THE FRENCH SEX MURDERS (1972) Italien/Västtyskland/Frankrike, 91 minuter. Regi: Ferdinando Merighi.

Bogey's on the case

Det är fasansfullt hur många skrikande siluetter som ramlar ner från Eiffeltornet varje år.

Den prostituerade Francine (Barbara Bouchet) mördas brutalt på en bordell i Paris och den misstänkte mördaren Antoine (Peter Martell) flyr hals över huvud undan lagen. Han lyckas dock inte komma undan kommissarie Fontaines (Robert Sacchi) långa arm utan tas om hand och döms. Trots detta fortsätter morden i kretsen runt bordellen och plötsligt är många både potentiella mördare och offer.

Nameless Ghouls gillar att gå på bordell.

Vi hamnar med denna film i det jobbiga gränslandet för vad som är en giallo och inte. Enligt den breda rådande definitionen är detta självklart en sådan men knepighetsministeriet på Udda Film saknar alldeles för många sköna element för att den ska leva upp till vår klassificering. Främst saknar vi mördarporren - och då menar vi det stilistiskt fetischiserandet av dennes utseende och vapen. Här är det istället mer fokus på att hålla en mördare anonym. Så för oss är det mer en whodunnit än en giallo, även om dessa kategorier oftast går hand i hand.

Anonym skönhet ger ett smakprov på utbudet.

Det blir däremot en hel del kvinnlig fägring. Affischnamnen är dock inte de som bjuder på mest hud. Vår favorit Rosalba Neri visar några glimtar och är förstås vampyrigt sexig i sin genomskinliga negligé. Genomgående ser vi dock ganska lite av de största namnen. Barbara Bouchet blir ju offad redan i inledningen och Anita Ekberg har en mindre roll som bordellmamman.

Se, en klart gladare torsk än Paolo Roberto.

Våldet är ganska milt när det kommer till att visa konsekvenserna av det då ihjälslagning med exempelvis lampor istället förvandlas till en uppvisning i psykedelisk stil av klipparen Bruno Mattei istället för en splatterfest. Det blir dock några lökiga gore-detaljer och skojigast är väl de avkapade huvudena. Det sistnämnda är något som den sköna Howard Vernons karaktär är mäkta fascinerad av i sina makabra studier av den mänskliga anatomin. Vernon, som förgyllt tonvis med Jesús Franco-våfflor, är även här en rolig typ som gillar att gegga med människoögon i vetenskapens namn.

De kommer från hela världen. Tur att torskfezen är på så vi kan identifiera ursprunget på denne herre.

Fånigast är dock att kommissarie Fontaine spelas av Humphrey Bogart-imitatören Robert Scacchi och att man då dessutom väljer att utnyttja detta till max genom att klä honom i den typiska trenchcoaten. Vi såg den italienska versionen så vi kan inte svara för huruvida den engelska dubbningen gått ål in* på Bogeys klassiska accent. Självklart är detta en distraktion som man annars försöker undvika när man gör film. Men men, lökigt blir det ju och det är ju kul - i tio sekunder.

BETYG: 3(+)/7 En semi-giallo i våra ögon som puttrar på i adekvat tempo men inte bjuder på något extra.

Ajdå. En försmådd torsk.

En försmådd torsk är en misogyn torsk.

Jo, förvisso men måste du "manhandla" Barbaras karaktär så bara för det?

Känslosam.

Kom igen nu Bogey-lookalike, så svårt är det väl inte att fatta?

Tänkte väl.

Anita Ekberg tog med sig lite rekvisita hemifrån.

Nu har visst Känslo McHissyFit gått in i sina känslor igen.

Inte konstigt kanske när Rosalba, med porrigt backlight, väntar på andra sidan dörren.

Antoine är något av en drama queen.

Ska man förlora huvudet ska man göra det med stil

Ett annat giallo-minus är bristen på giallo-blask. Här fick vi i alla fall en glimt i dunklet.

Gordon Mitchell i en bejublad cameo som #metoo-slusk.

Den älskvärde Howard Vernon spelar läkare. Alltså är det grönt med ett kranium på skrivbordet.

Men WTF är det där!? 😆

Doggie blir lite nervös av Howards avancemanger.

En variant på "Den Andalusiska Hunden"?

Oh yes youd did, Evelyne!

Som om "Hem Till Gården" skulle blivit en giallo.

Kronjuvelen i denna makabra samling är gorillahuvudet med George Clinton-hår.

När blowjobet går åt pipan.

Trailer

Nån slags hemkokt trailer.

*Notera att vi återigen desperat försöker lobba för en roligare svensk stavning av detta uttryck!