Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Willi (Charly Wierczejewski) är en ung man som planlöst driver omkring på Hamburgs smutsiga gator och begår småbrott för att hanka sig fram. Han är allmänt omotiverad att göra något med sitt liv trots att han stöter på olika människor som försöker styra in honom på både det och det andra. När han träffar den prostituerade Monika (Eva Mattes) får han plötsligt ett mål i livet.
Det var inte i förrgår!
Den tyska nihilistiska socialrealismen glider in på Udda Film och en känsla av mys sprider sig på redaktionen. Det är flottiga frisyrer och gråsmutsiga bakgator fyllda med sopor. Detta avbryts titt som tätt av en riktig hit till ledmotiv. Marius Wests - eller Westernhagen som han är mer känd som -"Celebration" är en riktig 70-talsdänga i stil med Rolling Stones "Wild Horses", fast lite hit:igare. När vi ändå är inne på soundtracket bör vi nämna hur vi började hajfajva varandra i Udda Film-soffan när journalisten Frank (Michael Degen) besöker sin flickvän (Eva Schukhardt) som jobbar i en vanlig klädbutik. Det ascoola i det hela är musiken som spelas inne i butiken. Världens 70-talshårdrock som vi antar är signerad Peter Hesslein, som lirade i kultiga Lucifer's Friend.
Gårdagens ungdom.
Det är ett riktigt elände Klick illustrerar där alla Willi kommer i kontakt med har en agenda. Ja även Frank som verkar så hyvens och vill leda in Willi på den smala vägen. Han har ju i Willi en skön story att skriva. Willi själv är en kontrasternas man då han i ena stunden är ett naivt litet offer som behöver tas om hand men i andra stunder är kapabel till riktigt grova dåd utan att drabbas av något nämnvärt samvetskval. Man känner snabbt att detta aldrig kan sluta väl och det är ju alltid ett plus i dessa disneyfierade tider. 😊
BETYG: 4(+)/7 En anmärkningsvärt icke-dömande titt på Hamburgs smutsiga baksida.
Film: När du vill fly den bistra verkligheten! ...nej vänta...
Theo ser väl ut att vara en hygglig prick?
Cruising - Hamburg style. 🌈
Theo: En trevlig snubbe.
Den rika gay-torsken uppskattar trots allt den kvinnliga formen.
Lugn Willi. Han är en öm man.
ELLER?!
Regissören Klick älskade tydligen Westernhagens hit så mycket att han låg kvar på denna stillbild i en halvminut medan låten rullade på. 😁
Långt innan Trump använde även germaner fjolliga tecken i sina vilda gestikuleringar.
Olle Ljungström myser i sin himmel.
När kvinnorna inte vill spela feministisk boll.
Hemma i Theos myspysiga lya.
Tyskarna har långa nudisttraditioner. Här: Lite nakenstädning mitt i natten.
Ibland är livet på stritan lite väl tungt.
♫"En kväll i tunnelbanan."♬
Alaska: En helt vanlig klädbutik - med helt vanlig hård acid-rock i högtalarna. 😀
De allierades terroreldbombningar har inte riktigt slocknat än i Hamburg.
Mitt i all misär blir det lite humor - som faktiskt är rolig! 😲
2Pac var bara tre år när den här filmen spelades in men har redan fått sitt namn klottrat på en vägg.
Hysterisk trailer som man blir lite glad av.
Intro med: Ledmotivet, Willi tjackar Pez och tyska snutar som vrålar "Halt!".
Apropå ledmotiv, här har ni det i sin fulla glans. Hesslein och Westernhagen hit:ar till det!
Plågsamt nära verkligheten då det starkt påminner om en av redaktionsmedlemmarnas vistelse i Savannakhet, Laos.*
Ett gäng pensionärsmaskerade fritänkare lever sitt liv precis som de vill. Detta involverar bl a att jucka på soptunnor...
De har varit stygga soppåsar!
Det bästa med vårt angreppssätt vad beträffar filmtittande, d v s att i bästa mån undvika förhandsinformation, gör att man får en delvis ofiltrerad upplevelse. Åtminstone ett tag. I fallet med den här filmen betydde det att vi faktiskt inte hade en susning om vem som hade gjort den. Vi kunde alltså inledningsvis fråga oss själva om detta var ett pajigt tidsfördriv för ett gäng uttråkade kids i djupaste Södern eller om någon slags undermening vartefter skulle krypa fram. Det blev dock efter en stunds tittande ganska klart att trots upplägget med korta vansinnessekvenser så fanns det en filmskapartanke bakom det hela. Pusselbitar ramlade sedan på plats efteråt när vi såg vem som hade gjort filmen. Just det. Samme Korine som skrivit både "Gummo" och "Kids" och dessutom regisserat den förstnämnda.
Rock'n'roll!
Våfflan, som är filmad på en gammal VHS-kamera, känns som en blandning av valfri "Für Alle"-produktion av Peter Wahlbeck, "Jackass" och "Bride of Frank". Galna upptåg och allmänt vansinne i en miljö av degenererad misär. Det är svårt att gissa om karaktärerna som passerar revy är införstådda med vad som pågår eller ej. Filmen känns nämligen som en enda lång performance där riktiga människor blir en del av spektaklet. Det verkar t ex vara lite skillnad på snubben i servitrisdräkt som skrålar ut poesi och mannen med mitella som drar bögskämt utan poäng. Den förste är ju definitivt medveten medan den andre verkar vara ett förbipasserande fyllo.
♫"I wish I was a baller..."♬
Vi har ingen koll alls på Korines relation till uppväxten i Nashville eftersom ingen betalar oss för att göra research och vi inte direkt är superintresserade, så vi kan bara spekulera. Det verkar ju dock som om det finns en viss hatkärlek där. Skildringen här är ju mörk om än jävligt rolig på sina ställen. Man skulle nästan kunna säga att Korine själv är en trash humper som ständigt exploaterar sin gamla hembygd.
Här skrattar de åt barn som airballar straffkast.
Trots att mycket är skoj i filmen just bara för att folk beter sig märkligt så blir det ganska jobbigt i längden. Särskilt Korines ständiga ylande skatskratt bakom kameran är jobbigt att lyssna på. Det känns nästan som ett urspårat fylleslag kl. halv fem på morgonen då man egentligen inte orkar mer men ändå deltar i vad det nu är för fylletokerier man sysslar med.
BETYG: 3/7 Kul vansinne men för mycket i längden.
Folk utklädda till gubbar och gumma.
Brådmogen.
Pojken visar sig dock vara värre sadist än självaste Butch the Bully**!
Tror ni oss inte?
Se hur han mördar oskyldigt "spädbarn".
Samt ett hånskratt därtill. Your move Butch the Bully!
Fest.
Party!
"Siamesiska" tvillingar med "kinesiska" strumpdockor.
Den här scenen var nog en av de dyrare i den skrala budgeten...
En vackert stillsam stund. Vad ni inte ser på bilden är att någon själfullt sjunger "Stilla Natt".
Här har man tydligen inspirerats av Neil Breens Double Down (2005). Jodå, komplett med pung och allt! (Trackingen tillhör filmen!)
En HBTQ-poet har hakat på och scat-sjunger lite.
Power to the trailerpark!
Förolyckad man drar ofärdiga skämt om bögar och svarta.
Spädbarnsrejs.
Almarna åt folket!
Någon på Udda Film-redaktionen tycker mansfötter är äckliga. Detta hjälpte föga.
En väldigt representativ trailer för en gångs skull.
Ihopklipp med missvisande glättig pålagd funk.
"Släng dig i Brunnen" Murica style!
Harmony Korine snackar om filmen.
Hela våfflan!
*Ett mål dålig mat ställde vår hjälte inför dilemmat att på hemvägen antingen tömma tarminnehållet i byxan eller på vägen - mitt i ett bostadsområde!
Det drar ihop sig till årlig firmafest på Levins PR-byrå och personalen gör sig redo på skilda håll. Under festens gång förstärks personlighetsdragen och de blottas allt mer ju fler drinkar som halsas ner.
Luddes farsa i Per-Axel Arosenius gestalt. Alkoholiserad patriark och AIK:are som läxar upp sin fru när hon försvarar sonen: "Håll klaffen skitkärring!"
Janne Haldoff tar sig i den här filmen an den plågsamma företeelsen firmafest och det börjar som en lättsam komedi men glider sakta iväg mot det tragikomiska istället. Karaktärerna är ganska tunna och klyschiga men å andra sidan är vi människor detsamma. Man känner igen personligheterna: De fogliga typerna som tar ton först med några starka innanför västen, de manliga och kvinnliga hororna, de mindre sociala typerna som aldrig riktigt är med etc.
Bo Haldoff som Berits omtänksamme man.
Det absolut bästa med filmen är det nedslag i svenskt 70-tal vi får. Så HÄR såg det ut, alla ni talanglösa scenografer som tror att man kan hitta ett bra 70-talstema i den lokala partybutiken. Innan vi drar iväg på en total rant får vi väl påpeka att man blivit duktigare på det här på senare år. Vi blir genast på gott humör när vi ser firmans ungdom Ludde (Leif Möller) glida omkring i sin fluffiga frisyr och tajta gröna utsvängda brallor. Ja, särskilt herrarnas frisyrer går verkligen inte av för hackor och titt som tätt dyker det upp kobratelefoner. Underbart!
Varg och katt.
Det är många kända skådespelaransikten som glider förbi i rutan och Bert-Åke Varg är skön som det misslyckade ungkarlsfyllot och Lars Amble som firmans skitstövel. Siv Andersson ramar in filmen bra med sin karaktär som skänker filmen skön vardagstragedi. Ni som har fjalle för Lasse Berghagen kan glädjas åt att få se honom vara stel i en sexscen - fast kanske inte på rätt sätt...
BETYG: 5/7 Egentligen inte världens bästa film men härlig 70-talsstämning är något vi verkligen går igång på.
Christina Carlwind med ett fast grepp om kobran.
Filmens HBTQ-ögonblick.
Vad är det firmans slampa döljer där?
Aha okej...
Med några stänkare innanför västen läxar han upp firmans invandrare.
I sitt egna lilla kompisuniversum.
I en surrealistisk omgivning.
Nu jävlar blir det åka av!
Eller..?
Va fan, Lili och Susies morsa?
Det ni har längtat efter: Lasse Berghagen!
Stellan Skarsgård som...allvarlig ung man. Vad annars?
Gubbe försöker cock-blocka.
Spyfylla.
Nej, så där kan du inte stå och urinera.
Hallå där unge man! Det är bara i Ryssland vodka räknas som hårdvaluta.
Bert-Åke Varg fylljollrar framför ett fantastiskt draperi.
"Titta...här står en hel platta Bayerskt...hmm..." Vi har alla varit där!😃
Harry Haffa dyker upp.
Nej, Lars Amble filosoferar inte runt penis utan ågren.
Panelhönepolarna smyger in på mystisk svartklubb.
Nicko McBrains svenske BFF förför gift dam med Albinonis vackra "Adagio".
Den klassiska fingerbitningen indikerar kvinnlig filmnjutning, trots död fisk-agerande från Berghagen.
Okej, det var en sån svartklubb. När får Led Zeppelin sin guldskiva då?*
Jorå kids, walk of shame fanns redan på det tidiga 70-talet.
Ouch, varför är den snälle makens fru så ledsen?
Detta, kära barn, är en stämpelklocka (på tal om ågren).
Ja gumman, din mamma är en tvättäkta hormorsa. Hon har begått HOR!
Den charmige AIK-patriarken styr upp sin familj.
Bert-Åke Varg och Diana Kjaer sysslar med lite misslyckad team building på ett kontor.
Hela filmen.
*Led Zeppelin mottar guldskivor på Chat Noir i Stockholm 1973.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
