser inte riktigt ut som om Howard Ross har lärt sig behärska det här med rökning.

"...men jag KAN flyga. Jag är inte rädd! Jag KAN flyga..."

Kan det vara Liam Neeson månne?

Jodå. Gula gummihandskar är helt okej enligt alla giallo-konventioner. Sen är de ju som sagt GULA.

Seg trailer med "snyggt" rums-reverb.

Hela våfflan på originalspråket.

*Visst blir det mäkta lamt att direkt översätta detta engelska uttryck?

THE BITCH IS BACK (1995) Nederländerna, 16 minuter. Regi: Tjebbo Penning.

Ge och ta

Used and abused.

Martin (Marcel Faber) har precis förlustat sig på sin uppblåsbara sexdocka och slängt henne åt sidan för att gå och lägga sig. Det verkar dock som om dockan inte är nöjd med envägsutbytet de har utan nu vill ha något av honom.

Lite full frontal male nudity.

Kortfilmstajm på Udda Film igen och denna lilla holländska variant är en ganska välgjord rulle om än inte speciellt originell. Den har lite den där komedikänslan man känner igen från filmer som "The Evil Dead" (särskilt tvåan), "Evil Ed" eller "Braindead". Faktum är att filmen hade varit superskön om det inte hade varit för dockans filmreferenser i form av oneliners. Tyvärr blir det oftast bättre när icke-levande ting håller käften och när man ändå envisas med att låta dessa tala känns det mest som om man adresserar en humorbefriad mainstream-publik. Japp! Vi är snorkiga elitister här på Udda Film som föraktfullt ser ner på den stora massan från våra höga hästar (eller är det stenade mulåsnor..?)

BETYG: 3/7 Hyfsat mysig och välgjord kortfilm men snärtiga film-oneliners förtar.

Jo, det haglar billiga filmreferenser.

Vad är läskigast, saxen i hennes hand eller den tveksamma munhygienen?

Det där gör i alla fall ont.

Ja du skulle också se så skitnödig ut om du blev utsatt för våld i hemmet.

Läskigt värre!

Jaså, hon sväljer inte? Fast det är ju rätt logiskt vid närmare eftertanke.

Är det...eller inte?

Hela filmen.