THE REINCARNATION OF ISABEL (1973) Italien, 98 minuter. Regi: Renato Polselli.

Bringing sexy back

Bava vill ha sina lampor tillbaka.

Häxan Isabella (Rita Calderoni) dödas ceremoniellt med en påle i hjärtat och bränns i ett inferno av lågor. Hennes förtvivlade älskare (Mickey Hargitay) tvingas se på och svär att hon ska få leva igen. Ett halvt millennium senare köper Jack Nelson (också Hargitay) in sig på ett slott där en mystisk metafysiker (Raul Lovecchio) redan huserar. Slottet är i samma by som där häxan brändes och byborna anser att det vilar en förbannelse över stället. Snart inträffar också mystiska försvinnanden och dödsfall och alla som vistas på slottet tycks ha en koppling till det mörka förflutna.

Aha! Det var här Lukas Moodysson hämtade inspiration till "Ett Hål i Mitt Hjärta".

Vi förväntade oss en sexig djävulsdyrkarhistoria och fick...typ det. Fast Djävulen är mer ett medel än ett objekt för dyrkan. Målet är ju som titeln skvallrar om att återuppväcka häxan Isabella och till det behöver man en sjuhelsikes svart ceremoni där man offrar oskulder på löpande band. Det blir därför för ovanlighetens skull fullt ös från första bildrutan när vi kastas in i en surrealistisk offerceremoni där en naken kvinna får hjärtat utslitet till Isabellas ära.

Satanister i pyjamas har kladdparty.

Man förväntar sig sedan att saker ska börja förklaras och att man ska börja identifiera sig med vissa huvudkaraktärer. Istället blir saker bara ännu märkligare och förvirrande. Klassiskt berättande är inget Polselli vill ägna sig åt och vi sjunker snabbt in i en härva av flashbacks, galna omotiverade skratt och skådespelare som spelar flera roller. Regissören slänger även in lite knaskomedi med karaktären Steffy (Stefania Fassio) som tokar sig och ackompanjeras av en serie löjliga musikstycken. Vore inte det nog har vi även ett gäng vampyrer på halsen (hö hö) också.

Gud lär höra den bön som yppas med de läpparna. Carmen Young är bara en av skönheterna som passerar revy.

Turligt nog är det gott om T&A. Filmen är dessutom vacker med ascoola Castello Piccolomini, som vi senast såg i The Devil's Wedding Night (1973), som inspelningsplats. Polselli inte bara lånar berättarelement från Mario Bava utan blåser även på med rejäl ljusshow i bästa Bava-stil. Karaktärers nyllen kan plötsligt från ingenstans belysas med färgglada filter och slottets kryptor verkar ha en ljusorgel installerad i varje hörn. Inledningens svarta mässa är en färgexplosion i rött och så här håller det på. Nu tror vi inte att detta bara är en lattjo-lajbangimmick då vi i allt kaos tolkar filmens tema som ett ifrågasättande av vad som är verkligt och inte. LSD-ljussättningen är då ett schyst verktyg att använda.

Hjärta och smärta!

Trots all förvirring och märkliga utbrott av melodrama gillar vi ändå den här våfflan. Det är klassisk eurosleaze som jobbar mer med stämningar än narrativ och dessa stämningar faller oss verkligen i smaken. Ett gäng fagra damer i olika stadier av avkläddhet skadar ju inte heller.

BETYG: 4/7 Inte helt begripligt men ändå njutbart i allt från spektakel till skönhet.

Castello Piccolomini tornar upp sig - igen.

Klämkäck flört? Nej: spasmer.

Stefania har gått i Alice Coopers makeup-skola.

Metafysiska ockultister gillar att ha röda lampor under hakan.

Eller gröna.

Gerg ser en smula diabolisk ut.

Gerg spelas av Marcello Bonini Olas som lätt skulle kunnat spela Dr. Loomis om italienarna hade gjort en direkt knock off av "Halloween".

Italiens svar på Donald Pleasence tyckte väl den här rollen var sexigare.

På den tiden när man hade SD:s kvinnosyn.

Mickey Hargitay slås av tanken på att Arnold Schwarzenegger faktiskt har spelat honom i "The Jayne Mansfield Story".

Sverigedemokraterna har öppet forum.

Dags att spika nytt partiprogram.

Ögonblicket när fagra Christa Barrymores smärta går över i njutning.

Ska man bryta den fjärde väggen ska man göra det ordentligt.

Stackars Christa. Först levande begravd, sen attackerad av fejkfladdermöss.

För att locka till sig en större germansk publik har man lagt till en scen där Isabel får en massa bruna kladdiga kockor på sig...

Ja, jovisst är Christa död, men de där tofflorna ändå.

Även Carmen inser att vampyrens penetration är en njutningsbar smärta.

Nahedu! Grimasera bäst du vill Carmen. Du kan ändå inte dölja din skönhet.

Hello doggie!!!

Carmen med filmhistoriens flagrantaste knullrufs!

Melodrama i ceriseviolett.

Mickey är mån om sin hy.

Italiensk trailer