What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 20 januari 2015

OLGA'S HOUSE OF SHAME (1964) USA, 69 minuter. Regi: Joseph P. Mawra.



Olga tar S/M-guld

Filmen öppnar mjukt med en kvinnomisshandel.

Olga har dragit från storstaden och har numera sitt tillhåll i en gammal gruva på vischan. Hon är dock fortfarande fullt involverad i prostitution och droghandel. Hon har dessutom adderat juvelsmuggling till sin verksamhet. Tyvärr är hennes "anställda" fortfarande bångstyriga och behöver disciplineras...

Cool location. Dock inte för en Olga-karaktär.

Inspirerade av förra rullen (Olga's Girls (1964)) drar vi igång en lite Olga-festival här på Udda Film. Vi har inte riktigt orkat greppa kronologin på dessa filmer (som om det skulle göra stor skillnad...) så det fick bli denna rulle som trots allt annonserades som nästa del i slutet på förra våfflan vi kollade på.

Spårvagn genom ljuva livet.

I den här delen får Olga hjälp av sin bror Nick (W.B. Parker) och då bl a med den obstinata Elaine (Judy Young) som fifflat med Olgas juveler. I scenen där de konfronterar Elaine för hennes svek introduceras också dialog på ljudspåret. Det är dock sparsamt med den varan och mestadels är det som i första filmen en massa klassisk bakgrundsmusik och voiceover. Det är även samma klassiska stycken så mer Liszt och Mussorgsky. Mest opassande är väl kanske när en magdansös skakar höfter till Griegs "Peer Gynt".

Känns hon igen?

Vi tycker faktiskt att den här filmen tar ett steg tillbaka i coolhetsfaktor. Även om det är lite coola exteriörer så känns det inte riktigt rätt för Olgas karaktär och vi är besvikna på att hennes tortyrhåla i källaren bytts ut mot tråkigare ljusa rum. Även om tortyren fortsätter i denna film drar den nu kraftigt mot ren bondage-fetischism med små innebandybollar i käften, plankdaskande och ren horse play. Brudarna är inte alls lika sexiga som i förra filmen, men det kanske uppvägs av Olgas bror som är riktigt gay - dock inte uttalat i filmen! Det blir förstås också en del långa tråkiga sjok där inget nämnvärt händer.

BETYG: 3/7 Fortfarande pajigt så det förslår men inte samma sköna sleaziga känsla som i "Olga's Girls".

Jomenvisst. Det är syskonen Arquettes morsa Brenda Denaut som med spänning lär sig lödandets konst.

"Han tänker väl inte göra en "The Exterminator" på mig?"

"NEEEJ!!! Den här filmen kom ju långt innan "The Exterminator."

Rena rama cappuccino-molnet. Mycket mjölk i tuttarna Brenda?

Här byggs det knark igen.

Olga inspekterar Paulas påmålade clownögonbryn.

Tortyr är så jävla kul!

Ja, kolla själva hur glad Olga blir.

Förvirrade damers skönhetskoncept kan också vara tortyr - för betraktaren.

Tur att man då kan glida in i en bondage-eskapism.

Paula måste straffas för sina löjliga ögonbryn. Sagt och gjort. Hon fängslas med en slags Musse Pigg-handske för att sedan bli brutalt ryktad av Olga!

Olgas bror har klart homosexuella drag.

Inte det, säger ni? Ingen straight man kan vara så här fabulous!

Medan Patricias och Rosannas mamma hänger sexigt, verkar skådisen bakom ta en paus från bondagen. Oops...

Hård ömhet delas ut.

Kanske inte riktigt "Faces of Death". Kastrull på huvudet, rökmaskin och lite lamt skådespelarskakande gör susen - och så har ju Judy Young en fin jeansrumpa.

Och så slutligen bjuder Olga på lite horse play.

Syskonen Arquettes morsa i cappuccino-scenen.



söndag 18 januari 2015

OLGA'S GIRLS (1964) USA, 69 minuter. Regi: Joseph P. Mawra.



Innan Ilsa kom Olga

Heroinet är deras älskling.

Olga (Audrey Campbell) styr en knark- och prostitutionsverksamhet med järnhand och flickorna som jobbar för henne är hennes slavar, kontrollerade med droger och våld. En dag får hon reda på att en tjallare finns bland hennes flickor och enda sättet att ta reda på vem det är är genom brutal tortyr.Samtidigt ökar missnöjet bland tjejerna och ett myteri börjar ta form.

Kan man bättre ha det än med heroin?

Ja, ni märker vilken nivå denna sexploitation-klassiker ligger på. Just det, en riktigt skön nivå. I klassisk sexploitation-stil består ljudspåret endast av bakgrundsmusik och voiceovers och manuset improviserades fram. Detta blir i slutet ganska kul när -SPOILER ALERT- berättaren dramatiskt talar om för oss hur Olga väver sitt nät för att slå igen fällan runt konspiratörerna, som om det vore en diaboliskt smart plan som satts i verket, när det egentligen bara är stenkorkad tur att Olga lyckas kväsa upproret. Genomtänkt minsann!

Konceptet med att straffa sina prostituerade med ett kyskhetsbälte känns inte helt genomtänkt.

Våldet är supertaffligt och uselt genomfört men var förmodligen djupt chockerande 1965. Att tortyren sker till tonerna av Franz Liszts "Les Preludes" gör ju saken bara ännu roligare.Känslan blir lite som att titta på ett perverterat avsnitt av "Blixt Gordon"*. Damerna har härliga kurvor och det hemska knarket flödar. En annan kul detalj är hur voiceovern låter meddela att allt detta usla knark kommer från Sovjet och Röda Kina! Ack dessa infernaliska kommunister som försöker ruinera denna helylle västvärld.

Olga är dressed for success.

Som vanligt i dessa gamla svartvita sexploitation-våfflor kan det emellanåt bli lite segt när det haschdansas eller lebbas i utdragna scener. Detta drar som vanligt ned tempot och ögonlocken blir lite tunga. Detta är ändå en klart godkänd sleaze-rökare.

BETYG: 4/7 Skönt sleazigt, sexigt och löjligt.

Hur man bygger knark.

Olga kallar sin galonkreation för "Cape of Persuasion" och den hjälper henne verkligen att komma i rätt stämning.

När Olga ska sätta en blåslampa under någon för motivation gör hon det bokstavligen.

Kvinnor i bur. Inte misogynt när det är kvinnor som satt dem där. ELLER!?

Lite stimulerande elterapi får det vackra kvinnohullet att dallra. För det är väl det som är avsikten?

Har lilla Dolly Simmons straffats tillräckligt nu? Tydligen, då detta tyvärr var den enda filmen hon gjorde.

Ohyggliga specialeffekter!!!

En Stax-skiva snurrar på tallriken. Då måste det vara fest!

Yep. Det stämmer. Haschrökning och twist på schemat.

Olga i städartagen. Jason Vorhees skulle bli alldeles till sig i byxan över den där macheten.

Det är knappt man pallar med att titta!!! (Verkar f ö vara en riktigt slö machete...)

Inga trosor!?!? Syndig flicka som lever i smuts.

Horribelt tortyrinstrument Olga skapat som...

...dels får Olga att känna sann glädje men...

...som framför allt har den fasansfulla effekten att den lämnar färgprickar på offret!

Den fina trailern

Och hela härliga filmen!

*Den gamla TV-serien "Blixt Gordon" från 50-talet hade just Liszts musik som ledmotiv.



torsdag 8 januari 2015

AMORE TOSSICO (1983) Italien, 85 minuter. Regi: Claudio Caligari.



Ett oanständigt liv

Det hårda livet på stritan.

Ett gäng unga horse-pundare glider omkring i Roms förorter och försöker få ihop till nästa sil. Två av dem, Cesare (Cesare Ferretti) och Michela (Michela Mioni) är ett par och tillsammans kanske de kan bryta sig ur beroendet.

Snabbkurs i horse-skjutning:

Vi fortsätter här på Udda Film vår Italien-odyssé och vänder nu söderut till den eviga staden: Rom. Och då närmare bestämt till det romerska knarkträsket. Caligari serverar här ett italienskt svar på "Christiane F. - Wir kinder vom Bahnhof Zoo" men det känns inte som en sedvanlig spaghetti-ripoff utan ett genuint försök att göra en egen skildring av knarkmisären.

Glöm inte att addera lite lime-twist!

Tydligen är ensemblen amatörer och äkta horse-pundare därtill. Eller man kanske ska säga var då tydligen de flesta avlidit sedan dess. Det märks i början av filmen att det är ett gäng gröngölingar då en del av skådisarna känns lite stela i sitt agerande. Pundandet gör de som ess däremot. Även om de gärna hade velat så var det enligt regissören aldrig något riktigt knark som injicerades. Apropå det sistnämnda så är det en ytterst obehaglig film för personer med sprutfobi då det injiceras hejvilt i lediga vener.
Koka upp skiten.

Det här är ju en sådan där rulle som man ska gripas av och tycka är bra för att den på ett realistiskt sätt skildrar den miserabla vardagen. Tyvärr kan vi inte skriva under på det då vi inte känner för dessa karaktärer och då mest tycker den träskiga vardagen är tråkig. Har man koll på romslang, vilket vi tyvärr inte har, ska detta vara en riktigt rolig film trots misären. Vi skrattade dock när en förtvivlad och våldsam Cesare blir åthutad av en läkare med vad som översattes till: "Lower your voice." varpå han svarar. "Lower your cock!". Hilarious på riktigt!

BETYG: 2/7 Tyvärr kan vi inte ge denna misärvåffla mer då den inte engagerar oss speciellt.

Skjut.

Trainspotting eller cockspotting om man är på tåget.

"Uuuääähhh!!! Kukar..."

Varning ärbara tjejer! Knarkande får dig att visa trosorna.

Cesare är minsann ingen homofob.

Vem är denna skönhet, märkt av livet?

Aha! Filmvärldens mest udda knarklangare.

Dags att sminka sig lite?

Nope.

Ett riktigt passionerat samlag.

Varning ärbara killar! Knarkande får dig att visa gosstrosan.

"Du älskling..."

Ett anständigt liv.

Transan skojar till det med nunnorna.

Ja ärbara tjejer, ni vet vad detta handlar om...

...som sagt.

En hel ven är en bra ven.

Varför inte göra lite konst av överskottsblodet i sprutan?

Varning! Knark ger dig huvudvärk.

Back in the day (innan skägg).

Påskkärring a la kola.

Trailer