TURBULENCE 3: HEAVY METAL (2001) USA/Storbritannien/Kanada, 96 minuter. Regi: Jorge Montesi.

Hobo with an airplane

Oregerliga death metal-fans. Somliga är oldschool och släpar omkring på bergsprängare.

FBI-agenten Kate Hayden (Gabrielle Anwar) knäcker ett fall med en hackare byrån varit sysselsatt med länge men hon får inte göra själva arresteringen av den misstänkte (Craig Sheffer). Irriterad beslutar hon sig för att ta saken i egna händer och arrestera hackaren. Väl på plats upptäcker hon att datagynnaren precis är i färd med att hacka in sig på en livesändning av dödsrockaren Slade Cravens (John Mann) avskeds-gig på en jumbojet och trots att rockaren är känd för sina teatraliska våldsdåd på scen utspelar sig nu mord på skärmen som ser allt annat än fejkat ut.

Kaosartade scener när HORDER av fans och motdemonstranter desperat måste tyglas av kravallpolis.

Vi frångår våra OCD-aktiga principer om att kolla på en filmserie från början om vi ska se en senare del då det i det här fallet är helt poänglöst eftersom filmerna enligt uppgift inte har något med varandra att göra. Nej, istället kastar oss helt enkelt direkt på trean då filmer som profilerar sig med hårdrock brukar vara skönt pinsamma. Den här våfflan sviker verkligen inte på den punkten!

Indignerade motdemonstranter. Tänk att metal är nazism...eller buddhism.. Det visste vi inte.

Det bara vrålar lågbudget i inledningen när dödsmetallrockaren (!!!) Slade med band anländer till den lokala flygplatsen och möts av för- och emotdemonstranter. De ytterst små demonstrantgrupperna står artigt bakom barrikader och kravallpolis och gastar mot varandra. Det måste vara den kanadensiska prägeln på filmen att de beter sig så väluppfostrat och kontrollerat ilsket. "Dödsmetallen" i fråga visar sig vara någon slags C-variant av Marilyn Manson och både artisterna och fansen ser självklart ut som töntar som ska gå på maskerad i sina kvasi-goth-utstyrslar. Ja, några fans skulle nästan platsa i tromaklassikern "Class of Nuke'em High". Även Craig Sheffer påminner om en kostymkille som knyter slipsen runt huvudet för att toka till det där han sitter framför sina "superdatorer" i babyblått pannband och punkiga brillor.

Death metalens ansikte.

Ja det finns inga trovärdiga karaktärer så långt ögat kan nå och vi ser en parad av någorlunda etablerade skådisar som bara vill plocka upp sin lönecheck och dra. Roligast är väl Rutger Hauer som halvsover sig igenom rollen som andrepilot på planet. Men vad ska de göra? Manuset är en total flygkrasch... *lång paus och ljud av syrsor* Wade Ferley som är skyldig till detta illdåd har som en förmodad konsekvens inte skrivit ett enda manus till. Nästan lite synd då karln gett ett nytt ansikte till "Who wrote this shit anyway?!", vilket vi även högljutt frågade oss själva i Udda Film-soffan gång på gång. Självklart med stora leenden på läpparna. Regissören som inte lyckades inspirera folk ett dugg flydde tillbaka till TV-produktionernas trygga värld efter detta.

Hobo with a greeen screen.

Eftersom det mesta med filmen är Cringy McCringerson kan det vara tufft att plocka fram några fina exempel på pinsamheter men ett ögonblick vill vi i alla fall belysa. -SPOILER ALERT- Planet är utan pilot och på väg att krascha. Dödsrockaren Slade måste försöka landa det helt utan erfarenhet. Hans sliter av sig det uppochnedvända korset han har runt halsen och ber till Gud att de ska landa säkert...

BETYG: 4/7 Ja det här är verkligen en rådålig film men på ett fascinerande vis. Bristen på riktiga gapflabb håller betyget nere en smula men den som tror att ingen kan höra kalkonerna klucka på 10 000 meters höjd tror fel.

Okej, nu ser vi att "death metal" = nazism.

Så ser det ut när man hackar.

Och så här ser en hackare ut.

Alice Cooper ringde och ville ha sin scenshow tillbaka.

FBI vet att man tar det säkra före det osäkra när man har men en hackare att göra.

En rädd dödsmetallare.

Allsång med Captain Howdy.

Trailer

Så kan det gå.

Det är sommar och varmt och svårt att rysa av kyla. Kolla in hela landningssekvensen så får ni i alla fall rysa av genans.

"Hm...vi behöver lite originalmusik till vår rockstjärna. Hur gör man lite death metal?" Uppenbarligen tar man fram muzak-bunken och häller ner lika delar Marilyn Manson och Rob Zombie. Serveras fesljummet!

HOSTAGE (1983) Australien, 90 minuter. Regi: Frank Shields.

Vem vill inte bli tysk?

Lilla Christine lyckas inte få jobb som Michelle Williams-lookalike (eftersom Williams inte blivit känd än) så hon liftar med några...

Christine (Kerry Mack) har inga vidare erfarenheter av män men när hon jobbar på ett tivoli träffar hon den tystlåtne Walter (Ralph Schicha) som verkar vara annorlunda. När han plötsligt friar till henne backar hon dock då hon inte är redo för sådana allvarliga förpliktelser. Han pressar henne till giftermål och plötsligt lär hon känna en ny fanatisk sida av Walter.

...hyvens tivolikillar istället.

Vi drog igång denna ozploitation-rulle utan minsta lilla susning om vad den skulle handla om och strax började skämten hagla med tysk filmnazibrytning i Udda Film-soffan. Ja, vi kan helt enkelt inte hålla oss när tyskar dyker upp i rutan. Skämten eskalerade när filmens par anländer till Nürnberg och då närmare bestämt till Zeppelinfeld. Till vår förvåning och förtjusning visar sig Walter inte bara vara tysk utan även en fanatisk nazist. Hilarious!

Hon får jobba på tivolit med horsmink och nyskapande pudelfrilla som kommer att dominera nästa decennium.

Detta ska vara baserat på en verklig händelse men vi tvivlar starkt på att verkligheten var så här lökig. Vissa beteenden i filmen är ytterst märkliga så regi och manus är väl inte direkt asbra. Å andra sidan kryddar det vad som annars kunde ha varit en tråkig exploitation-rulle med TV-känsla. Det som gör att denna lyfts över made for TV-nivån är tuttvisningen Mack står för och en väldigt blodig episod i Turkiet. Lägg till nämnda lökighet och neonazism så får ni en rätt schyst underhållning ändå.

BETYG: 4(-)/7 Vi förmodar att fiktionen överträffar verkligheten i detta fall då ostig neonazism förvandlas till rena rama lökpsykopatin*.

Men vad är det egentligen för ett misogynt tivoli där sådana här aktiviteter främjas?

Tvivelaktiga typer dyker upp som slänger den manliga blicken.

Jaha...

"Äuhhähhh...flämt."

Efter arbetspasset dyker Christines...öhh - klämmiga - vänner upp.

Men alla är inte creeps! Kolla bara in den här sympatiske tyske killen som använder raggningsknepet ALLA tjejer faller för.

Told you! Inget hetsar upp en brud som en kille med marionettdocka.

Men lille Heinzy ser er...

Se hur fördömande farbröderna ser på Christine när hon tvekar giftermål då Walter vägrar livsräddande operation om hon inte ger med sig.

Nej inte Nürnberg 47 som i filmen "G". Däremot 30 år senare. Och platsen känner ni väl igen?

Just det.

Christine måste genast ta till sig lite tysk kultur.

Prost!

Ja, även lillan behöver förtyskas lite.

"Åh! Vad har pappsen för roliga leksaker?"

Wow! Klassiska s k järnplattor.

Och färgglada medaljer.

Vad gör den sviniga kvinnan? Fimpar bredvid askkoppen när den bara är ett par cm ifrån?

Ingen tysk upplevelse är komplett utan en expressionistisk mardröm.

Die blaue schöne Frau.

Ach! Münchens paradgata är sig lik. Dock färre byggställningar än när Udda Films representant var på plats.

Filmen bjuckar även på lite Patty Hearst-feeling.

I Turkiet vill slajmiga män kladda på Walters fina naziräser.

Turk med halsont.

Turkisk statist på inspelningen av Alice Coopers musikvideo till låten "Under my Wheels".

Det turkarna saknar i kidnappningsförmåga kompenserar de ordentligt med passion.

Ibland bör man överlåta hårfärgningar till professionella.

LOL! Walter sjunger den mysiga "barnvisan" "Wenn die Soldaten"** för lillan.😅

Äntligen visar Walter hur tysk han egentligen är med dessa ordentligt uppdragna hotpants.

Teaser där Kerry inte bara är lik Michelle Williams utan även Ginger Lynn.

Hemkokt trailer med Anders Behring-Breiviks favoritlåt i bakgrunden. Hemkokaren fick med det episka svärmorsögonblicket i slutet. 👍

*Ka-ching! Äntligen ett nymyntat ord från er favoritredaktion.

**Här har "barnvisan": Wenn die Soldaten

THE PREDATOR (2018) Kanada/USA, 103 minuter. Regi: Shane Black.

Shame Black

Den nya hollywood-trenden: Soldater som ramlar utför stup.

Prickskytten Quinn McKenna (Boyd Holbrook) är ute på ett specialuppdrag när plötsligt ett rymdskepp kraschar nästan rakt på honom. Ut ur vraket kliver en predator och efter en blodig strid besegras utomjordingen. McKenna anar att incidenten kommer att tystas ner och passar på att stjäla några troféer från predatorns rustning som han sedan ser till att skicka hem till sin lille autistiske son. Sonen Rory (Jacob Trembley) aktiverar rustningen och råkar därmed locka ytterligare besökare från rymden och hela helvetet bryter lös.

Har de hittat ett av Dario Argentos gamla fejklik?

Här har vi ännu en "Predator"-rulle, för att vi behöver den! Eller? Vi var hälsosamt skeptiska till den här våfflan men inga mått av skepsis kunde förbereda oss på nivån av detta fruktansvärda pekoral. Allt rörande denna produktion är ett mönsterexempel på vad som är så genomuselt med hollywood. Infantilt manus med "snärtiga" repliker och tonvis med vedervärdig CGI. Stundtals tror man nästan att man tittar på någon jävla superhjältefilm då Shane Black matar på med halsbrytande och löjeväckande action så han skiter på sig. Det får oss att vilja spänna fast honom à la Alex i "Clockwork Orange" och tvinga honom att titta på "Turinhästen" tre veckor i sträck. Nuff said!

BETYG: 1/7 Pinsam är bara förnamnet på denna slagghög av stinkande filmblöjor. Shame on you Shane.

Tittut!

Hans Rainman-beteende berättar för oss att han har autism.

Ändå envisas dessa mobbare att säga: "Hey Aspbergers!". Vad skulle Cool Cat tycka om det tro?🙀

Nödvändigt med dessa käcka sterila overaller när händer och huvud ändå inte är täckta?

Till alla nassar som förfasas över rasblandning, vi ger er: Olivia Munn!

Här gör hon audition för rollen som The Donalds dotter.

En snubbe med spelad tourettes har sällan varit mer cringe-värdig.

Någon vill tydligen vara Neil Breen.

Sällan har ett kukskämt varit mer humorlöst.

Det bästa med filmen? Hellooo doggie!

Kom igen då Predator. Döda dem alla!!! Så vi får slut på den här jävla skitfilmen nån gång.

Vem kunde tro på, tro på tro på att Thomas Di Leva skulle dö CGI-döden?

Oh Lord...

Någon duktig trailer-klippare har på ett bra sätt totalt maskerat den pinsamma "humorn" i filmen. Och ja, de hoppar utför stup i trailern.