AMERICAN RAMPAGE (1989) USA, 88 minuter. Regi: David DeCoteau.

American Cheesecake

Han är galet förtjust i att råna närbutiker.

Sam Rork (Kary Jane) är en tuff sedlighetssnut utlånad till mordroteln. Hennes mission är att oskadliggöra f d CIA-agenten och numera knarkbaronen Matt Palmer (Otis T. Longhorn). Tyvärr kommer detta på bekostnad av att den ena partnern efter den andra får bita i gräset.

Akta biran!

Det får räcka så med resumén då handlingen ändå är en fullkomlig bisak i denna cheesiga action-våffla. Vi stiftar återigen bekantskap med regissören DeCoteau vars flagrant homoerotiska rulle 1313: Bermuda Triangle (2012) vi avhandlade för några år sedan. Det är faktiskt märkligt att inte fler av hans filmer dykt upp här på Udda Film, med tanke på vilken oändlig hög av dynga han producerat. Nåja, kanske är denna recension början till en ändring på det? Vi lovar inget...

Vår hjältinna tar skydd bakom lite popcorn och Pringles.

I den här rullen sätts tonen ganska så omedelbart med ett för 80-talet så typiskt närlivsrån. Självklart ska butiken bli skådeplats för vild skottväxling mellan smått överentusiastiska rånare och våra snutkaraktärer. Ovanpå det slängs en vild biljakt in. Sedan får vi, istället för att ödsla tid och energi på traditionella karaktärspresentationer, ett kollage av bilder på karaktärer och en voiceover som talar om vilka de är. Tiden som sparas in används till oändligt viktigare saker som att exempelvis att visa: Brudar som smörjer in sina kroppar med sololja, Linnea Quigley i duschen, strippor som utför sitt värv och ja, ni hajar. Det verkar dock som det blev en missräkning i tidssparandet så sista tredjedelen av filmen är bara en enda lång utfyllnad med en skrattretande lång skuggningssekvens som aldrig vill ta slut.

Vansinnigt förtjust i biljakter.

Ja, detta är så urbota korkat och ostigt. DeCoteau orkade inte ens följa klassiska mallar när det gäller slutuppgörelsen utan hastar ihop slutet till ett totalt meningslöst antiklimax. Men hej! Det blir explosioner. 😊

BETYG: 4/7 Ja, cheese-faktorn skrapar ihop många pluspoäng till den här skitfilmen och 80-talsfaktorn med överflödet av hockeyfrillor och snow washed-jeans gör ju sitt till.

Pornografen John T. Bone spelar....pornograf - och han försöker tydligen konkurrera med Mats Helge Olsson-bekantingen Frederick Offreins fluffiga hår och skägg*. Nice try..

Bakom den tidsenliga snow washed jeansjackan ser ni ett par tidstypiska porrbimbos.

"Får inte...bli bränd...ahh...i solen."

"Mmmmhhhh...måste...ahhh...smörja in mig."

Gangsterbossen vill bespara dig utfyllnadsscenerna i slutet av filmen.

Den samlade skurkeliten undrar förfärat om du är okej.

Sam gillar att jobba tajt med sina partners.

Även screamqueen:en Michelle Bauer gör en kort cameo för att....smörja in sig med sololja.

Bossens närmaste underhuggare bjuckar på mäktig hockeyfrilla.

Se där! Linnea Quigley gillar att duscha.

Hennes korta medverkan förlängs lite med att hon sen får smörja in sig...med nåt annat än sololja.

Det är lätt att få magsår när man är Sams partner.

Apropå magsår. Självklart finns det en ilsken poliskommissarie som har svårt att tygla Sam och hennes partners.

Sams första partners brorsa (Ja, ni hör...) ger sig ut på span efter nidingar med hockeyfrilla. Själv har en en hyfsat duktig ishockeyfrisyr och ett par trevliga snow washed jeans.

Men vänta. Mitt under det smygande spanet blir hockyfrillan mindre och hans tröja ändrar utseende. 😥 Fast det är klart, spanet höll ju på en dryg evighet så...

Slagsmål bryter ut över vem som har stiligast hockeynacke.

Giallo? You wish! Det är väl bara lite kallt i LA såhär års.

Trailer

*Se exempelvis Russian Terminator (1989) för ett smakprov på Fredericks stilrena fluff.