THE BURNING CROSS (1947) USA, 64 minuter. Regi: Walter Colmes.

The KKK took my brain away!

Manlig kärlek på 40-talet. Hans son har just överlevt andra världskriget. Det skakar vi hand på!

Johnny (Henry H. Daniels Jr.) kommer hem till sin lilla håla efter sex års frånvaro i armén. Mycket har hänt och han känner inte riktigt igen sig längre. Det är svårt för krigsveteranen att få ett ordentligt jobb och som salt i såren har hans gamle italienske vän Tony (Giovanni Fostini) gängat sig med Doris (Virginia Patton) som Johnny aldrig riktigt kom för sig att stöta på. Men ett hemligt sällskap tar Johnny under sina vingar och när han anar att han inte kan eller vill stå upp för deras ideal är det redan försent.

Apropå kärlek. Där hånglar Johnnys bäste vän med bruden Johnny själv trånar efter.

Udda Film tar sig 77 år tillbaka i tiden men det sorgliga temat är lika aktuellt idag. Förbisedda personer som i sin bitterhet lockas in i hatiska sällskap för att hitta samhörighet någonstans. Idag har väl den "stackars" klanen inte lika hög coolhetsfaktor som back in da day, och då menar vi t o m en tid innan denna film gjordes. Idag finns det dock så många fler alternativ att elda upp sitt hat med. Allt från utvecklingsstörda våldislamistiska sällskap till nazistiska OS-guldmedaljörer i muppighet. Om inte det räcker kan man ju blint låta sig styras av sin skurkregims nycker.

Han söker tröst i biran.

Beträffande den här våfflan måste vi säga att den är väldigt djärv för sin tid. Det var väl den lyxen man kunde unna sig när man var en lågbudgetproduktion. Det syns verkligen att det inte pumpats in för mycket deg i filmen men det gör inte speciellt mycket. Eftersom det är 40-tal blir det lite melodramatiskt och fånigt på sina ställen och damen som spelar barfyllot som dansar för en drink är kanske ingen Robert Gustavsson när det gäller fyllegestaltning.

Då dyker stadens fyllkärring upp!

Det är ändå ett intressant tidsdokument, även om budskapet förstås är väldigt på näsan. Och trots att man är djärva nog att vara så flagrant anti-KKK blir det väldigt sliskigt med hur man kryper upp i röven på den alltid så "rättrådiga" amerikanska demokratin. Yeah right...

BETYG: 3(-)/7 Sevärd för sitt historiska värde men i ärlighetens namn ingen superhöjdare.

Elakingarna eldar på fyllot.

Alla vill skratta åt hennes fylledans.

Kom igen, vi har väl alla horat för en öl?

Och där kommer belöningen!

Se den lyckan när hon får greppa sin öl!

Charmtrollen bjuckar in Johnny till sitt bord. De kanske är rätt hyvens ändå?

Johnny uttrycker fjollig indignation mot forne vännen.

Ahh! Nästan som ur en gammal Bava-film (Fast långt före den gamle skräckmästaren kom igång).

Rekryteringen går bra för Kuk Lux Klan.

De är faktiskt riktigt söta. Kolla han längst upp till höger. Påminner lite om Babar. Synd bara att de har en ganska tveksam livsfilosofi.

Ja, UveSA har verkligen gått åt helvete när t o m de stora rubrikerna är på italienska! Den där är rätt begriplig dock...

Tjära och fjädrar! En klassiker i gammal Lucky Luke-stil. 🤠

Den arme svarte mannen har inte lärt sig att ACAB!

Bråkar du med klanen får du dig en rejäl sinkadus! (Sen hänger de dig...)

Johnnys samvete är klart dömande.

Hela rullen. Tydligen i en längre version än den vi just såg.

BONUS: Klanen omnämns ofta som "Nightriders" i filmen varpå vi hela tiden associerade till ledmotivet i den gamla Hasselhoff-serien "Knight Rider". 🙂

Don't fuckin' hassle!