What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 20 maj 2010

RANA, QUEEN OF THE AMAZON (THE MOVIE) (1994) USA, 90 minuter: Regi: Gary Whitson.



Ännu en milstolpe i filmhistorien från W.A.V.E....

 
Tina Krause åmar sig på ett nationalsocialistiskt vis.

Året är 1945 och vi befinner oss i Amazonas djungler där Rana (Pamela Sutch) har tagit sin tillflykt från en civilisation i krig och antagit karaktären av någon slags djungelkrigarkvinna - Ja, en amazon. Tyvärr har även den galna nazidoktorn Ilse Von Todd (Tina Krause) hittat hit och utför sina knasiga experiment där hon skapar zombier och muterade mördarormar. Hack i häl på den sexiga doktorn är Alexandria Solace, spelad av den kurviga Dawn Murphey, och hon hamnar genast i trubbel med en av doktorns odöda trälar. Eftersom Alexandria inte kan annat än hamna i knipa hela tiden är det ju tur att Rana smyger omkring i "djungeln" och kan assistera henne i kampen mot ondskan. Även den onda Von Todd får assistans senare av sin neandertala underhuggare Teela (Laura Giglio) som bara är marginellt smartare än zombierna. Den utdragna kampen är i full gång!

Man måste klä sig ordentligt om man ska tillbringa dagen med forskning. Notera även den tidstypiska 40-talssoffan...

Ha ha, den här rullen är väl om möjligt ännu mer kalkon än "Femlale Mercenaries on Zombie Island". Det börjar bra med att vi får stifta bekantskap med Dawn Murpheys karaktär där hon genom en voice over ska ge oss en bakgrundsstory då hon sitter och skriver dagbok. Problemet är bara att djungelljuden man lagt på nästan helt dränker hennes voice over så om man som jag har svårt att filtrera ljud hör man bara lösryckta ord. Lysande! Som vanligt är filmen plåtad med någon gammal VHS-kamera eller dylikt och måste vara klippt direkt i kameran. Nog för att typerna på W.A.V.E. Productions är kapabla att våldta filmmaterialet i efterhand men en klassisk kalkonmiss får mig att allvarligt misstänka kameraklippning. Under ett slagsmål tittar nämligen Pamela Sutch rakt in i kameran innan man klipper till nästa vinkel. Inte ens en utvecklingsstörd lämnar något sådant kvar om man klipper materialet i efterhand (eller..???) I god W.A.V.E.-stil bryter man mot alla fundamentala filmarregler och dröjer sig kvar i scener i det oändliga samt spottar på det gyllene snittet. Skådespeleriet är som vanligt på "roliga timmen"-nivå och tydligen använder man ofta The Gangs hiskeliga porrfilmsmusik som man även kunde njuta av i ovan nämnda film - ja, exakt samma! Man har dock skapat ett färskt akustiskt ledmotiv till denna rulle vilket är något av ett lyft musikaliskt.

Och så på med fina läkarrocken också.

Filmen är egentligen en trilogi av de kortare små kalkonerna: "The Jungle Woman Versus the Nazis", "The Jungle Woman and the Flowers of Death" och "The Jungle Woman and the Fangs of Death". Det verkar vara en del fetischistiska detaljer även i detta (dessa) mästerverk för varför skulle man annars ha med så otroligt långa strypscener och varför skulle annars Dawn Murphey försöka ta sig upp ur ett midjehögt gyttjehål i 7 (!!!) minuter? Jag är kanske konservativ då jag inte begriper den erotiska tjusningen i åsynen av feta män som "stryper" kvinnor eller påklädda tjejer som plaskar i dy. Faktum är att jag, äckel som jag är, störde mig på att Dawn Murphys kjol aldrig ville åka upp ordentligt när hon försökte kravla sig upp ur "dödens hål". Ännu mer störande var att det faktiskt inte förekom ett enda blottat bröst eller ens någon rumpa i hela trilogin! Detta är ju förbluffande med tanke på det övriga innehållet. Men för den goda smakens skull hade man lagt in en tidigare bortklippt scen efter filmen där Pamela Sutchs ena bröst tillfälligt blottas under en kampscen. Ha ha, vilket trams! Om man inte fick se de charmigt normala damerna i avklätt tillstånd fick man i alla fall se en fantastisk scen som tog mördandet till en ny nivå! Den skräckinjagande mördarormen var nämligen en attrap någon hade trätt på sin arm och sedan attackerat de bundna karaktärerna med. Helt underbart! Tänk er en "skräckslagen" skådis bli anfallen och dödad av en mupp så hajar ni läget. Take that Anaconda!

BETYG: 3/7 Riktig ultradynga på absolut lägsta nivå som lyfts av sin egen uselhet men ofta tyvärr blir långdragen och seg.

Det är lite varmt i labbet och då kan det vara skönt att knäppa upp läkarrocken lite.

Dawn Murphey blir attackerad av "zombie" Snyggt smink! Det är fröken Krause som har stått för den lysande make-upen.

Zombien (i tidstypisk nazizombieklädsel) har däckat den olyckliga miss Solace. Tur då att Rana kommer till undsättning!

Ack o ve! Försök själva ta er upp ur ett midjedjupt geggamojjahål!

Rackarns! Farbror Flukt blev blåst på en skinka eller två...

Skåda hur Tina Krause skådespelar för glatta livet!

Här har Dr. von Todd fått hjälp av sin lätt förståndshandikappade medhjälpare Teela som f ö har jävligt snygga "djungelskor" anno 1945.

Rana i en prekär situation.

Den skräckinjagande ormen slår till!!!

En obeskrivlig fasa när ett monstrum - hälften papier maché, hälften yllekofta - går till attack.

Gevärspipan pekar mot Tina Krauses haka - alltså dras våra blickar dit...

Den bedårande lilla ormen tycks fokusera på nåt annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar