HOWL OF THE DEVIL (1988) Spanien, 97 minuter. Regi: Paul Naschy.

Typ ett vanity project

En mycket lovande inledning.

Den rike och excentriske skådespelaren Hector Doriani (Paul Naschy) trånar efter sin husa Carmen (Caroline Munro) men får nöja sig med prostituerade då husan inte vill ha något förhållande med sin arbetsgivare. Inte heller Hectors butler Eric (Howard Vernon) är stormförtjust i sin husbonde utan föredrar att sitta på sin kammare och genom svartkonst åkalla Hectors avlidne bror Alex. Broderns son Adrián (Sergio Molina) kanske är mest missnöjd då han tvingas bo hos Hector mot sin vilja. Pojken flyr in i en drömvärld där hans låtsaskompisar består av kända klassiska filmmonster.

Att en attraktiv brutta som står och luftrunkar inte skulle få lift direkt är mäkta osannolikt.

Det kändes spännande att dra igång en Naschy-våffla med en sådan allstar-trio i de främsta rollerna och filmen börjar starkt med ett meningslöst mord utfört av någon handskbeklädd typ. Vi slussas sedan in i handlingen genom att en glädjeflicka (Mabel Ordóñez) plockas upp av butlern och körs hem till Hector. Ostigt och mysigt med en märklig Howard Vernon och en dåligt regisserad hora som plockar av sig kläderna. Sedan börjar det spåra lite när Naschys karaktär klär ut sig till Rasputin. Värre ska det bli när brorsonen, som spelas av Naschys son, dyker upp. Vi såg den spanska versionen och av någon anledning är det en kvinna som dubbar hans röst vilket är lite smått komiskt distraherande. Pojkens fantasier ger Naschy möjligheten att gå bananas i utklädnader då han självklart spelar alla de kända Universal-monstren själv. Superlökigt men på ett tråkigt och lamt vis.

LOL. Ja, han ser ut som en riktig hedersknyffel den gode Howard. 😍

Vi har m a o en märklig blandning av matinékänsla och ostig sleaze. Det är även en del brutalt våld och slutet är helt bonkers! Manuset är korkat (delvis skrivet av Naschy), regin usel och skådespeleriet därefter. Caroline Munro är verkligen exceptionellt dålig med sitt melodramatiska dagtidssåpaskådespeleri. Men det är ju knappast för sin talang hon medverkar. Hon är dock inte ensam om överspel. Vernon är som vanligt superskön.

BETYG: 3(-)/7 Vi är lite besvikna då filmen hade sådan potential. Allt fjantande med pojkens monsterfantasier och ett sidospår med en präst och hans alkoholistkumpan drog ner rejält.

Inte helt otänkbart att Naschy skrev in många sådana här scener i manuset.

Ska man etablera en karaktär som tvivelaktig skadar det inte att ge honom misogyna repliker.

Paul ger sin son regi.

Ja men vad kul för Pålle att få klä ut sig till sina favoritmonster. Kanske inte lika spännande för tittarna...

Caroline har fan aldrig styckat en kyckling i hela sitt liv. Särskilt inte med en sån mega-kickass-köttyxa!

Aj då, kan det kanske vara så att alla män är svin? 😪

Let's giallo it up.

Caroline har fan aldrig dammat i hela sitt liv.

Men hon gör ändå det bästa av städandet.

Mmmm...det bästa. 👀

Kom igen nu, ska ni verkligen beskylla mannen för den blicken?

Men vad fan nu då? Kvinnohatet visade sitt fula tryne igen. (Det är extra roligt att Naschys knytnäve faktiskt darrar av ilska! 😅)

Howards tryne är mysigt belyst lagom för svartkonstseansen.

Ett tryne nerkladdat med pepparkaksdeg? Det kan inte vara nån annan än Fantomen på Operan.

Skumpa med date rape-pulver? Varför det?

Aha? OK.

Desperados med färgat hår och nitarmband.

Ni med falkögon såg också att den ena desperadon hade en tjusig hakkorsbrosch för att förtydliga sin roll som niding.

Det är så jävla jobbigt när IBS:en flammar upp.

Det man inte har i byxan får man ha i motorredskapsform.

Ingen Naschy-våffla utan åtminstone en cameo av Waldemar.

Oops... inte heller yellow face är speciellt acceptabelt i dagsläget. Och det har sannerligen inte sparats på gulfärgen. 😁

Tråkig mördare som inte låter kameran flukta färdigt på badnymfen. Det får sin förklaring senare i filmen.

Vad i hela helvetet nu då?! Naschy har visst lånat rekvisita hos Fulci.

Ånä! Den gubben går inte prästjävel.

Told ya.

För er som inte fick nog av skrikbilder på Howard i recensionen av The French Sex Murders (1972)

Stillbildsmontage