WARRIOR QUEEN (1987) USA, 79 minuter. Regi: Chuck Vincent.

Eller inte...

MILF power.

Ett gäng slavar säljs på auktion i Pompeji och den romerska drottningen Berenices (Sybil Danning) intresse har fångats av oskulden Vespa (Tally Chanel). Berenice är gäst hos den lokale härskaren Clodius (Donald Pleasence) men är mest intresserad av att befria Vespa som sålts till det lokala horhuset. Samtidigt börjar vulkanen Vesuvius mullra olycksbådande.

Varför piffa upp din stad med kaktusplanteringar när du kan ha huvuden på pålar?

Ha ha. Lam resumé kanske ni tycker? Men vad ska man göra med en serie bilder som inte sammanfogas av en berättelse? Om vi nämner att Chuck Vincent var en porrfilmsregissör kanske det känns mer logiskt? Håller man sig undan bakgrundsinformation, som vi på Udda Film gillar att göra, åker man på ett par smärre blåsningar. Omslag och titel är givetvis helt vilseledande och detta är förstås ingen barbarrulle. Första scenen håller däremot illusionen om att Danning skulle spela en krigardrottning vid liv då hon effektivt tar hand om ett gäng rövare efter att hennes vaktstyrka lätt blivit avpolletterade av dessa.

Invånarna hatar verkligen horor.

Efter inledning börjar dock nödlösningarna travas på varandra. Man blir lätt förvirrad när vagnarna med slavar på rullar in i Pompeji och invånarna börjar kasta saker på dem i ren avsky samtidigt som de vrålar "horor!" (LOL) Grejen är bara att vi får närbilder inklippta på när huvuden träffas av stenar o dyl, men dessa huvuden är definitivt inte slavarnas utan "döda" huvuden med utstuckna ögon (???). Detta går inte heller att logiskt koppla med att man på gatan ser en påle med ett huvud på, för varför i helvete skulle folket vråla "horor!" och kasta saker på dessa huvuden? Jättemärkligt! Och därmed skojigt. 😃

Alltså kastar de sten på dessa huvuden...

Efter detta kommer det verkliga syftet med filmen fram då slavauktionen givetvis kräver att de olyckliga säljobjekten tvingas lätta på kläderna. Japp. Så mellan klipp där Danning spelar överdrivet uttråkad och Pleasence fjantar omkring har vi utdragna softcore-scener som upprepas i det oändliga. Lyckligtvis avbryts dessa av några fåniga gladiatorfajter som bjussar på onödig (gudskelov!) gore.

???

Eftersom det är lågbudget-trash Vincent sysslar med, backad av bl a trash-legenden Joe D'Amato som producerar, snos det mängder av scener från "The Last Days of Pompeii" från 1959 för att fylla på med storslagnare klipp. Skillnaden mellan Vincents scener och de "lånade" kunde inte vara mer uppenbar. Det slängs förstås även in lama arkivbilder på vulkanutbrott.

BETYG: 3/7 Många skulle säkert gärna se denna katastrofala rulle utplånas i ett magmainferno men den sleaziga meningslösheten har sina komiska poänger.

"Titta inte! De är horor. Tvi."

Hora?

Den lokale bögen är i alla fall glad åt att se hororna. Ja, de blivande pojkhororna förstås.

Hm, kanske bäst att inspektera vissa delar noggrant om de ska arbeta som stjärtgossar.

På bordellen har de en småväxt person "anställd" var uppgift är att...skratta?

Donald Pleasences stoltaste ögonblick?

Kille med tidstypisk romersk tatuering.

Dags att gå till jobbet stumpan.

Sömlöst infogade gamla klipp.

Knappt nån skillnad alls!

Lou Ferrigno-wannabeen Marco Tullio Cao intar erotisk pose inför frisbee-golfen.

Häcklare får smaka på hole in one.

Jaha, Joe D'Amato producerar sa du? Ja ja.

"Jag är HÜÜÜÜÜÜÜLK!!!"

Lyss och lär.

Kille blir återhållsamt kåt när han ser den nya Rob Halford-kollektionen.

Den lokale bögen verkar nöjd trots motvillig stjärtgosse.

Filmar man i Rom med omnejd behöver man inte lägga mycket deg på snygg dekor.

Han är en sådan Hulk att han behöver hjälp av en liten flintis när det är rapey-tajm.

Den ofrivillige stjärtisen verkar ha hamnat i trångmål.

Vilken tur att väggen bara är gjord av svajig gips.

They Call Him One-Eye verkar vara i trubbel.

Samantha Fox kom tyvärr inte i närheten av Salma Hayeks ormdans, sin sexvana till trots. Enligt uppgift ska hon ha dött av corona nu i april detta år. RIP.

Typ inledningen. Dubbad till turkiska. Se hororna bli utbuade - på turkiska!

Donald Pleasence lismar och bjuder på furstlig underhållning medan Sybil Danning kväver gäspningar.

THE PHANTOM EMPIRE (1988) USA, 83 minuter. Regi: Fred Olen Ray.

The skitkorv empire

Stor möda har lagts på monster-makeupen...

En expedition ger sig in i underjordiska grottor då det rapporterats om att omänskliga och mordiska varelser har synts till här och att dessa ska ha ovärderliga diamanthalsband på sig. Ska expeditionen få plikta med sina liv, då dessa varelser har smak på människokött? Inte nog med detta. En helt ny värld döljer sig bortom grottorna - bokstavligen!

Filmens största irritationsmoment är detta manhafto. Nej, inte för att hon vresar eller är manhaftig utan för att hon är "roligt" odräglig hela tiden.

Det finns kalkonartad lågbudget och så finns det kalkonartad lågbudget med "självironi". Den senare sorten är näst intill lika avskyvärd som förtyckande diktaturer och sälklubbare. Den här filmen tillhör denna vedervärdiga kategori. Pinsamhetsministeriet slår upp sina portar på vid gavel när den komikhandikappade Fred Olen Ray försöker vara humoristisk med sin sörja av gamla monsterfilmshyllningar kryddade med lånade stop motion-klipp och skämt som var banbrytande på 1800-talet. Fred borde nästan få en egen nürnbergrättegång då han bär ett tungt ansvar som producent, regissör och manusförfattare. Det gör nästan ont att skriva dessa titlar då det känns som ett hån mot yrkeskårerna.

Mitt i manhaftandet lägger hon ändå till med en cameltoe.

Inget kan rädda den här pestbölden till rulle. Inte ens att Sybil Dannings tuttar halvt hoppar ur rymddräkten när hon slår en av huvudpersonerna på käften. Inte ens att fina Michelle Bauer till slut tappar grott-BH:n och inte heller dinosaurier eller robotar. Vi vet. Ni tänkte genast: "Vänta nu Udda Film...Med de ingredienserna KAN det ju inte vara så dåligt!" Jodå! När stolpskott utan humor ska börja skämta blir vi både äcklade och djupt indignerade!

BETYG: 1/7 "Självironisk" humor på lägre nivå än Clownen Manne. Då blir vi rasande och kan ej blidkas av tuttar, laserrobotar eller skräcködlor.

Latinokaraktären uppfyller alla Donald Trumps kriterier.

"Grottmålningarna" påminner starkt om vissa redaktionsmedlemmars barndomsteckningar.

Michelle Bauer fräschar upp filmen lite.

Här är det nån som redan fått nog av pekoralet.

Intelligent scen där "kannibalerna"* grillar en brud med kläderna på. Vilket är märkligast: Att monstren vill äta nåt med fastbrända kläder eller att det gyllene tillfället att visa upp en naken kvinna i en Fred Olen Ray-film inte tillvaratas?

Omtänksamma monster som vadderar med skumgummi. Blir nog gott med sånt fastbränt också.

Oj, tillgång till Robby the Robot (med nytt huvud). Då måste ju fanskapet vara med.

Brudarna är här!

Och här kommer deras drottning.

Sybil visar på lite girlpower till den grad att hennes power att hålla tvillingarna på plats reduceras.

Ny milstolpe i karriären för Jeff Combs.

Jodå!

Nya bottnar uppnås i filmen när de drar igång ett Three Stooges-nummer.

Jovisst. Jeffrey får agera trosfuktare i den här rullen.

Scen där Robby the Robot dyker upp.

Här har någon, vars redigeringskunskaper är i paritet med filmens kvalité, klippt ihop några scener och ni kan bl a se Sybils girlpower.

*Att monstren borde vara människor för att de skulle kunna klacificeras som kannibaler är inte så viktigt för Fred Olen Ray.