Udda film

fredag 5 februari 2021

INVASION OF THE ASTRO-MONSTER (1965) Japan/USA, 94 minuter, Regi: Ishirô Honda.

Rond 2 i monsterbataljen

Där har ni den - bakom Jupiter: Planeten X! 👽

En expedition skickas till den mystiska planeten X som ligger i skuggan av Jupiter. Den visar sig vara bebodd av ett folk som tvingats leva underjord då de terroriseras av Monster Zero. De ber jordborna att få låna Godzilla och Rodan för att bekämpa Monster Zero och gengäld erbjuder de ett botemedel mot cancer. Astronauterna Glenn (Nick Adams) och Fuji (Akira Takarada) är dock misstänksamma och tyvärr verkar det som X-borna har en dold agenda.

One small step onto the soundstage.

Dagens våffla i vårt Godzilla-maraton är en sådan där film man är hundra på att man sett men när vi börjar kolla måste vi konstatera att antingen är vårt kollektiva minne bortom räddning eller så har vi faktiskt bara sett vissa scener ur denna. Det känns som om man sett de där snygga X-borna i sina slimmade silverpyjamasar en miljard gånger och sen har vi förstås den episka meme-scenen där vår charmante älsklingsödla dansar sin segerdans.

Det finns liv på Planeten X - och de har myggjagare!!!

Till skillnad från de flesta låt-oss-förlägga-handlingen-i-rymden-uppföljare är denna en schyst sådan och det är lite härligt att lökfaktorn skruvas upp ett par snäpp när man har rymduslingar i fetischiga silverdräkter med antenn på huvudet istället för taffliga gangsters i snygga kostymer. Annars är det inget nytt som introduceras i denna, och då snackar vi i monsterväg. Monster Zero är nämligen ingen mindre än King Ghidorah och återigen får han brottas med Godzilla och Rodan. Tydligen har de två sistnämnda fortfarande begravt stridsyxan sig emellan och har inga problem att komma överens. Mothra som fixade till denna rörande fred syns dock inte till här utan har tydligen gjort sitt jobb.

Fetma existerar inte på Planeten X.

De mänskliga karaktärerna är som vanligt ganska ointressanta att följa och man ser istället fram emot lökiga tefat och bedårande monster. Monsteruppgörelserna når inte riktigt upp till samma höjder som i filmen innan* och man börjar luta lite åt buskishållet. Givetvis är Gojiras dans det främsta exemplet på det och det är faktiskt ganska kul, om än uttjatat vid det här laget. Man kan dock även se lite spexande när Godzilla uppvisar frenetiskt fotarbete i ett slagsmål, så Muhammad Ali hade tydligen börjat göra ett avtryck i japansk monsterfilm. 😏

BETYG: 5/7 Jodå, visst är det fortfarande själva monstren som genererar högt betyg. När de tappar lite jämfört med förra filmen får de ändå draghjälp av ostiga rymdmänniskor.

Monster Zero a.k.a. King Ghidorah a.k.a. Ghidra a.k.a. Godzilla's and Rodan's bitch!

Devo ska precis uppträda på X-Stadion.

Marsianerna har kommit till Jorden.

Men vad gör de med Gojira?

Blåsa såpbubblor med Godzilla? Så nesligt.

Gojira lackar.

Rodan ryker av fis.

Denna segerdans känner ni igen.

"De ser ju alla likadana ut..." Nja, på Planeten X har någon bestämt att alla kvinnor ska se ut som det vackraste exemplaret av könet. Inte ens på andra sidan Jupiter finns det nån jämlikhet. LOL.

En hjärtskärande scen där Gojira och Rodan blir ditchade på Planeten X.

De elaka människorna bara drar.

Våra arma gummivänner reduceras till övergivna sommarkatter. 😥😿

Nämen gumman, du kan ju inte vara så där negativ i detta positivitetsfascistiska samhälle!

And they should!

Godzilla: Nyvaken och lack (och bedårande)!

Ghidra har hittat ett schyst industriområde att trasha.

Men vad är det för snören applicerade på det gyllene fanskapet?

Och Rodan verkar också bara vara en marionett.

Gojiras Ali-ögonblick: Dance like a butterfly, sting like a bee!

Moderniserad trailer. Känns rätt opassande ändå.

Spejsad batalj! Missa inte ett "happy moment" i slutet.

Slutet på våfflan.

*Ghidorah, the Three-headed monster (1964)

tisdag 2 februari 2021

GHIDORAH, THE THREEE-HEADED MONSTER (1964) Japan, 93 minuter. Regi: Ishirô Honda.

Den ursprungliga alliansen (fast en god sådan)!

Greta Thunberg har snott allt hon kan från Venus-profeten!

Mystiska fenomen uppträder i rymden samtidigt som temperaturen på jorden höjs. Samtidigt flyger den mordhotade prinsessan Salno till Japan för att undfly sina lönnmördare. Planet exploderar dock över havet men en kort tid efteråt dyker en mystisk profet upp i Japan som påstår sig vara från Venus. Hon är dock märkligt lik prinsessan och hon förutspår stora katastrofer för jorden inom kort.

Historien upprepar sig tyvärr för Greta.

Vi kör vidare med vårt Godzilla-maraton här på Udda Film och den här våfflan hade vi tydligen inte sett i sin helhet tidigare. Visst har vi njutit av de fantastiska monsterbataljerna tidigare men nu fick vi till slut sätta dem i sitt sammanhang. Som vanligt är detta sammanhang en ganska fånig transportsträcka i matinéform till nämnda monsteruppgörelser.

Japans svar på Penn & Teller.

Tyvärr tar också denna story med prinsessan/profeten från Venus upp mycket tid och våra älskvärda gummimonster har mest birollsfunktioner. Det är ändå en rätt underhållande film och som vanligt kan vi inte sluta le och spricka av kärlek när Godzilla och hans (o)vänner dyker upp i rutan. Just den inledande kampen mellan Gojira och Rodan (eller Radon som japanerna kallar honom) är smått fantastisk med Rodans envisa pickande i Godzillas huvud, förstärkt av asfräna ljudeffekter, stenkastning monstren emellan och dessutom tydlig skadeglädje! Mothra måste emellertid kallas in som fredsmäklare då den gemensamme fienden King Ghidorah utgör ett mycket större hot mot dem alla.

Men se där! Älvtvillingarna är tillbaka. I deras nya Mothra-hit kan man tydligt höra att de nu säger "MosuRa".*

Intensiteten borde ju skruvas upp till max när de tidigare ovännerna slår sig ihop i en episk batalj mot det trehövdade rymdmonstret men den kampen kommer tyvärr inte alls upp i samma charmiga nivå. Man missar även att bygga upp bilden av Ghidorah som det förödande hot han påstås vara. Visst, han ödelägger Tokyo en smula men Godzilla och Rodan hinner också ställa till med en del förödelse för de arma japanerna innan dess så vi hade väl gärna sett lite fler exempel på rymdmonstrets förmåga att ödelägga världar.

Telepatiskt sjunger de sin stämsång för Mothra som nickar gillande med sitt bajskorvshuvud.

Självklart är manuset i filmen fullt med hål och de mänskliga karaktärerna beter sig precis så korkat man kan förvänta sig i en 60-talsmatiné. Men vem bryr sig? Dessa gamla 60-talsfilmer har en förtjusande murrighet i sina färger, stilfulla kläder och mysiga modellstäder som trampas sönder. 😊

BETYG: 5/7 Detta är verkligen en gyllene ålder för Toho-monstren och vi är glada åt att det inte bara är så inuti våra nostalgiska huvuden.