Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Ett år efter att ett gäng ungdomar mördats vid Camp Crystal Lake försöker en familj rusta upp lägret och återta platsens goda rykte. De borde dock först ha försäkrat sig om att Jason fortfarande inte är kvar. De får betala ett högt pris för sin oaktsamhet och sonen i familjen, Jimmy (Aaron Darling), traumatiseras djupt av upplevelsen och börjar identifiera sig med Jason...
Oldschool-Jansson to the rescue.
Vi kör på med ytterligare en fanfilm till Janssons ära efter att ha plöjt den inte alltför bra Friday the 13th: Halloween Night (1994). Den här våfflan är definitivt mer välgjord och ambitiös. Den är verkligen en hyllning till filmserien då man plockat små godbitar som exempelvis allt från Jasons säck på huvudet från del två till olika mord vi minns med värme. 😊 Att t ex Jimmy identifierar sig med och till slut kliver in i Jason-rollen är ju direkt från del fem.
Sällan har väl ett mord varit mer motiverat.
Nu surfar den här rullen rätt bra på hyllningsvågen samt det faktum att morden duggar tätt på den korta tiden. I själva verket är väl manuset inte superimponerande och skådespeleriet kunde definitivt vara bättre, särskilt vad beträffar en sådan central karaktär som Jimmy. Det är inte jätteavancerad gore, men med den mordfrekvensen skulle det nog bli ett sjuhelvetes jobb att lägga på makeup-FX om allt skulle drypa av tarm. Det gör liksom inget och man blir ändå glad när de klassiska sovsäcks- och huvudknäck med livrem-morden dyker upp.
Kom igen då Jansson, fimpa den där Justin Bieber-typen då!
En detalj som vi absolut HATADE var när man slängde på högljudda pukor på ljudspåret för dramatisk effekt. Det lät förvillande likt irriterande pukor vi fått lyssna på i en studentfilm, där de var lika malplacé som här. Just pauseringarna i trummande får det att krypa i våra skinn. Ta bort!!!
BETYG: 3/7 Helt okej hyllning och relativt välgjord. Pukorna på soundtracket kostade dock genast betygspoäng!
Nähe. Plötsligt kommer Biebers syrra och puttar bort Jansson - och då menar vi verkligen PUTTAR, inte knuffar.
Änglakörsögonblick.
Vad kallas denna variant av PTSD inom psykiatrin? När man är så traumatiserad av ens familjs död att man måste sova med en replika av mördarens mask (som han inte ens hade på sig när han mördade familjen), stockholmssyndrom-gulle-PTSD?
Han bearbetar sitt trauma genom att rita...
...samt spetsa små djur.
Botad! ...eller?
Det blir lite comic relief med fuldans. 😬
Som sagt, there can be only one. ☝
Inte visste vi att Jansson var ett sådant svetto.
Klassiker.
Också ett kärt gammalt mord. 💗
Flytväst kids - kom ihåg flytvästen!
Trailer (som vi förutsätter spelades in innan filmen för att fiska pengar).
En snubbe brinner av hämndbegär efter att någon han känner blivit mördad. Han får då den lysande idén att gräva upp Jason Vorhees grav men råkar då bli besatt av densamme. Detta tilldrar sig på halloween-dagen så plötsligt poppar även Michael Myers upp och börjar ge sig på snubbens kamratgäng som förbereder sig för kvällens party. Men vad kommer ske om de båda mördarnas stigar korsas?
Janssons mask har varit nergrävd i....evigheter.
Vi beger oss till andra sidan spektrat av filmer med Michael Myers i jämförelse med den nyligen sedda Halloween (2018). Här har ett gäng glada amatörer samlats för att skjuta en fanfilm med en crappig VHS-kamera. Inledningen skvallrar direkt om den usla nivån när det blir uppenbart att det är en total avsaknad av rytm mellan klippen. Det är nästan så man kan ana regissören instruera: "Okej, skrik....NU!" då härligt obekväma småpauser inte avlägsnats i klippningen.
Ledtråd: När omgivningens färger inverteras kan ni ana att någon håller på att bli besatt.
Detaljer som ovan är skojiga och amatörpojkarna har lagt en del krut på gore-effekterna som är charmigt ambitiösa i sin grovhuggenhet. Den nyuppväckte Jason ser hyfsad ut men Michael Myers ser bedrövlig ut i sin Hobbex-mask* och beiga (!) overall. "Skådisen" bakom masken är ju inte speciellt stor heller och saknar dessutom totalt förmågan att emulera Myers mysiga rörelsemönster.
Halsventilering.
Amatörcharmen faller efterhand just p g a att amatörer inte har en susning om vad som bör visas i bild. Det är helt enkelt inte ett dugg intressant att se amatörer göra "skojiga" saker framför kameran. Saker som förmodligen bara de själva asgarvar åt. Självklart finns det inte heller en enda intressant karaktär eller en vettig story så varför ska man dra ut på skiten i en dryg halvtimme? Den ointressanta dialogen hörs ju inte heller jättebra, mycket p g a crap-kamerans mick som hellre plockar upp ljudet av zoommotorns knarrande. Ja, det är kamerafnas deluxe på detta ljudspår. Nej, man skulle ha klippt ner filmen rejält och bara satsat på det "viktigaste".
BETYG: 2/7 Viss charm finns i uselheten och den uppenbara kärleken till skräckfilm men pojkarna dribblar bort sig i en utdragen crap-fest.
Michael är sig inte riktigt lik.
Mitt i jakten dyker detta spännande TV-shop-klipp upp.
Tillbaka till jakten. Så kan det gå när man trycker på REC av misstag.
När ens polare inte har den där jättetalangen för skådespeleri.
Öga för öga...eller kanske bara öga för skojs skull?
Michael bjussar numera på subventionerade RUT-tjänster.
Det söta huvudknycket. Bra där!
Janssons och Edward Penishands har funnit varandra.
Nix. Inga videoklipp denna gång.
*Ja alltså, vi snackar förstås oldschool-Hobbex som hade allt möjligt crap till försäljning en gång i tiden. Pre-internet baby!
Tayfun (Tayfun Demir) har blivit en vuxen karl och det är dags att lämna föräldrahemmet. Hans far och mor berättar då att han inte är deras riktige son utan att han hittades i en störtad raket som bebis varpå de adopterade honom. De fann även en kryptonitsten som de nu ger Tayfun för denna ska leda honom mot hans förutbestämda öde: Att verka för mänsklighetens bästa!
Grafik som slår dig med häpnad.
När öppningsscenen är en vy över universums stjärnor och planeter - gestaltade av julgransdekorationer mot en svart fond vet man att Turkiet var en fan så mycket bättre stat förr än nu. Snacka om att sätta tonen för en film. Mästerligt! Denna våffla är förstås ytterligare ett lysande exempel på hur de underbara turkarna "tolkade" en amerikansk blockbuster. Med en budget på tre kapsyler och ett par gummisnoddar (typ) har man stulit den ikoniska karaktären och halvt degraderat honom till en Ken-docka. Ja på riktigt alltså. I scenerna där Turk-stålis är ute och flyger har man dels en närbild på Tayfuns fejs (och armhåla) och dels en helbild där han ersatts av en Ken-docka i stålmanskostym med rullande arkivbilder bakom. Mäktigt! Självklart ingår den sedvanliga musikstölden och då inte bara John Williams Superman-musik utan även hans James Bond-tema! Musiken, tillsammans med resten av ljudspåret, är självfallet super-(host host)-distad.
Vänta nu...är det verkligen en komplimang?
Tyvärr blir det som med de flesta sådana här rullar, att skrattet kommer av sig efter en stark inledning. Visst är det fortsatt ultrakalkonmässigt men inte superkul (host host) direkt. Det glänser till här och där i actionscenerna och skulle någon orka göra ett 10-15-minutersmontage av den här filmen skulle man kunna tro den är Guds gåva till mänskligheten.
BETYG: 3(+)/7 Fantastisk inledning men fnisskurvan dalar efterhand.
Tayfun har en öm relation till sin far.
Han har tagit glasögoninspiration från Sebastian Dawkins*.
Tayfuns riktiga tandlöse far.
Svindlande effekter.
Turkiets svar på Edwige Fenech: Güngör Bayrak.
Skapligt ondskefulla bovar. Dessa märkligheter till trots var undertextningen tyvärr alldeles för bra för att vara turksploitation.
En brutta dyker upp på Tayfuns redaktion.
Tayfun får genast stålfjong och använder, som den karlslok han är, sin superkraft...
...#metoo-synen!
Ord och inga visor!
Süpermän har en förödande teknik.
"Jag vill kramas inte slåss."
Alla vill krama om Stålis.
Plötsligt befinner sig Süperstålis i Alice Coopers turnébuss.
Är detta också en släkting till Süperdüpermän?
Süperståldüpermän får en ångestattack.
Word!
Här har vi faktiskt ett litet kollage.
*Den störste legendaren i svensk dokusåpahistoria.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
