ABSURD (1981) Italien/Panama, 94 minuter. Regi: Joe D'Amato.

Anthropo-tappat-matlusten

Knock knock! Who's there?

En främmande man (George Eastman) stapplar in till familjen Bennett med tarmarna i sina händer efter att ha skadat sig på deras staket. Den mystiske mannen rusas till sjukhus och opereras även om chansen att han ska överleva sina svåra skador är obefintlig. Mirakulöst nog överlever han och hans sår läker dessutom abnormt snabbt. En annan man har dock följt honom dit och detta utlöser en kraftig reaktion hos den nyopererade främlingen som helt sonika flyr från sjukhuset. Han lämnar dessutom ett spår av död och förödelse efter sig.

Men det är ju Luigi!

Klassikertajm på Udda Film. Några av oss har faktiskt redan sett den här filmen för ca. 103 år sedan men frågan är i vilket tillstånd då minnesbilderna begränsar sig till Luigi Montefioris - mer känd som George Eastman - galna ansiktsuttryck. Vi har ju annars som tumregel här på Udda Film att inte recensera filmer vi redan sett. Våra blanka minnen skapar dock detta undantag då en återtitt inte ens genererar några javisst-ja-så-var-det-ögonblick.

Denna gång kanske han bjussar på lite tarm istället för att käka upp dem själv?

Vi kan väl börja med att säga att detta inte är en uppföljare till den ökända "Anthropopphagus the Beast". Trots att D'Amato regisserade även den, Eastman spelade den knasiga kannibalen och även där lattjade med sina egna tarmar i filmens ikoniska slutscen. Detta känns mer som en flirt med den våfflan. Av någon anledning kommer den främmande mördaren och hans nemesis (Edmund Purdom) nämligen från Grekland, där då "Anthropophagus the Beast" utspelade sig.

Luigi tar det engelska uttrycket "picking your brain" alldeles bokstavligt.

Filmen, som egentligen inte är någon höjdare, har ändå den klassiska D'Amato-stämningen och våldet är brutalt. Carlo Maria Cordios musik är rätt cool och påminner en hel del om Goblin. Intressant dock hur man blåser på med musiken på högsta volym i vissa scener. Märkligt nog - särskilt för att vara en D'Amato-våffla - är det ingen nakenhet alls. Kan det ha varit D'Amatos producenthatt som regerade? Jo, han inte bara producerade och regisserade, han skötte även A-fotot. Som producent ville han väl säker sälja filmen internationellt och då är ju smaskig sex i vägen för alla skitnödiga inköpare i hycklande nationer.

Luigi har gått från människoätare till militant vegan...

Eastman, som vi gillar här på Udda Film, är inte särskilt skrämmande i denna osminkade mördarroll. Faktum är att Joe D'Amato totalt har misslyckats med att skapa någon som helst spänning eller känsla av skräck i filmen. Ett lysande exempel på det är - SMÄRRE SPOLIER - när den asirriterande ungjäveln (Kasimir Berger) hysteriskt bankar på sovrumsdörren där syrran Katia (Katya Berger) ligger fastspänd i en sjukhussäng. Hon försöker mödosamt lossa på alla spännen som håller henne fast samtidigt som barnhelvetet skriker och slår på dörren. Här ska vi alltså oroa oss för att mördaren, som är i huset, ska hinna ta ungfan (underbara tanke!) men han är fullt upptagen med att steka sjuksköterskan Emily (Annie Belle) i ugnen och alltså inte ens på gång att ge sig på skitungen. D'Amato har dessutom dragit ut till förbannelse på denna scen.

...således hatar han slaktare.

Samtidigt stör vi ihjäl oss på att mördaren har flera lysande tillfällen att nacka snorvalpen men missar hela tiden med en hårsmån. Riktigt dåligt att missa med just en hårsmån med tanke på den jävla krullfrisyr snorungen har. Vi skapar dock vår egen hämnd i våra huvuden då slutscenen är så härligt D'Amato-italiensk då -STÖRRE SPOILER- Katia, helt nerblodad, möter polis och familj vid ytterdörren efter att just ha yxat ihjäl mördaren. Glatt proklamerar hon till pissungen att han inte behöver vara rädd mer och lyfter upp mördarens huvud i bild - freeze frame! Ascoolt. Och här bygger vi alltså en mental bild av hur krulltotten blir gravt traumatiserad för livet. 😀

BETYG: 4/7 En egentligen rätt dålig slasher, men den har en skön Joe D'Amato-atmosfär.

Vegansk lycka!

...när slaktaren får smaka på egen medicin.

Äckelunge har fått tag på världens största fjärrkontroll. Barnvakten tycks misstycka.

Viderbarnet får ett hissy fit.

Syrran ser mer avspänd ut...eller uppspänd menar vi.

Hellooo puppy!!!

Hela Italien stannar när det är amerikansk fotboll på TV. Det är dock inte vilken sändning som helst. Nej, det är en exklusiv sändning där man spelar i slowmotion - LIVE!!!

Här skådespelar muppspolingen att han engagerar sig i sporten.

Snälla herr Montefiori...GÖR DET DÅ!!!😫

Migrän much?

Fail på det DIY-solariet.

Nu jävlar blir det metal!

Carrie? Är det du?

Trailer, komplett med nån slags artificiell elefantfanfar när titelskylten dyker upp.

För er som bara kollar på skräckfilm för mordens skull.

Carlo Maria Cordios soundtrack.

Hela rullen.

DELIRIUM (1972) Italien, 102 minuter. Regi: Renato Polselli.

Skogstokighet!

Mickey har fått nåt galet i blicken. Italiens svar på Donald Pleasence noterar.

Dr. Lyutak (Mickey Hargitay) bär på en våldsam misogyn lust som kompenserar för impotensen han våndas över då han inte kan älska med sin fru (Rita Calderoni). Denna lust släpper han lös på intet ont anande unga kvinnor han plockar upp. Samtidigt härjar en sadistisk mördare i trakten och Dr. Lyutak kallas in som experthjälp av polisen i egenskap av psykolog.

Här är en mer normal blick - Den manliga blicken.

Vi stiftar åter bekantskap med Renato Polsellis knasiga värld. Det var ju inte alltför länge sedan vi avnjöt hans The Reincarnation of Isabel (1973) och ville ha mer. Den här våfflan utspelar sig dock i "nutid" och lutar åt giallo-hållet med handskbeklädda mördare och diverse berättarmässiga villospår.

Den har fastnat på Stefania Fassios något spinkiga ben.

Likt många regissörer gillar tydligen Polselli att jobba med i stort sett samma ensemble som i andra filmer så vi känner igen många ansikten från nämnda film ovan. Ytliga som vi är noterar vi dock att skådisarna är betydligt snyggare i filmen från 1973. Fast Stefania Fassio, som spelar första offret här, slipper i alla fall ha tidigt Alice Cooper-aktigt smink. Var inte oroliga dock, Mickey Hargitay har samma knasiga frilla som alltid.

Plötsligt slår galenskapen till - deliriet!

Hargitay är skön i huvudrollen och snubblar över gränsen till överspel när han plockar fram doktorns galnare sida, men detta på ett roligt sätt. Polselli ser som vanligt till att sudda gränserna mellan verklighet och i detta fall feberdröm. Vi får därmed scener där märkliga sadomasochistiska orgier pågår. På tal om sadism... Våldet mot de kvinnliga offren är ganska brutalt men kontroversiellt nog poetiskt vackert i vissa fall om man kan bortse från vad detta skulle innebära i verkligheten och det är vi faktiskt kapabla till här på Udda Film. Våldet mot männen i filmen är dock mer komiskt.

Vi älskar att Polselli förvandlat något så romantiskt som interaktion mellan man och kvinna i ett vattenfall till något så mörkt.

Musiken är signerad av Gianfranco Reverberi och efternamnet känns ju adekvat om man är i musikbranschen. 😄 Han bjussar på skönt kaotisk rock när mördaren slår till och i övrigt stämningsfull tidstypisk musik. Även om storyn är hyfsat begriplig blir det smått kaotiskt när den ena karaktären efter den andra flippar ur och vissa beteenden är inte helt lätta att förstå motiveringen bakom. Ganska trevlig rulle ändå.

Tänk om snutar kunde sluta mörda svarta människor och ha på sig sådana här skjortor. Då skulle världen vara en bättre plats.

-SPOILER ALERT- Rätt skojigt ändå att Dr. Lyutak som då är polisens psykologiska experthjälp inte har en susning om frugans eller hennes brorsdotters (Christa Barrymore) galenskap. Att han själv är en galenpanna känns dock helt logiskt. Det går ju liksom hand i hand med yrket.

BETYG: 4(-)/7 Polselli har definitivt något med sin verklighetsutsuddande stil även om det inte är helgjutet.

LOL. Duktigt ändå att formulera detta när den handskbeklädde mördaren slår till. 😁

Husan Laurel (eller "Lolel" som undertextaren valt att kalla henne) har vissa kattlika kvalitéer.

Hon verkar dessutom ha någon slags klåda i underlivet.

Tokigt blir det!

Och samtidigt så skoj.

Vid avsaknad av erektion kan man alltid ha sex så här.

Se en sådan passion som väcks!

Men så slår deliriet till...

...och oidentifierat objekt gör frugan illa.

Knasighet övergår i skuld.

Knasig skuld!

Delirisk knasskuld!!!

Vi samtycker.

Katia Cardinali får påhälsning. Hon får dessutom illustrera en anledning till att brudarna tappar i skönhetspoäng jämfört med efterföljande film. Här var det tydligen högsta mode att frisera ögonbrynen till groteska smala streck. Man kan få delirium för mindre.

Mördaren använder sin fina piska till att peka ut kroppsdelen hen gillar bäst på kvinnor.

♫"Åh Mickey, Mickey, hej Mickey, du är helt okej, hej Mickey, hej Mickey..."♬ Eller?

Vi tycks ha hamnat i den porriga avdelningen i Twin Peaks-universumet.

Med lesbianism!

Incestuös lesbianism!!!

Man kan bli tokgalen för mindre.

Delirium mellan män.

Husan har varit med om nåt traumatiskt så för att hon ska känna sig trygg har man knäppt upp hennes blus.

Trailer som gör två flugor på smällen och inkluderar bilder från båda versionerna.

Introt till den tyska versionen där coola hammond-orglar byts ut till denna töntiga bakgrundsmusik. 😅

I rollerna.

KLICKA och avgör om detta är skojigare än David Lynch.

EDIT: Vi kollade in även den amerikanska versionen som endast är 85 minuter lång. Trots detta har en del scener adderats som faktiskt skänker en viss klarhet till filmens kaotiska slut. Särskilt brorsdotterns beteende blir lite mer logiskt. Däremot har man adderat en ganska töntig grundförutsättning för Dr. Lyutaks vansinne i form av en särdeles grov PTSD då det här visar sig att han är en dekorerad vietnamveteran. -SPOILER ALERT- Det visar sig även att hela filmen bara utspelar sig i Lyutaks feberdeliriska hjärna när han dödligt sårad flygs ut ur en stridszon. Lite snudd på Bobby Ewing-fenomenet i "Dallas" - fast givetvis före den skojiga TV-seriens tillblivelse.

Dokumentärbilder från "'Nam".

Den amerikanska friseringen verkar ha mer att göra med att få ner speltiden än att censurera hemskheter. Fast husans udda kåtbeteende är tyvärr helt bortklippt (SPOILER: Även det brutala mordförsöket på henne där mördaren även ger sig på hennes vagina). En förkortning som blir lite knasig är telefonkioskmordet då det här ser ut som om offret ringer direkt till polisen som då således sitter och krökar på bästa arbetstid. LOL. Tyvärr är även lite lesbianism bortklippt från drömsekvensen i det Lynchianska "röda rummet".

UTLÅTANDE: Ska ni se en version, välj den långa originalvarianten.

Lyutak traumatiserar sig själv.

Genom att mosa fiende.

Ett sådant huvudtrauma!

I den amerikanska versionen blir denne snubbe plötsligt polis - komplett med spånken och bar i bakgrunden. 👍

Det är helt bortklippt när doktorn river frugan på ryggen med denna märkliga tingest, vilket då istället får det att se ut som att han kanske gör något ännu grövre med den. Gissa själva vad.

Endast efter dådet ser man detta, vilket då blir en smula obegripligt.

Fina Carmen Young är tyvärr bara med i amerikanska versionen. Tur då att man får se så mycket mer av henne i "The Reincarnation of Isabel".

Även här slår deliriet till.

Total galenskap!

Detta delirium föregick som ni förstår "Stilla Natt, Blodiga Natt" som brejkade plastpåsekvävningen.

Båda versionerna slutar med märkliga montage av stillbilder från filmen. I denna version får vi lyckligtvis även en stillbild på Carmen och hennes fantastiskt vackra mun. I och med detta har vi nu sett alla hennes filmer redan. 😪