ATOR 2: THE BLADE MASTER (1982) Italien, 92 minuter. Regi: Joe D'Amato.

Ator och hans Thong

Castello Piccolomini gör sig påmint igen.

Den onde Zor (David Brandon) attackerar vise mannen Akronas (Charles Borromel) slott då han vill åt den senares expertis när det gäller krafter som potentiellt skulle kunna styra världen. Akronas skickar iväg sin dotter Mila (Lisa Foster) för att hämta Ator (Miles O'Keeffe) som är den ende stark nog att ta sig an Zor och hans anhang.

Akronas har ett ganska lamt laboratorium.

En kombination av inoljade muskelmän med pudelfrilla och Joe D'Amato borde i teorin vara en sedelpress som spottar ut sedlar av hög valör men herr D'Amato har tyvärr stor bredd på sitt filmskapande, vilket betyder att det inte alltid handlar om sleaze och gore.

Här beundrar Ator och hans lille vän Thong den förstnämndes byxutvidgande fysik.

Till vår fasa är det en total avsaknad av de sistnämnda detaljerna ovan. Vi får alltså nöja oss med att O'Keeffe är en vandrande bögdröm i sina minimala byxor och glänsande muskelbringa. Hans nemesis Zor är en avig motståndare i sin Djingis Khan-peruk och dito mustasch inköpt på Buttericks reaavdelning. Vi får dra lite på smilbandet åt att Ators asiatiske följeslagare heter Thong (Kiro Wehara) och att Ator drakflyger över ett slott som har en bajersk flagga fladdrande i vinden. Charmigast är nog den jättelika ormguden Ator slåss mot som bara är en snäppet proffsigare docka än den vi såg i Rana, Queen of the Amazon (1994).

Verkar vara nåt äckligt mellospex på G här med en cover på gamla västtyska dängan "Dschinghis Khan".

Tyvärr räcker inte de mysiga kalkondetaljerna så långt. Det känns nästan lite som de klassiska naglarna på svarta tavlan* när Joe D'Amato gör en film med en hjälte som avstår från relation med en attraktiv kvinna bara för att han är för upptagen med hjältedåd. Tänk, att en regissör som gjort tonvis med porr kläcker ur sig något så här lamt. Vilka onda monetära krafter låg bakom detta???

BETYG: 2(+)/7 Tråkigt med en barbarfilm utan gore och sleaze. Några fåniga detaljer gör det dock uthärdligt.

Uggla!

Ator helar Mila på ett icke-sexuellt vis medan Thong kväver henne med sallat. MEN...den riktiga frågan här är om det är Ingmar** som kikar fram i höger bildkant.

Akronas ser ut att börja bli jävligt trött på Zors billiga Djingis Khan-musche och peruk.

Inte nog med att Miles har en delvis uppsatt pudelfrilla. Det jävla pannbandet accentuerar verkligen den fjolliga looken.

Kom inte här med grytlock på bröstet - för då kan det sluta illa.

Okej då, det blir en handfull gore trots allt.

Och så glimtar en okreddad Salvatore Baccaro*** till som kannibalistisk hövding.

Ator gör en explosiv taa-daa-entré.

En söt gud kikar fram.

Nämen titta! Vem visste att Hohenschwangau var ett gammalt barbarslott? Verkligen inte Udda Films utsände när han var där för några år sen.

Barbaralper i bakgrunden. Notera hur bilden är utdragen i höjdled för att allt ska bli ännu ståtligare (eller för att de inte orkade fixa bildsnittet på dessa arkivbilder...)

Tänk att Ator härjade i Bayern!

En kamp blir alltid lite extra fjollig om man lägger huvudet käckt på sned.

WTF!? Tydligen snodde de Akronas idéer när Manhattan-projektet inleddes. Tänka sig.

Trailer

En bättre trailer - och Djingis-wannabeen skriker p tyska!

Ator och Buttericks-Djingis korsar svärd...Nej, det är inte kod för att gnida penisarna mot varandra.

Apropå Djingis. Här har vi våra älskade tyska vänner med sin smash-hit "Dschinghis Khan"! Lyss och lär.

*En gång för länge sedan, kära barn, fanns det stora svarta tavlor i alla klassrum som man ritade och skrev på med vita kritor. Visst låter det helt galet?

**Känd från Seven Women for Satan (1975)

***Ni känner igen och älskar honom från bl a "The Beast in Heat".

WEREWOLVES ON WHEELS (1971) USA, 80 minuter. Regi: Michel Levesque.

Ulvar i denimkläder

Devils Advocates är så hårda att de inte ens har scarves som skyddar mot att ofrivilligt käka insekter.

MC-gänget Devils Advocates lever för att festa och ha kul. En av medlemmarna, Tarot (Gene Shane), är dock en udda fågel som besitter vissa mediala förmågor. Presidentens tjej Helen (Donna Anders) ber honom kolla hennes framtid och hur hon ska dö. Motvilligt läser han sina tarotkort och ser att Djävulen är inblandad i hennes död. Alla avfärdar Tarots spådomar som trams och man fortsätter ut i det fria för att festa till. Gänget stannar till vid ett mystiskt kloster varpå en samling munkar kommer ut och bjuder dem på bröd och vin. När alla somnat åkallar de Helen som blir huvudfokus för deras ritual - i Satans namn!

Ett tecken på hur elakt detta gäng är får vi när presidenten skrämmer ett gäng arma kor.

Detta är en gammal klassiker som har rykte om sig att vara riktigt dålig. Det förvånar oss föga då de flesta biker-filmer från den här tiden kanske inte är världens bästa rullar, om än exploativt charmiga i vissa fall. Vi avskräcks m a o inte ett dugg utan bänkar oss i hopp om att se rumlande Hells Angels-wannabees bete sig.

Pojkarna mekar med sina hojar och tjejerna har meckat nåt annat.

Det börjar schyst med en scen där några rednecks i en pickup får den briljanta idén att mucka med gänget. När de stannar till på en mack hinner gänget upp dem och lär dem en läxa. Så långt är detta standard för en biker-film. Det är vid klostret det börjar avvika från det sedvanliga biker-receptet med en tio minuter lång djävulsceremoni. Den coola musiken gör det hela rätt så trippigt och vi får en föregångare till Salma Hayeks ikoniska ormdans om än inte lika het dock mer avklädd.

När man ska ta A-kort bör man ha bemästrat detta.

Efter detta anar ni att titelns varulvar bör dyka upp. Vi är då halvvägs in i filmen. Det är dessvärre (?) ont om ulvframträdanden då det bara bjuds på någon lite varulvsglimt innan första attacken är över. Så kommer det att fortsätta tills slutet av filmen så förvänta er inte att se en massa Paul Naschy-lookalikes susa omkring i MC-formation under andra halvan av rullen. Eftersom vi inte hade några speciella förväntningar är vi inte heller direkt besvikna. Vi smågillar tvärtom den lite psykedeliska ockulta stämningen man skapat. Hela händelseförloppet skulle i princip kunna vara en LSD-tripp som spårat ur en smula, men det är vi säkra på inte är intentionen.

Denna övning räcker till A2-kort.

Det är däremot lite synd att MC-gänget inte interagerar med fler utomstående och att därmed våldet och sleazet hålls på en måttlig nivå.

BETYG: 3(+)/7 Faktiskt bättre än vi trodde med trippig atmosfär som understryks av bättre soundtrack än brukligt i sådana här biker-våfflor.

Töserna diskuterar längden på avgasrör...eller nåt.

Framtida Trump-röstare har det goda omdömet att utmana ett helt gäng outlaw bikers.

Presidentens "mama" är nyfiken på sin framtid. Ser spännande ut!

Undertiden #metoo:ar gänget det lokala retardandot.

"Så här dör du gumman!" Notera att Hin Håle har tillgång till en chopper.

Fest på biker-vis: Böghög.

De tystlåtna munkarna visar intresse för böghögen.

Inne i satansklostret är stämningen så ondskefull att det är svårt att få kameran att fokusera.

Kissen i The Ones famn är genomkränkt av det halvdana blackface:et översteprällen har.

Vidvinkel på så hela ceremonin syns.

Donna Anders inspirerar framtida filmmakare.

Fast Tarantino tyckte tydligen att dödskallen var overkill. Den hade nog ändå drunknat i Salma Hayeks glans.

Vänta här nu...det där är ju inga varulvstricks!

Splash! Påminner faktiskt lite om postern till Francos Bloody Moon (1981).

Glosögd.

Minen när du blir påkommen som varulv.

Trailer

Hela rullen.

THE ISLAND OF LUCIFER (2012) Danmark, 58 minuter. Regi: Kristian Ussing Andersen & Jonas Bech.

Slå mynt av Satan

Allt började med dessa mystiska mynt.

Filmskaparen Jonas Bech är besatt av att ta reda på om det finns eller har funnits en djävulsdyrkarsekt på den avlägsna ön Anholt. Någon eller några har i åratal spridit mynt präglade med avbildningar av Satan samt skickat mystiska inbjudningar till makabra ritualer på ön. Är det hela ett skämt eller är satanskulten ett faktum? Jonas och ett litet film-team reser genom Danmark och slutligen till Anholt för att gå till botten med mysteriet.

LOL. Det är tydligen inte bara på Madagaskar man ägnar sig åt likvändning.

Det var länge sedan vi kollade på en dokumentär här på Udda Film så dansk lättsam sådan fick det bli. Det är ett rätt charmigt gäng vi hakar på och man blir snabbt hooked i den klassiska dramaturgin. Hur ska det gå? Vad ska de finna? Det är lite som en dålig skräckfilm med ett gäng korkade filmare som potentiellt placerar sig i en situation de aldrig tar sig ur. Gänget skrattar nervöst åt detta faktum och refererar till "The Blair Witch Project" som denna film vartefter får vissa likheter med.

Aha! Det är DÄRFÖR man vänder på liken...

Tyvärr är slutet något antiklimaktiskt och vi distraheras dessutom rejält av ett pianostycke av Kevin McLeod vi känner igen mycket väl. McLeod är internets främsta källa till gratismusik för lågbudgetfilmare och just detta stycke är bekant med dåliga konnotationer. Efter ett tag ramlar polletten ner. En av redaktionsmedlemmarna har själv använt stycket i en film som aldrig blev riktigt färdig och han var dessutom väldigt missnöjd med musikvalet i filmen. Tanken var att allt skulle bytas ut. Det ska väl sägas att stycket passar bättre i den här dokumentären, den korta glimt det används.

BETYG: 4/7 Charmigt, fascinerande och spännande. Det är dock resan och inte målet som är behållningen.

Filmmakarna låter det vattnas i munnen.

Farbror förbereder ockulta riter vid en gammal ek.

Djävulsdyrkarna var långt före HBTQ-rörelsen.

Filmskapare älskar att flasha sin porriga utrustning.

En stunds eftertanke innan man tar klivet in i det okända.

De hittar en dude som hakar på.

Ett litet museum på Anholt har samlat på sig en del av de rituella artefakterna.

 Bl a Satans autograf!!! 👿

Teamet går totalt "Blair Witch Project".

Ja verkligen, särskilt när man zoomar ut och märker att det är rättvänt.

Nån med anknytning till sekten mönstrade på en båt där studentikosa blackface-ritualer hölls.

Trailer med adderad pestdoktor för syns skull. 😊

Hela våfflan.