TUNE FOR TWO (2011) Sverige, 3 minuter. Regi: Gunnar Järvstad.

 

 

 Muppigt

Nåja, han slapp i alla fall gräva sin egen grav.

 

En omtöcknad man (Daniel Adolfsson) släpas mot sin död i ett vintrigt landskap. Kan en plötslig ingivelse rädda honom?

Mänskligheten i ett nötskal.

 

Järvstad har skapat en skön kombination av råhet och humor i denna YouTube-succé. Även om slutet är ganska förutsägbart är det en skön känsla i denna lilla film. Det känns lite som om Quentin Tarantino skulle ha gjort en reklamfilm. Klart sevärd.

BETYG: 4/7 Rolig liten rulle

Kan Gud hjälpa?

Tvekan?

Glädjen i att dö!

 

Hela filmen.

 

HELL PENITENTIARY (1984) Italien, 88 minuter. Regi: Gianni Siragusa.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

DIRTY BABY DOES FIRE ISLAND (1998) USA, 9 minuter. Regi: Todd Downing.

 

 

Bögvärlden är läskig

Möt Dirty Baby - alltid chockerad.

 

Lilla Dirty Baby sköljs upp på land på Fire Island. Nyfiket undersöker hon den främmande omgivningen men snart blir det för mycket av det goda.

Muskelgubbar på ett gym.

 

Detta är en skojig liten film där huvudpersonen är en stoppanimerad docka som ledsagar oss runt på Fire Island som tydligen är New Yorks svar på Mykonos. Vad vi genom Dirty Babys ögon får se är nämligen en ultrahedonistisk gayvärld där man hänger sig åt kroppsbyggande, bögsex och kokain.

Man 2 Man.

 

Eftersom vi inte känner till Todd Downing här på redaktionen får vi tolka fritt och gissar att filmen är en ironisk kommentar till omvärldens chockerade vämjelse över de lättsinniga bögarnas vilda leverne. Kul är den i alla fall. Att animering är lite primitiv gör absolut ingenting och den ackompanjeras även av sköna ljudeffekter. Enkelt men skoj.

BETYG: 4/7 Animationer och bögerier i mysig mix.

"Varför?" som Niklas Jihde skulle ha sagt.

Line 'em up!

"Nooooooo!"

 

http://vdownload.eu/watch/9541646-dirty-baby-does-fire-island.html

Länk till hela filmen.

 

BIRTH OF THE LIVING DEAD (2013) USA, 76 minuter. Regi: Rob Kuhns.

 

 

Skapandet av en genre

George har filmbranschens största glasögon.

 

Dokumentär som berättar om tillkomsten av hela zombiegenrens moder: "Night of the Living Dead".

Illustrativa animationer.

 

För oss som älskar George A. Romeros banbrytande gamla zombiefilmer var att se denna dokumentär givetvis ett måste. Som fan har man ju en tendens att vilja överkonsumera information om objekten för ens dyrkan och vi har ju redan sett och läst en del om tillblivelsen av denna film men det är ändå roligt och spännande att höra Romero själv berätta om de primitiva och ibland dråpliga förhållanden man arbetade under.

Romeros lilla produktionsbolag gick all in och tjackade en fet 35mm-kamera. Hellz yeah!

 

Kuhns vill placera filmen i ett rättvist politiskt perspektiv och gör detta genom att presentera rådande raspolitik och situationen i Vietnam. Problemet är bara att, även om de ämnena är intressanta, så flyttas alltför mycket fokus från huvudämnet. Vi förstår dilemmat här då perspektivet är relevant men det känns ändå lite distraherande.

Barn tittar på tarmätande zombier i skolan.

 

Förutom några smärre tekniska tillkortakommanden är det ändå en lagom avvägning mellan talking heads, stillbilder, nyhetsbilder och cartooniga animationer som för berättelsen framåt. Gulligt och en smula talande för tiden vi lever i är inslaget där en liten klass barn, i 10-12-årsåldern, går på zombielektion och får titta på den gamla filmen. Tänk att amerikanska barn får se film med inälvsätande och nakenhet på bästa skoltid! Rektorn som har okejat det borde snabbt halas iväg av en uppretad moralkåt lynchmob med facklor och brännas levande för att ha utsatt de väna barnen får något så korrumperande. Märkligt nog verkade barnen tycka lektionen vara rolig och lärorik...

BETYG: 4/7 Kanske inte världens bästa dokumentär rent tekniskt och berättarmässigt men rolig och absolut nödvändig för oss hängivna fans.

Läraren i sin strikta och auktoritära klädsel.

Dagens ungdom - framtidens hopp.

Oops. Elvis skjorta har förvandlats till ett vitt energifält.

En ung (och snygg) Roger Ebert kunde till en början inte greppa "Night of the Living Dead":s storhet men fick senare göra en pudel.

Som en liten bonus får vi en glad Bill Hinzman. R.I.P.

 

Trailer

 

THE COMPANY OF HEROES (2004) Ukraina, 95 minuter. Regi: Oles Yanchuk.

 

 

Nationalromantiskt så det förslår

Krigsbyte som heter duga: film!

 

I slutskedet av andra världskriget kämpar ett kompani ur den ukrainska rebellarmén mot sina forna befriare tyskarna, bara för att sedan tvingas ta upp kampen mot sovjetryssarna och deras allierade i det kommunistiska Polen som styckar upp det forna Ukraina och våldför sig på befolkningen.

En öm scen mellan män? Nej, nedrig polack är taskig mot Ukrainas svar på George Eastman.

 

Den här rullen ser mer ut att vara från 70-talet än 30 år senare. Inget ont i det men bortsett från de tekniska detaljerna skulle man kunna tro att berättandet utvecklats de senate decennierna. Maken till enögd nationalromantisk snyftpropaganda har man inte sett maken till sedan de glada kommunistdagarna när östblocket sköljdes över med heroiska krigsfilmer om de godhjärtade kommunistsoldaterna. I den här filmen är de nationalistiska ukrainarna minst lika käcka, heroiska och godhjärtade som sina antagonistiska föregångare. Med andra ord blir detta en smetig och endimensionell matiné som kanske skulle hetsa upp en krigsintresserad 10-åring. Ja, det är även ganska oblodig om man bortser från de obligatoriska blod-squibsen som färgar uniformerna röda när soldater skjuts. Några enstaka bröstvårtor och polska våldtäkter kanske suddar ut matinéstämpeln en smula men annars är detta klassisk gammal hjältekrigsfilm och som det fungerar den hyfsat.

BETYG: 3/7 En ganska svag trea ska tilläggas då det är en ganska tam krigshistoria.

Doktorns min indikerar anblick av nåt läckert.

Filmen må se ut att vara från 70-talet men denna passionerade kyss ser mer ut att ha ytterligare 40 år på nacken.

Man vet att filmen är heroisk när de marscherande soldaterna inte sjunger falskt och t o m i stämmor.

Ikoniskt värre. Gud och fosterland. Jomenvisst.

Hoppsan en downblouse!

Arma polacker. Porträtteras de inte som bärplockare eller misshandlade fackföreningsjobbare ska de naturligtvis uppvisas som svinaktiga kommunistlakejer.

En heroisk död som givetvis slutar i en freeze frame.

Filmens stora gråtande-indian-ögonblick! Inte ett hårstrå ligger ner.

 

Här har någon skruvat upp nationalistknappen till 11 och gjort ett kollage med bilder från filmen och sedan lagt på UPA:s (rebellarmén) egen lilla hymn.