Udda film: BAXTER (1989) Frankrike, 84 minuter. Regi: Jérôme Boivin

onsdag 3 februari 2010

BAXTER (1989) Frankrike, 84 minuter. Regi: Jérôme Boivin

Vovve som är söt/psykopat!

Baxter filosoferar.

Den här filmen verkade mycket intressant i mina ögon då en söt bullterrier spelar huvudrollen i en svart komedi som tydligen oftast felaktigt stämplas som en ren skräckfilm. Om gemene man inte hajar humorn i filmen har den ju stor potential att faktiskt vara rolig! Och hör och häpna - jag skrattade faktiskt lite.

Ta-da! Vem vill inte ha en Baxter i present?

Bullterriern Baxter är en sökare till hund. Han längtar efter en människa som liknar honom själv så tillvida att den inte känner rädsla eller kärlek. Baxters högsta önskan är nämligen att bli dominerad men även att få ha saker på sitt sätt då han är fullkomligt självcentrerad. Baxter har dessutom inga problem med att ta till adekvata åtgärder för att saker ska gå hans väg. Som ni kanske förstår uppvisar Baxter klassiska psykopatiska tendenser. Hans tankar förmedlas av en besk gubb-voice over (Maxime Leroux).

Baxters första matte har otroligt smakfull inredning...

Först hamnar Baxter hos en gammal tant som får honom i present. Hon är inte alls förtjust i Baxter och t o m lite rädd för honom. Detta väcker förakt hos Baxter som efter en tids försök till acklimatisering finner situationen ohållbar, trots att tanten vänjer sig vid honom. Han längtar dock till det unga paret som bor tvärs över gatan och "löser" till slut situationen på sitt eget praktiska vis.

Charles håller sig uppdaterad om "senaste" nytt i det Tusenåriga Riket.

Efter att ha bjudit in sig själv till paret följer en tid av lycka för Baxter då tillvaron är mer på hans villkor. Idyllen krossas dock när den unga kvinnan blir med barn och fokus flyttas från Baxter. När barnet fötts växer Baxters avundsjuka och han börjar planera för dess avlägsnande. Det går inte riktigt som han planerar och paret bestämmer sig för att skänka bort honom. In träder den förpubertala pojken Charles (Francois Driancourt), som vi smått redan bekantats med parallellt i historien. Vi får bl a veta att hans mesiga far är otrogen med den lokala skollärarinnan och att han i sina, tydligen ofta förekommande, ensamma stunder utvecklar en fascination för Hitler och Eva Braun efter att ha hittat sköna gamla nazitidningar på soptippen. Han bygger t o m sin egen hitlerbunker på soptippen. Som pricken över i:et har Charles ett ganska obehagligt sätt att tillfoga sig själv smärta på.

Tur att det fanns tidningar på franska också då kanske inte Charles har lärt sig bemästra herrespråket än.

Pojken visar sig vara precis den härskare Baxter har letat efter och istället för att gulla med honom håller Charles en massa disciplinerade, och i vissa fall våldsamma, övningar med honom och för samtidigt noggrann statistik över resultaten. Pojken uppvisar inte bara ohälsosamma tendenser till tysk disciplin utan verkar även underligt likgiltig när en tjej, som är en pangbrud i hans åldersklass, visar sitt intresse. Han verkar mer angelägen om att fantisera om Eva Braun när den unga flickan gör sina tafatta närmanden. Flickan har också en hund, en tik som råkar löpa för fullt just då, och de unga tu låter vovvarna göra sin business. Baxter äcklas av denna hynda som han mest känner förakt för, men kan inte stilla sina djuriska lustar utan fullbordar hundakten som senare resulterar i ett gäng darriga valpar. Denna hundälskog blir också en vändpunkt då Baxter skäms så pass över sin oförmåga att kontrollera sina lustar att han tror pojken har tappat all respekt för honom. För att visa sin styrka dödar Baxter en annan hund i ett slagsmål och känner därmed att han visat sitt rätta jag för Charles. Pojken blir dock alltmer destruktiv och vill bussa Baxter på en, i hans tycke, svikande kompis. Baxter vägrar och straffas för detta. En oundviklig slutkonfrontation är nära förestående...

Baxter tittar längtade mot det unga parets hus.

Man kan uppleva att det är den söte Baxter som är huvud-"person" i denna film men jag tycker mer han fungerar som en spegel för människan. Vi tittar på människor genom Baxters känslokalla svartvita ögon. Riktigt intressant blir det när Baxters och Charles vägar möts och vi märker att Charles är den riktiga psykopaten i denna film med samma behov att "domineras" som Baxter, d v s han behöver den frånvarande mesiga pappans styrande hand (gärna moderns upptagna uppmärksamhet också för den sakens skull), vilket han inte får och precis som i Baxters fall får de "sjuka tankarna" övertaget om ingen styr upp situationen.

"I LOVE YOU!"

Det var skönt att få kolla på en intelligent film för omväxlings skull och den hade sina dråpliga situationer som lockade till skratt. Bara huvudpremissen med denna "onda" hund är ju skojig i sig. Det blev dock lite småsegt emellanåt och jag är ganska känslig för stämningar i filmer och stämningen här lutade ibland åt tråkig TV-film, vilket var lite synd, så helgjuten är den inte.

BETYG: 4/7 Intelligent, söt, grym och stundtals riktigt rolig men halvseg och grå på sina ställen. En film som fastnar i sinnet dock, vilket brukar vara gott betyg.