SWEDISH WOODS (2013) Sverige, 50 minuter. Regi: Daniel Hägglund.

Filmskola...pffft!

För tydlighetens skull.

En grupp vänner är på väg till Fjällen för avkoppling och partaj men kör vilse i mörkret. De bestämmer sig för att övernatta i en till synes övergiven stuga och där festar de till. Morgonen bjuder dock på en synnerligt brutal baksmälla...

Regissören själv som här levererar nyttig dialog.

I vanliga fall brukar vi tvätta våra ögon med ett säkert kort i form av någon italiensk klassiker eller kanske en ninjafilm efter att ha plågat oss igenom en crap-fest* men den här gången chansade vi på att ge oss på ytterligare en mikrobudgetfilm, fast nu istället en svensk variant. I det här fallet ett ambitiöst försök att göra näst intill en långfilm utan någon som helst filmskolebakgrund. Hur skulle detta gå? Ta rygg på oss när vi undersöker det tilltaget!

Tjejkaraktären uppskattar i alla fall den vulgära tonen.

Det är intressant att man anstränger sig för att presentera karaktärer i ett förstagångsförsök till lågbudget-slasher. Vanligtvis brukar det mest handla om "Hur kommer vi snabbast till en gore-scen?". Regissören spelar själv nyckelkaraktären och assholet Philip som är dryg mot de flesta. Något som märks direkt är att ljudnivåerna inte är de bästa med dialog som drunknar i bakgrundsmusiken. Tur då att det ligger engelska undertexter på filmen. Dessa är också lite svengelskt översatta i vissa fall men överlag okej. Vidare har vi ett lite märkligt val av upp-speedad film för att visa bilresans förflutna tid som känns lite amatörmässigt, men som sagt, vi har ju redan tagit del av en disclaimer-skylt i inledningen som påtalar vad för slags projekt det här är så några smågrejer är ju inget att haka upp sig på. En detalj som blir lite ofrivilligt komisk är de pålagda knytnävsslagsljuden som verkligen sticker ut. Exempelvis när någon får en vänskaplig dask i huvudet. 😊

När man är en asshole-karaktär dricker man helst bira på detta vis.

Det finns dock många lovande egenskaper som till exempel ovan nämnda fokus på karaktärer. Manuset är riktigt schyst för att vara ett sådant här projekt och en hel del tid ägnas åt att utveckla dynamiken mellan olika karaktärer. Filmen är välklippt och har bra tempo. Det blir framför allt aldrig tråkigt vilket är en fälla amatörrullar brukar hamna i mellan de obligatoriska gore-scenerna. Det är t o m hyfsat välspelat av de flesta aktörerna. Vi gillar dessutom faktumet att -SPOILER ALERT- den osympatiske Philip blir något av en final boy (nästan). Snyggt att inte ha en klyschig good guy som överlevare.

Hoppas han inte har linser, för det gör så ont i ögat när man får nåt i det och har linser.

Vi kan med lätthet säga att bristen på filmskolebakgrund är väldigt skitsamma i det här fallet då vi har plågat oss igenom filmer där folk har multipla filmskolor bakom sig och ändå inte en har susning om hur man gör intressant film. Sedan är det ju förstås skillnad på kvalitén på skolorna men här i landet har många plankton släppts ut med "examen". Nyckeln i det vi försöker säga är väl att det finns så många av dessa plankton som saknar talang. Då hjälper ingen jävla filmskola i världen!

BETYG: 3(+)/7 Lovande debut som dock inte verkar ha gett mersmak då de flesta inblandade inte verkar vara aktiva inom film. Synd.

Them effects are späschöl.

Antalet fingrar räcker till att signalera en trea i basket i alla fall.

Gore!

Hela våfflan.

*Som vi nyligen gjorde i och med avföringsmaratonet: Things (1993), Things II (1998), Things 3: Old Things (1998) & Things 4 (2017).