PATRICK STILL LIVES (1980) Italien, 93 minuter. Regi: Mario Landi.

Och är ännu kåtare!

Stackars Patrick. Offer för ett drive-by-flarra-i-nyllet.

När Patrick (Gianni Dei) tillsammans med sin far Dr. Herschel (Sacha Pitoëff) står strandade vid vägkanten p g a motorstopp åker någon förbi och vräker en flaska i ansiktet på Patrick. Han skadas så illa att han hamnar i koma och fadern vårdar honom hemma i deras gigantiska villa där doktorn utvecklat Patricks telekinetiska förmåga m h a tveksamma experiment. Dr. Herschel bjuder in en udda samling människor till villan som på något sätt har anknytning till Patrick och snart ska alla bli varse vilka krafter han besitter!

Mariangela Giordano kliver ut i välbekant miljö. Håll hårt i tutten gumman!

En motiverande faktor att äntligen se Patrick (1978) som hade varit hyllvärmare i åratal var faktiskt att även kunna kasta sig över denna italienska inofficiella uppföljare. Rollbesättningen skvallrade om att sleaze-faktorn hade stor potential att skruvas upp jämfört med ozploitation-originalet. Och jösses...att den gjorde det!

Andrea Belfiore hälsar välkommen till Herschel House. Pffft, "Herschel House"! Alla kan ju se att det är Villa Parisi och vi förväntar oss att det snart ska dyka upp malätna zombier med verktyg som vill in.

Vi är återigen överlyckliga över vår intelligenta strategi att skippa så mycket förhandsinformation som möjligt om våfflorna vi kollar på. Detta beredde några härliga överraskningar, trots då att man som sagt kunde ana sleaze-ugglor i mossen med Landi som regissör och damerna Russo och Giordano i rollerna. Detta var tydligen Landis sista film, vilket är synd då han precis hade fått upp sleaze-ångan rejält med denna och supersköna Giallo a Venezia (1979). Efter förtexterna kliver Mariangela Giordano ur en bil och det första som slår en är givetvis om hon ska få bröstet avbitet av någon igen. Att det skulle bli ännu värre än så kunde vi aldrig ha drömt om. Det är inte bara fröken Giordano som är bekant i denna scen utan även själva villan. Visst fan är det Villa Parisi igen, känd från den helt underbara zombievåfflan "Burial Ground" a.k.a. "Zombie 3", vilken råkar vara exakt just den rullen där Giordano fick sin tutte avbiten. LOL!

Such a good doggie!

Till en början får vi "bara" tonvis med helt omotiverad nakenhet, utvecklingsstört manus med imbecill dialog och den största mängd J&B i mannaminne! Efter ett tag börjar dock Patrick ställa till det ordentligt för gästerna, som självklart inte avbryter sin vistelse i villan bara för att folk börjar dö. Det blir en del skojig om än halvtafflig gore och när detta våld blandas med sleazen tappar vi faktiskt hakan lite - i form av ett garv. -SPOILER ALERT- Ja, Giordanos dödsscen är verkligen episk i sin dåliga smak. Vettskrämd har hon stapplat omkring i en illa knuten vit negligé så muffen vädras ordentligt. Av någon anledning stannar hon även till vid en fontän och blötlägger detta plagg så att...ja ni vet vad som händer med vita plagg och väta. Hon blir till slut instängd i ett kök där plötsligt en gjutjärnspinne börjar levitera mot henne. Vad gör den skräckslagna kvinnan då? Jo, hon hasar självklart upp på en bänk och....särar på benen! Sedan hajar ni ju vad som händer.

Carmen Russo är väldigt sexig, trots fejkbröst. Men ännu sexigare är produktplaceringen av giallo-blasken. LOL, t o m en tillbringare!

Bara för att detta är en genomitaliensk produktion ska ni inte tro att Goblin dyker upp även här och gör soundtrack. Nej, det får bli Berto Pisano igen. Just samme Pisano som stod för musiken i ovan nämnda "Giallo a Venezia". M a o är det långt från samma klass som Goblin brukar bjucka på. Pisano fick tydligen tuppjuck med thereminen för hela tiden får vi "avnjuta" det klassiska sci fi-tjutandet. Ljudspåret "berikas" även av en hel del hundgnyende, vilket inte är helt logiskt, även om vi presenteras för ett par ilskna schäfrar i inledningen, vilka även senare kommer bjuda på en sleaze-gore:ig scen. De är däremot inte med i scenerna med gnyendet, så detta ljud är bara för atmosfär???

Tyvärr Gianni, ditt stirrande kommer inte i närheten av Robert Thompsons i originalfilmen.

Den här rullen har självklart inget med sin förlaga att göra utan är snarare en våldtagen version av densamma och det är just sådana våldtäkter som kan kategoriseras som positiva. 😁

BETYG: 5(+)/7 Detta är en långt sämre film än "Patrick" men just därför betydligt mer underhållande.

Oops! Råkade den omnipresenta giallo-blasken dölja fröken Russos fräsiga semi-BH som ser till att vårtorna inte blir för instängda?

Vänta du bara tills Steven Seagal kommer och fräser tyska kommandon till schäfrarna. Då blir det annat ljud i skällan!

Ett praktexempel på manus-fail. En naken Carmen Russo formligen tigger om sex och farbror nekar henne.

LOL! Han hade visst bättre saker att göra. Giallo-blask - här i pluntaformat!

Hemligheten med telekinesi: Samla kraft från offer i grönt ljus...

...och skicka den till mottagare i magentaljus.

Är det en solsemester som gått överstyr eller är det mord?

Så du menar att det är därför han ser ut så?

Jaha? Okej!

I den här filmen lär vi oss att Russos karaktär gärna sover naken efter att hennes man dött och när någon smyger in börjar hon puta med röven och stöna. Fortfarande i sovande tillstånd förstås! (Manus-un-fail!)

Med telekinesi kan man ta #metoo till nya höjder.

Ha ha ha! Mariangela stapplar in stupfull men är SKITNOGA med att visa upp exakt VAD hon är stupfull på.

Meeeow! Hård catfight som även inkluderar psykologisk krigföring.

De kunde lika gärna döpt filmen till "J&B presenta: Patrick Vive Ancora".

Bästa skådespeleriet i filmen. Se smärtan i fyllkärringens hela väsen när giallo-blasken vaskas!!! 😱😫😭

Harsh!

Då kommer gråten.

Hon söker (sexuell) tröst hos kille som har giallo-blask med blek etikett.

Men finner bara mer misogyna våldsamheter (och lite het spanking).

Hatet och föraktet!

Men det finns tröst.

Kolla! Är det inte Grodan Boll där nere i brunnen?

Hang loose!

Genomskärrad blöter hon ner sin vita negligé för att...det är bäst så.

Så här ser äkta telekinesi ut.

John Benedy har en sån perfekt tjock combover att inte ens en natts sömn kan rubba den. Ja, den är t o m mer perfekt än hans porriga bögmustasch.

Oklart vad detta ska betyda.

Vadå? Är det inte en naturlig reflex, när kvinnor är vettskrämda, att de särar på benen?

Invärtes tandvård.

Är det #metoo när man sexuellt antastar sängen någon ligger i?

Andrea gjorde av någon anledning detta onaniåmande mycket bättre än när hon försökte leverera dialog.

När någon inte städat ur baksätet ordentligt.

Det här var man givetvis tvungen att knycka från originalvåfflan.

Doggie tar ett kik på det förbjudna.

En trailer utan nakenhet. Vad finns då kvar? Våld! 😂

Trailer MED nakenhet. Vi kommer alla hamna i Helvetet!!!

En parad av elakheter.

PATRICK (1978) Australien, 112 minuter. Regi: Richard Franklin.

Hjärndöd men kåt

Skönt. För en sekund trodde vi det kanske var nåt fel med Patrick.

Efter en familjetragedi hamnar den störde Patrick (Robert Thompson) i en koma han aldrig vaknar upp från. Han hålls endast vid liv av maskiner och det lilla privatsjukhuset han ligger på tycks ha tveksamma motiv för att hålla honom vid liv. En dag anställer de den söta sjuksköterskan Kathy (Susan Penhaligon) och hon lyckas etablera kontakt med Patrick och plötsligt börjar märkliga obehagliga fenomen uppträda runt henne.

Vägg-i-vägg älskar mamma med en otrevlig gubbe.

Det var verkligen hög tid att vi gav oss på den här gamla ozploitation-klassikern. Vi har länge ruvat på den men som med så många andra våfflor har det aldrig blivit av. I och med att vi nu gav oss satan på att verkligen se den ställdes vi inför ett dilemma. Vilken version skulle vi välja för att ge oss det där första viktiga intrycket? Originalversion borde ju ha legat närmast till hands men den italienska versionen har ju bytt ut Brian Mays soundtrack mot musik av Goblin och den frestelsen var för stor för att motstå - då allt blir bättre med Goblin! Sagt och gjort. Det fick bli en engelskspråkig film dubbad till italienska med skön Goblin-musik.

Men Patrick tar det inte med lika stor ro som Kjell Höglund* skulle ha gjort.

Efter en lite skojig och halvbrutal inledning antar filmen väntat långsamt format med att sakta bygga upp Kathys relation till Patrick och den nya omgivningen hon befinner sig i. Detta är som ni kanske förstått ingen splatter- eller sleaze-fest utan snarare en thriller med lite övernaturliga inslag och regissörens homage till Hitchcocks spänningsuppbyggande stil. Som sådan är det en okej rulle med lite småroliga inslag. Ett av dessa inslag är en högst ovanlig jobbintervju som Kathy utsätts för där föreståndarinnan (Julia Blake) listar perversioner de ansökande brukar ha. Tidseran och framför allt Goblins musik sätter en skön stämning. Även sjukhuset i klassisk kolonial stil är coolt och är dessutom filmat i etableringsbilder för att ge blinkningar åt Bates Motel.

"Brinn i Helvetet mamma!"

För ordningens skull kollade vi även igenom originalversionen och även om det kändes mer adekvat med skådespelarnas riktiga röster var vårt val från soundtrack-synvinkel helt rätt. Goblin lyfte verkligen stämningen medan Brian Mays (ej Queen-gitarristen!) var slätstruken dussinfilmmusik. Atmosfärtorskar som vi är skiter vi fullständigt i argumentet att "bra" filmmusik är sådan man inte märker. Visst, ett supercoolt soundtrack kan förvisso stjäla vår ADD:iga uppmärksamhet men i sådana fall på ett bra sätt.

BETYG: 3(+)/7 Ett lagom thriller-drama som lyfts av Goblin.

Söt neonskylt med blinkande (bokstavligt och bildligt) budskap på kliniken.

När du på jobbintervjun får höra vad för slags konkurrenter du har.

Men vänta nu...är det inte lite väl hårt att jämföra fluktare med pedofiler och bajsätare? 😥

Lesbianer, fluktare och exhibitionister: genomsjukt! Spoiler alert syster Ratched, välkommen till 2000-talet!😀

Skönt att höra.

Susan är ju skitsöt i sin lilla sjuksköterskedräkt. Tänk vad en lustig 70-talsfrilla kan ändra ett utseende.

En kvinnas hand gjorde susen för detta ombonade hem...nåja, ett supermurrigt påslakan är det i alla fall.

Här raljerar vi över karaktärens inredande och så sätter hon upp en klassisk rislampa som det finns 3 000 av här på Udda Film-redaktionen.

The power of #metoo!

Så kan det gå när man känner på sig själv (eller andra)! Men vänta, det där är inte Kathys händer...

Och du är förvånad?

Näst sista stycket: Boys will be boys! Även i koma. 😂

"Lite 'Gökboet'-behandling ska nog lugna ner din Jack Nicholson-spjuverhet!"

Syster Ratched..öh Cassidy, har gått total Handmaid's Tale.

Det fångar Patricks giallo-blick.

Väldigt "Scener ur ett äktenskap" detta, trots att de inte är gifta. Men seriöst, det är verkligen ett supermurrigt påslakan det där!

Välkomna till Bates Klinik!

Melbourne har en del coola spårvagnar och en innerstadslinje är helt gratis vilket passar en stackars backpacker-budget väl.

Doktorn tar ett litet mellanmål.

Här vill tydligen doktorn själv bli Jack Nicholson men Patricks telekinesikrafter hindrar gummiyxan från att träffa dörren. Inget "Heeeere's Johnny!" för dig doktorn.

Trailer

Så ska det låta! Goblins soundtrack.

Vi tar en till. Här har vi dansanta "Snip Snap". Funk it up Goblin!

Och här har vi hela rullen.

*Ovan nämnde Kjell Höglund framför sin hit...ja, vad heter den egentligen, Peter Wahlbeck?

TEN QUESTIONS (2013) USA, 22 minuter. Regi: Andrew Damon Henriques.

Vampyr-quiz

Den ultimata tortyren: Ögonbindel när en välskapt kvinna strippar.

En man (Peter Quinones) vaknar upp, bunden vid en stol med en svart plastpåse över huvudet. När påsen tas bort blandas skräcken med en viss misstro. Driver man med honom? Framför sig har han nämligen en vacker naken kvinna (Christina Wood) - med hörntänder.

Det finns ingen anledning att hålla igen när man skådespelar...

Det låter väl lockande, med lite vampyr-femdom? Den här kortfilmen blir som ett litet sexigt kammarspel där vampyren Alfryea spelar ett spel med mannen där hon ger honom chansen att överleva om han går med på att lära sig och sprida sanningen i Alfryeas version.

Ett-kok-stryk-vision.

Vi får lite hysteriskt överspel från Quinnones som Henriques borde ha dämpat men snart flyttas ändå fokus till den sexiga vampyren. Något som är smått distraherande för oss heterosexuella manliga tittare är Woods ilsket utstickande bröstvårtor. Hot damn! Skulle det finnas kvinnlig priapism så är det just det vi får se här. Det är svårt att hålla igen med de ytliga kommentarerna när Wood är helnäck i nästan hela filmen och sorgligt nog är vad som främst gör filmen sevärd.

♫"We're all stars now - in the dope show"♬

Henriques har förvisso byggt upp en någorlunda intressant backstory och trevlig variant av vampyrmyten men allt återberättas bara utan att visas, så där bryter vad vi förmodar är den lilla budgeten en av filmandets grundregler, show don't tell. Återigen, tur då att vi äckelfluktare fås så mycket "show" av Wood. 😛

BETYG: 3/7 Helt okej litet vampyrkammarspel med hög regnrocksfaktor.

Vampyren blev visst lite frusen.

Kanske för att hon mindes den svunna istiden....när det tydligen fanns städer.

"Three's a crowd, Satan."

Teaser som satsar på att visa upp de crappiga CGI-effekterna. Dålig idé.

Undra varför bruden som dyker upp vid 1:25 blev bortklippt? 😂

Trailer