What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 9 augusti 2020

THE SHITTER (2003) USA, 26 minuter. Regi: Ej fastställt.



Titeln antyder var filmen hör hemma

Tänk att fru Roosevelt var så vulgär.

En serierbajsare härjar i staden och skapar kaos på alla möjliga och omöjliga ställen. Matilda vill gå med i kvarterets hopsnickrade väktargrupp men hennes man LaVere bryr sig inte då han har mycket att göra på kontoret. Men kan det vara så att LaVere inte bara sitter framför datorn under alla de timmar han är borta?

To protect and serve.

Vi gav oss på ännu ett långskott här på Udda Film men som vanligt slutade inte den ryska rouletten något vidare för oss då långskottet förvandlades till ett nackskott för oss. Hemkokt film skjuten på super-8 kan ju vara kul men inte i detta fallet. Särskilt inte som filmmakarna satsade på att det skulle vara just kul. Det spexas vilt i filmen och alla inblandade skrattar nog så de skiter på sig (sorry...) men vi som har humor gäspar mest. Det infantila konceptet har ju trots allt potential men det lyckades de inte göra något av.

Ett exempel på obegriplighet. Vad har detta med seriebajsande att göra?

Många scener vet man inte ens vad fan som pågår. Man kan förstå en vag helhet där meningen är att man ska illustrera att bajsmannen (Nej, inte han från Hultsfredsfestivalen!) har skapat totalt kaos i staden men bilderna man väljer att illustrera detta med är helt obegripliga. I regissörens huvud är det säkert helt logiskt dock och det är ju huvudsaken...ELLER?

BETYG: 1/7 Man hade ett skönt tema att göra något med men när man gjorde filmen så sket det sig... (Sorry igen)

Borgmästern håller presskonferens. Får Neil Breens dito att se superprofessionell ut.

Det här är nog det enda som är lite roligt. Pyssel på Michael Myers-nivå.

När du hånglar med din partner och nån har smetat bajs på din kudde....m m.

Seriebajsaren har lagt till egen illustration.

Ett "skojigt" musikalnummer mitt i filmen. De tokar sig till en punklåt på ljudspåret. I refrängen börjar en brud yla ut jordens falsksång. Man undrar om det är meningen eller om det ska vara så "punk".

Folk är upprörda.

Bajsaren tagen på bar gärning mitt i rituell ceremoni. Låt oss bara säga att vi får en väldigt detaljerad fortsättning på denna scen, så bänka er kära koprofiler!

Lyckligtvis (?) inget klipp denna gång.



torsdag 6 augusti 2020

THE SKIN UNDER THE CLAWS (1975) Italien, 86 minuter. Regi: Alessandro Santini.



Zombiesex är mänsklighetens räddning!

Spökplumpens och Clintans oäkta son smyger omkring på kyrkogården.

Samtidigt som Dr. Gianni Dani (Tino Boriani) fascineras av vad han får lära sig genom sina studier med av professor Helmut (Gordon Mitchell) rörande transplantationer och bevarande av organens livslängd sker en rad makabra mord i Rom. Liken dyker upp med förruttnad mänsklig vävnad under naglarna.

Det blir rätt våldsamt i filmen.

Här har vi en märklig hybridvåffla som låtsas vara en giallo i inledningen då en svartklädd typ med bredbrättad hatt och svart nylonstrumpa på skallen smyger omkring på en kyrkogård. Denna scen glider snabbt in i någon slags Frankenstein-feeling när denne typ plötsligt börjar gräva upp en grav och tassa iväg med ett färskt lik. För att fortsätta på Frankenstein-temat har vi ju ovan nämnda Gordon Mitchell i rollen som den experimenterande professorn. Honom såg vi ju senast i - just det - Frankenstein '80 (1972) här på Udda Film. Det blir något av en kriminalare också med alla polisspekulationer som pågår. I slutet - SPOILER ALERT - degenererar det (i all positiv bemärkelse!) till total sleaze med omotiverade våldtäktsförsök och den försvunne professorns hemliga labb fullt med nakna brudar som det experimenteras på. Självklart flörtas det även lite med nazikopplingar.

Men sen är alla vänner.

Filmen är alltså rätt så upp och ner i underhållningsvärde. De lågbudgetscener när karaktärerna ska försöka driva handlingen framåt är föga intressanta medan mördarens förehavanden är ganska skojiga. Det spårar verkligen ur på sina ställen, vilket alltid är kul. Francesco Santuccis musik är halvcool men även lite småtöntig på ett roligt sätt när han blåser på med lattjo syntljud.

BETYG: 3(+)/7 Sleaze och vetenskapsgalenskaper lyfter verkligen den här obskyra gamla rullen.

Nämen kolla! Det är ju Dr. Frankenstein igen.

Det roliga är inte att det är Världsnaturfondens Orkester som spelar utan att det pålagda musikspåret är en akustiks spansk gitarr med endast keyboards i bakgrunden.

En av filmens höjdpunkter. Tyvärr får den fagra skådisen ingen cred i förtexterna (Det finns inga eftertexter).

Hoppsan! Är det fru Falukorv från "Fäbodjäntan"? 😃

Den tapeten vittnar om att inte allt var ascoolt på 70-talet.

Hiskeliga experiment på nakna kvinnor.

Vuxna kvinnor umgås.

För att föra handlingen framåt zoomar kameran in på detta i denna scen.

Alla vuxna tjejer umgås så här. Efteråt leker de kurragömma. Ja - på riktigt!

Filosoferande.

Kolla in den fjärrkontrollen! Inte illa.

Ta en närmare titt.

Nekrofili ska rädda mänskligheten om atomkriget kommer!

De mest omotiverade scenerna i filmen. Uppskakande fakta: Den unga damen räknar bara till 80 när de leker kurragömma! 😲

Hela våfflan. Och nej, den är inte 2:07:07 lång. Den slutar typ vid 1:16h och börjar sen om mitt i filmen.

UPPDATERING:  Tydligen tvingas man till slut in i det nya Blogger-gränssnittet 24 augusti. Vi har envist valt att köra på det gamla men förstod att det bara skulle vara en tidsfråga innan mongona fimpade en fungerande version till förmån för en nedgradering. Precis så som alla tech-muppar alltid vill ha det! Tror ni de har åtgärdat alla problem som dök upp i nya versionen? Nej, inte vi heller... 😒



tisdag 4 augusti 2020

SUPERMARKT (1974) Västtyskland, 80 minuter. Regi: Roland Klick.



Lidl-heist?

Hamburg visar upp sin bästa sida.

Willi (Charly Wierczejewski) är en ung man som planlöst driver omkring på Hamburgs smutsiga gator och begår småbrott för att hanka sig fram. Han är allmänt omotiverad att göra något med sitt liv trots att han stöter på olika människor som försöker styra in honom på både det och det andra. När han träffar den prostituerade Monika (Eva Mattes) får han plötsligt ett mål i livet.

Det var inte i förrgår!

Den tyska nihilistiska socialrealismen glider in på Udda Film och en känsla av mys sprider sig på redaktionen. Det är flottiga frisyrer och gråsmutsiga bakgator fyllda med sopor. Detta avbryts titt som tätt av en riktig hit till ledmotiv. Marius Wests - eller Westernhagen som han är mer känd som -"Celebration" är en riktig 70-talsdänga i stil med Rolling Stones "Wild Horses", fast lite hit:igare. När vi ändå är inne på soundtracket bör vi nämna hur vi började hajfajva varandra i Udda Film-soffan när journalisten Frank (Michael Degen) besöker sin flickvän (Eva Schukhardt) som jobbar i en vanlig klädbutik. Det ascoola i det hela är musiken som spelas inne i butiken. Världens 70-talshårdrock som vi antar är signerad Peter Hesslein, som lirade i kultiga Lucifer's Friend.

Gårdagens ungdom.

Det är ett riktigt elände Klick illustrerar där alla Willi kommer i kontakt med har en agenda. Ja även Frank som verkar så hyvens och vill leda in Willi på den smala vägen. Han har ju i Willi en skön story att skriva. Willi själv är en kontrasternas man då han i ena stunden är ett naivt litet offer som behöver tas om hand men i andra stunder är kapabel till riktigt grova dåd utan att drabbas av något nämnvärt samvetskval. Man känner snabbt att detta aldrig kan sluta väl och det är ju alltid ett plus i dessa disneyfierade tider. 😊

BETYG: 4(+)/7 En anmärkningsvärt icke-dömande titt på Hamburgs smutsiga baksida.

Film: När du vill fly den bistra verkligheten! ...nej vänta...

Theo ser väl ut att vara en hygglig prick?

Cruising - Hamburg style. 🌈

Theo: En trevlig snubbe.

Den rika gay-torsken uppskattar trots allt den kvinnliga formen.

Lugn Willi. Han är en öm man.

ELLER?!

Regissören Klick älskade tydligen Westernhagens hit så mycket att han låg kvar på denna stillbild i en halvminut medan låten rullade på. 😁

Långt innan Trump använde även germaner fjolliga tecken i sina vilda gestikuleringar.

Olle Ljungström myser i sin himmel.

När kvinnorna inte vill spela feministisk boll.

Hemma i Theos myspysiga lya.

Tyskarna har långa nudisttraditioner. Här: Lite nakenstädning mitt i natten.

Ibland är livet på stritan lite väl tungt.

♫"En kväll i tunnelbanan."♬

Alaska: En helt vanlig klädbutik - med helt vanlig hård acid-rock i högtalarna. 😀

De allierades terroreldbombningar har inte riktigt slocknat än i Hamburg.

Mitt i all misär blir det lite humor - som faktiskt är rolig! 😲

2Pac var bara tre år när den här filmen spelades in men har redan fått sitt namn klottrat på en vägg.

Hysterisk trailer som man blir lite glad av.

Intro med: Ledmotivet, Willi tjackar Pez och tyska snutar som vrålar "Halt!".

Apropå ledmotiv, här har ni det i sin fulla glans. Hesslein och Westernhagen hit:ar till det!