ARABELLA BLACK ANGEL (1989) Italien, 89 minuter, Regi: Stelvio Massi.

Sax och sex

Vad har hon mellan benen?

Nymfomanen Arabella (Tinì Cansino) gillar att sena kvällar smyga iväg till den lokala kinky-klubben där hon kan hänge sig åt diverse lustar. En afton gör dock polisen en razzia och en särdeles samvetslös snut våldtar dessutom Arabella. Inte nog med det. Han söker sedan upp henne för att utöva utpressning. Arabellas funktionsvarierade make (Francesco Casale) kommer dock på dem och låter sig inspireras i sin strävan att skriva en bestseller-roman.

Aha naturligtvis! That good ol' giallo-blask.

Där fick vi allt till det! Detta låter ju som en superskojig rulle när vi uttrycker det på ovanstående vis. Nu kanske det inte riktigt var en sådan skrattfest som vi låter påskina i vår skojfriska resumé. Udda Film måste ju ibland få utrymme att roa sig själva.

Så Helvetet är som "Rocky Horror Picture Show"? Makes sense.

Vad vi egentligen har här är en light-giallo från ett så sent 80-tal att den vedervärdigaste slags populärmusiken infiltrerat filmbranschen. Jo, det är ett hiskeligt soundtrack fyllt med äckliga rockman-gitarrer och billiga synttrummor. Eftersom det egentliga giallo-tåget gått för länge sedan fokuserade många filmskapare på att fylla ut sina mord-thrillers med sex - mycket sex i detta fall. Ja alltså, det är ju ingen knullfest på det viset men filmens anslag sätter ju definitivt tonen med besöket på kinky-klubben ute i skogen. I klarspråk: Det är mycket naket och man dröjer sig gärna länge kvar på de nakna kropparna.

Fluktare på plats.

Själva giallo-spåret känns mer som en bisak, även om vi kan checka av de klassiska svarta handskarna och en fet mysig sax som mordredskap. Men även under morden ligger fokus på sex då den anonyme mördaren låter den blodiga saxen smeka de nakna kropparna. Ja, vore det inte för att våldet är så sexualiserat skulle detta kunna ha varit en av alla de erotiska thrillers som visades på SVT under Malena Ivarssons "Fräcka Fredag"-era.

Manlig njutning.

Även om det är coolt att Italien låg "efter" beträffande kroppsideal under detta sena 80-tal och därmed bjuckade på håriga brudar blir det trots all sleaze inte särskilt spännande. Det är ganska förutsägbart och när man lägger så mycket krut på att visa upp sexiga scener blir oftast storyn lidande.

BETYG: 3(+)/7 Sleaze och nakenhet tackar man ju aldrig nej till men en spännande story skulle inte vara så dumt heller.

Kärlek mellan män börjar alltid med brottning.

Ja, det är ju typ en giallo.

Sedlighetsroteln gillar att vara hands on i sina razzior.

Tydlighet är bra i polisiärt arbete.

Men vänta nu. Är det där reglementsenlig visitation?

ACAB!!!

Konstapel ACAB pressar till sig ännu mer sex hemma hos Arabella.

Maken cuckar på.

Ja, det är ju typ en giallo.

Med den här bilden vill vi bara illustrera att även tunnhåriga män kan greja till en skön hockeyfrilla.

Svärmor fluktar på.

Homofobi!!!

Då ska man inte besöka Viale dei Mignotti. 😊

♫"Relax! Don't do it..."♬

80-tal = pannband.,,och inte mycket annat.

Erotik på hög nivå.

Se där, Finspångs eget pride-bidrag.

"Vadå Finspång?!" säger ni. Jo, men ser ni inte att han har fransjacka?

Och här gör Zipperface syrra en cameo. Är det det sista ansikte bruden till höger kommer att se?

Hela våfflan - på originalspråket.

För er som bara vill flukta på Tinì Cansino: KLICKA HÄR