THE GIRL FROM RIO (1969) Västtyskland/Spanien/USA, 94 minuter. Regi: Jesús Franco.

Suffragette City!

Stilfull inledning med Beni Cardoso. Nej, det är inte jazz hands. Hon håller dem stilla.

Jeff Sutton (Richard Wyler) anländer till Rio med 10 miljoner stulna dollar på fickan och detta väcker förstås uppmärksamhet bland ljusskygga individer. Gangsterbossen Masius (George Sanders) skickar genast sina maskerade underhuggare efter honom. Jeff får dock hjälp av manikyristen Lesley (Maria Rohm) och kan fly, bara för att hamna i korna på den kanske ännu mäktigare Sunanda (Shirley Eaton) som utifrån sin bas, kvinnostaden Femina, planerar att göra världen till ett matriarkat. Jeff har dock egna planer som ser ut att ställa till de för de flesta.

Hm, en diskret tidningsläsare.

Vi avslutar vår lilla tyskfestival här på Udda Film med en ursäkt att kolla på en Franco-rulle. Den spanske regissören, tillika Udda Film-favoriten, spelade in denna rulle i Brasilien och hemlandet men den råkar delvis vara tyskproducerad så vi kommer undan med att peta in den i vårt lilla germanska mys

Gangstrarna kör omkring i stil.

Vi trodde att detta skulle vara en av Francos lite mer välfinansierade våfflor. Särskilt med tanke på så många inblandade producenter och en story tilldragen i Rio. Till en början får farbror Jess det nästan att se så ut också med de härligt stajliga kostymerna och sköna miljöerna. Det flygplatsliknande betongkomplexet MAM Rio - Museu de Arte Moderna do Rio - får tjänstgöra som kvinnostaden Femina och Franco är en mästare på att utnyttja exotisk arkitektur för att skapa stämning i sina filmer. Det blir dessvärre vartefter plågsamt tydligt hur låg budget filmen måste ha haft. När brudarna fick skojiga mantlar att ha på sig räckte tydligen inte budgeten till att även ge dem trovärdiga vapen utan de fick nöja sig med M16-gevär direkt från leksaksaffären. Franco klampar rakt in i samma tråkfälla som så många andra gör när de filmar i Rio. För lite extra production value har han filmat den berömda karnevalen, men jösses vad mycket bilder det är därifrån. Det har väl aldrig varit intressant att kolla på i någon film? Kanske endast om man gjorde en dokumentär om företeelsen. Det är förvånansvärt lite T&A i de bilderna också, vilket är märkligt med farbror Jess som regissör.

Sköna Elisa Montés demonstrerar hur vattentålig den klassiska kobratelefonen är.

 Men lugn. Det blir en del bar hud och man låter bli att blinka hinner man även se en burrig muff. De matriarkala ambitionerna till trots är detta ändå inte en film ROKS skulle vara alltför förtjusta i. Den gamle gubben Masius har givetvis ett våp (Elisa Montés) som gärna kryper upp i hans knä och de så stolta kvinnokrigarna - där bara de absolut bästa får tjänstgöra -SPOILER ALERT- visar sig vara fullkomligt odugliga i slutbataljen då de bara springer rakt in i kulsvärmarna vi som tittare ska förstå skjuts ut från helikoptrarna. Ja, man hör bara det pålagda ljudet och ser tjejerna falla. Varken mynningsflammor eller blod finns i budgeten. 😊

BETYG: 4(-)/7 Franco var så jävla duktig på det här med stil och det vinner den här rullen mycket på. Helt klart den bästa av hans s k spionrullar vi sett hittills.

George Sanders är en av de lamare superskurkar man kan föreställa sig. Trots underhuggarmassage och våpkladdande.

Välkomna till Femina! Det lilla stadsriket styrt av kvinnor.

Här råder disciplin.

Och stil.

En sådan skurk! Är inte den masken lite väl blackface?

En mer PK mask.

Det gör inget att han viftar med en stilett. Han är ju trots allt PK.

Richard Wyler noterar också att det står en giallo-blask där.

Skärpa på förgrunden är ett sätt att busa lite med filmcensuren.

Maria Rohm klär på sig...

LOL. Varför har gangsterbossen en modell av den amerikanska ambassaden i Saigon? (Nåja, nästan i alla fall.)

Kragarna är designade för A-kupa.

Inget James Bond-våp här inte! Shirley Eaton är allsmäktig härskare över Femina.

När ni låter blicken vandra från giallo-blasken på brickan märker ni återigen vilken fantastisk bilddesign Franco har då han hittar de mest spännande dekoren för sina scener. Ja jo, och Elisa är pricken över i.

Anledningen till att Femina existerar?

Franco ramar in Elisa från andra sidan.

Nämnde vi att Sanders är en lam skurk?

Så jävla snyggt!

Här utbildas ryska postorderbrudar.

Ojdå. Även kvinnor hålls fångna i Femina. Men till skillnad från männen har några inga kläder på sig...

När kvinnor tar över världen lär vi få se många rökmaskiner i bruk.

Synd! Det räcker inte med att plocka bort klistermärket på kolven. Vi känner ändå igen leksakspuffran från Mattel.* 😀

Brasilianska Varig har enligt Udda Films korrespondent den bästa flygplansmaten i världen. Dessutom fantastiskt gott kaffe på inrikesflygen. 😋

Mis-en-scene à la Franco. Stiligt.

Här tog visst dekorbudgeten slut. 😆

Ingen billig dekor och tafflig belysning kan få Marta Reves att se ful ut.

Fröken Cardoso har nån slags Y-front på sig.

Karneval! Då ska man ha en bedazzled SS-uniform på sig.

Men vad ska hon göra med den där plastfläkten?

Åh ve o fasa! Hon fläktar den arma Marta i den heta Rio-natten. 😱

Ack! Tandläkarlampan från Helvetet åkte fram.

Definitionen av femnazi.

Oops! Vi glömde nästan Franco-cameon. Jovisst är det din favoritregissör som döljer sig bakom guran.

Daniel Whites James Bondska ledmotiv. Nej, det är inte en Lasse Hallström-video.

Välkomna till Femina.

Någon har sammanfattat hela våfflan här.

Hela rullen.

*Ser denna bekant ut?

***************PRESS STOPP!!!***************

Udda Filmredaktionens senilitet har just nått nya utvecklingsstörda höjder. Vi har här och där nämnt vilka guldfiskminnen vi har och hur att se om en film kan var en helt ny upplevelse för våra raderade hjärnor. Nu har det då äntligen skett. Vi har i och med detta inlägg gjort vår första dubbelrecension! 😆 Tydligen såg vi denna våffla även för åtta år sedan  och hade tydligen då en helt annan syn på vad som rullade i rutan. Vilket cementerar vår diskläjmer ovan, där vi fastslår att recensionen är helt beroende på recensentens humör. Såhär såg det ut då: Första recensionen

Tur att vi inte lever i 30-talets Tyskland. Då hade vi nog hamnat i T4-programmet... Vi kanske får skärpa till oss om Jimpa och hans högaffelhord tar makten? Men vid närmare eftertanke...ju senilare vi blir desto bättre smälter vi in i adekvat medborgarnivå! 👍

LOVE CAMP (1981) Västtyskland, 99 minuter. Regi: Christian Anders.

Om Jim Jones var kåtare

Vad kan få en sån liten flicka så hänförd?

Den unga senatorsdottern Patricia (Simone Brahmann) blir förälskad i den karismatiske Dorian (Christian Anders) som har en ledande roll i kärlekssekten Children of Light. Hon vill gå med för att vara med Dorian men en förälskelse rimmar illa med sektens läror där fri kärlek råder och lyder man inte visar den upp en inte alltför kärleksfull sida då ledaren The Divine One (Laura Gemser) inte tvekar att bussa sin muskulöse livvakt Tanga (Sascha Borysenko) på eventuella regelöverträdare.

Åh självklart! Sekt-Chrille ackompanjerad av bouzouki och allsång förstås.

Tyskfestivalen fortsätter på Udda Film och grottar ner sig i det sleaziga softcore-träsket. Med Laura Gemser i en av huvudrollerna har man förstås försökt casha in på "Emanuelle"-serien och i vissa utgåvor gett filmen titeln "Divine Emanuelle". Vi valde den här rullen för att vi var nyfikna på vad mer för crap Christian Anders hade att bjuda på efter förra filmen (XXXXX) vi avnjöt. Nog är det crap minsann men tyvärr inte lika roligt sådant.

Limassols stränder på Cypern är sig lika. En av Udda Films riktigt gamla stofiler som var där ett par år efter denna inspelning kan bekräfta.

Eftersom det är en typisk softcore-rulle blir det förstås en massa fejksex vilket oftast blir astråkigt i längden och så även här. Våra förutfattade meningar om Christian Anders moralpanik får vi dock revidera. Det vore märkligt att regissera, producera, spela huvudrollen i och sjunga ledmotivet till en mjuksexfilm om man var så pryd som vi hintade om i förra recensionen. Nej, Anders moraliserande verkar hålla sig till onödigt dödande istället. Ändå stryker det med en del folk i den här våfflan men inte på något skojigt flagrant sätt tyvärr.

Kalufs-Chricka.

Visst finns det en del småkul ögonblick här och där och muskelberget Borysenkos medverkan är ju ett komiskt plus men detta är på det hela ingen höjdare. Anders gör sig dock rätt bra som sektsnubbe, i sin kaftan och blonderade kalufs. Hans regi är förstås dålig men ledmotivet han sjunger är väldigt passande och sektigt. Filmen snubblar även in i musikalgenren en smula med märkliga musiknummer. Roligast är är när Anders leder en grupp halvnakna ungdomar i allsång på stranden. I slutet blir det mer musikal då nakna människor poserar samtidigt som en snubbe mimar melodramatiskt till sången. Under tiden klipps det in bilder på en massa folk som har fejksex, men det är människor vi aldrig sett förut. En massa asiatiska tjejer som förmodligen ställt upp billigt för denna scen. Karlarna vete fan, för vem kollar på dem? :)

BETYG: 3(-)/7 Evigt softcore-sex är inte superkul i längden. Plus för sektigheten och inoljad muskelknutte.

Vaselin på linsen för extra emfas.

Statister ska ju inte dra uppmärksamhet till sig men den glada farbrorn i mitten kan förstås inte låta bli att stå ut.

Chrille sektar sig.

Så vad pysslar egentligen killen i blå skjorta med?

Meditation i lekrummet?

Förutom leksaker finns även inspirerande text på väggen som med råge klår dessa "carpe diem"-cringe:iga fraser fantasilösa IKEA-kunder har på sina väggar.

Lekrummet (som inte ett dugg ser ut som billig dekor) hyser tydligen vuxenlekar också.

Nejdå. Det är inte ett dugg gay att vara inoljad och läsa muskelknuttemagasin.

Välkommen till Kärlekslägret!

Här bjuds det på karate, för det tyckte regissör Anders var relevant.

Man leker blindbock. "Jag gissar...på...A-kupa!"

Man rekonstruerar scener från "Fäbodjäntan".

Man piskar varandra...

Emanu...fölåt, The Divine One lebbar loss på finkuddarna.

Efteråt masseras hon med Tangas överflödsolja.

Sen är hon redo för en ny bäverbatalj.

Men oj! Plötsligt dyker den brutale Tanga upp och låtsas vara hetero.

Ögonblicket innan Tanga exploderar i en vätskefylld extas?

Sällan har väl en man gett ett sånt imponerande svar på de klassiska grodperspektivbilderna på storbystade brudar i 70-talsporrfilmer.

Ett märkligt musikalnummer där denne herre spelar luftgitarr till ett keyboard-solo.

Grattis till lärjungen som lyckats greppa den enda tutten i hela lägret som är större än en A-kupa! Men vart är den andra handen på väg..?

För att accentuera vilken målgrupp musikalnummer har klipps dessa gullungar in titt som tätt.

Laura Gemser kan inte låta bli att ta på Chrilles fluffkalufs.

Vad är det för galenskap som pågår här?

Aha. Manlig njutning när tonårsflicka brutalt defloreras offentligt.

Det går vilt och hårt till.

En av de få frames där flickan håller sig för skratt.

Uppdraget fullbordat.

Hon kan bara inte låta bli den där blonderade luggen.

Chrille kan karate. Bara så ni vet. #Metoo-karate.

Kissekattvrål.

Den Gudomliga fungerar även som Kärlekslägrets jultomte.

Trailer som är riktigt awesome (och sektig!)

Förtrollning!!! 😀

Den sektiga megahiten "Love Love Love"!

Laura Gemser myser med Gabriele Tinti till tonerna av "Teddybjörnen Fredriksson" (nästan).

Hela våfflan.

Apropå kärlekssekter, njut av detta albumomslag som proklamerar att "Love" är svaret. Denna bild skulle vi givetvis ha skyfflat in i förra recensionen med tanke på att det är soundtracket till den våfflan, men bättre sent än aldrig. Den medföljande postern måste vara fin...