Udda film

tisdag 6 oktober 2020

NIGHT KILLER (1990) Italien, 93 minuter. Regi: Claudio Fragasso.

Psykologisk thriller, nej vänta...

Varför skulle man INTE vilja addera sådana här scener till en "psykologisk thriller"?

En sadistisk seriemördare våldtar och mördar kvinnor i staden. Melanie (Tara Buckman) överlever dock den brutala attacken men är så traumatiserad av händelsen att hon inte ens kommer ihåg sin egen familj, än mindre vem som attackerade henne. När hon släpps ut från sjukhuset trakasseras hon av en främmande man och snart eskalerar situationen till en otäck repris av traumat.

Varför så chockad?

Vår vana trogen drog vi igång filmen med så minimal förhandsinformation som möjligt och förväntade oss därför en dussin-slasher med förhoppningsvis en del sleaze och lökighet. Våfflan hade knappt rullat igång förrän vi förbluffades av hur låg nivån var på både regi och skådespeleri. Förklaringen var som ni förstår über-logisk när vi blev varse om vem som låg bakom denna tågkrasch till film. Tänk att det helt passerat våra skygglappsbeklädda ögon att maestro Fragasso hade gjort denna våffla.

Oj, det är Toxic Avengers och Freddy Kruegers okända kärleksbarn!

M a o blev det plötsligt helt förståeligt varför Melanie i en scen börjar smeka sina bröst precis efter att hon fått ett upprörande samtal och varför det känns superpassande att lägga på Carlo Maria Cordios usla soundtrack, som låter som en blandning av Seinfeld-trudelutten och porrfilmsmusik från 80-talet, över vardagliga scener när Melanies dotter är på promenad med en vän till familjen samt Melanie pysslar hemma. Det är också logiskt att filmens handling förs fram av mängder med scener där karaktärer berättar de mest intima detaljer för en hord av reportrar.

Bra drag i gummihandsken ändå.

Manuset som innehåller tonvis med WTF-ögonblick var enligt uppgift tänkt som en psykologisk thriller men producenterna Franco Gaudenzi och Mimmo Scavia ska tydligen inte ha gillat bristen på våld och anlitat crap-esset Bruno Mattei för att skjuta de lökiga gore-scenerna. Något som Fragasso ska ha ogillat. Frågan är dock om Fragassos kompis verkligen gick bakom ryggen på sin vän då han t o m är med i filmen i en liten cameo. Själva kalkonnivån förändras föga vare sig man har med de våldsamma seriemördarklippen eller ej. Fragasso har helt enkelt en särdeles oförmåga att förstå vad som är pinsamt uselt. Vi kan bara tacka och ta emot!

BETYG: 3/7 Alla usla märkligheter lyfter filmen från att vara en total snooze-fest.

Dansarna ställer sig tveksamma till Gaby Fords skådespeleri.

Say cheese! (I dubbel bemärkelse)

Mördaren är till vänster om henne. Alltså bryter hon panikslaget fjärde väggen...

När en kropp just fallit ner från övre läktarbalkongen men man ändå måste strike a pose.

Nej, detta är inte en film om ett pudel-metal-band från 80-talet.

Melanie är mitt uppe i ett väldigt upprörande samtal.

Den giallo-klädde typen på andra sidan linan upprörs över att få luren slängd i örat.

Melanie blir då skitsugen på att smeka sina bröst.

Nu ringer det visst inifrån huset.

Då kommer den Edvard Munchska ångesten.

Fragasso flirtar med mer giallo.

Alla karaktärer är pigga på att hälla ut alla detaljer om sitt liv för reportrarna. Är alla med i den jävla Wahlgren-klanen eller?

Ånej! Inte en sån där snubbe.

Han flirtar hejvilt och ser ut att ha ett oemotståndligt erbjudande.

Apropå oemotståndligt...vad fan har han i kallingen? 😅

Ett självmord på stranden är väl fint? Bra att hon köpt bulkförpackningar av medicinerna.

Det börjar visst ta skruv. Varför skulle hon annars dricka i en sån utvecklingsstörd ställning?

Flirtkillen kommer till räddning med lite skendränkning (Shoutout till Dick Cheney!)

Och lite torrjuckande. Om man nu kan säga så när de är dyngsura.

Toxie Krueger är rätt flirtig han med.

Han har fått med sig en bimbo till sin mysiga ateljé.

"Är det en gummifjong eller är du bara glad att se mig?"

Ånej! Inte prematur ejakulation igen...

Uppenbar fotfetisch.

Aw så gulligt! De börjar redan klä sig likadant. 💗

Lika barn leka bäst.

Två kalkonregissörer gör cameos. Kan du hitta dem? Ledtråd: Keps.

Nämen så farligt är det väl ändå inte att göra film med Fragasso?

Hur man tystar en gnällig motellägare.

Inget kan dock tysta hans mäktiga comb-over!

Nu vet du hur det känns varenda jävla månad!

"What's in the booooooox!?!?!?"

LOL. Fragasso anlitar de skojigaste crew-medlemmarna. Först Laura Gemser* och nu Skändaren** himself! 😃

Koncis trailer.

Njut av den välfyllda kalsongen. Och även av den fina repliken precis i slutet. 😊

Hela våfflan.

*Troll 2 (1990)

**Mosquito der Schänder (1977)

lördag 3 oktober 2020

IL MEDAGLIONE INSANGUINATO (1975) Italien/Storbritannien, 89 minuter. Regi: Massimo Dallamano.

Gulmedalj(ong) för inspelningsmiljöer

Ett kusligt konstverk föreställande SD-anhängare på väg till röstning.

Michael Williams (Richard Johnson) är änkling efter att hans fru dött i en brand. Deras dotter Emily (Nicoletta Elmi) bevittnade tragiskt nog när modern störtade mot sin död i sina försök att undkomma lågorna. Emily plågas sedan dess av mardrömmar. En dag hittar Emily en medaljong som tillhört modern och Michael låter henne ha den. Ett beslut som får ödesdigra konsekvenser när han tar med dottern till Italien där han en gång köpte medaljongen. Mediet Contessa Cappelli (Lila Kedrova) varnar honom när han börjar gräva i traktens ockulta historia men Michael har en dokumentär att slutföra så han vägrar lyssna på det örat.

Ja gumman, det är definitivt inget för barn.

Vi trodde vi skulle få oss en "Exorcisten"-klon men detta är ganska långt ifrån nämnd film. Det är inte heller mycket till skräck utan lutar nästan åt drama-thriller där den traumatiserade dottern har svårt att acceptera att andra kvinnor potentiellt kan komma och ta moderns plats vid faderns sida.

Edmund Purdom, som vi nyligen stiftade bekantskap med i Absurd (1981), poppar upp som doktor.

Udda Films favoritbarn (Ja, vi hatar inte barn på fulltid...) Nicoletta Elmi är som vanligt bra och har ett imponerande register för en elvaåring. Detta utan att hänfalla till alltför mycket av de vidrigt lillgamla tendenser man så ofta ser barnskådisar dras med. Ibland blir det lite överdramatiskt men det skyller vi helt och hållet på regissören som definitivt instruerade henne till detta.

Emily är jätteglad åt sin nya djävulsmedaljong.

Som så ofta i de italienska 70-talsfilmerna bjuds vi på fantastiska miljöer då vi i filmen vistas mycket i Spoleto som definitivt har mycket av den klassiska italienska rustika charmen. Vår vurm för vackra Italien håller oss nöjda rätt länge men vartefter börjar vi tycka att filmen egentligen är rätt seg och vi börjar snegla på klockan. Det känns ju rätt givet vart våfflan är på väg och vägen dit är inte jättehändelsefull. Vi hade nog förväntat oss lite mer "djävulstyg" i en rulle där Satan ska ligga och lura i vassen. Det är ändå en okej film om man känner för en lite softare våffla som inte lägger allt krut på våld och sleaze.

BETYG: 3/7 Stämningsfull och välspelad historia som kan te sig en smula tam och seg på sina ställen.