SZÜRKE SENKIK (2016) Ungern, 64 minuter. Regi: István Kovács.

Minimalism är bra

Standardutrustning.

En österrikisk-ungersk spaningspatrull är bakom fiendens linjer i norra Italien. Deras uppdrag är att lokalisera en italiensk kommunikationspostering mitt ute i ingenstans och rapportera tillbaka m h a en brevduva de har med sig. Även om det inte är ett stridsuppdrag är det väldigt riskfyllt och de krigströtta veteranerna har väldigt olika synpunkter på hur man ska överleva och ta sig hem helskinnade.

Nej, så stoppar du inte blodflödet!

Efter ett gäng lökiga filmer här på Udda Film kände vi för något seriösare - om än fortfarande lågbudget. Det är en film producerad för ungersk TV men manuset kringgår listigt alla dyra första världskrigsklichéer och lyckas på kuppen göra en riktigt originell film om konflikten. Inga skyttegravar eller sönderbombade ingemansländer här inte. Allt krut (no pun intended) kunde läggas på uniformerna och inte ens det italienska skyttevärnet patrullen springer på ser man så mycket av att man behövde lägga en massa pengar på detaljer. Man ser ändå fullt tillräckligt utan att bli distraherad av att något skulle saknas.

Klaus har ett knepigt förhållande till sin son.

Det som kan vara lite klyschigt är väl patrullens sammansättning med olika etniciteter från dubbelmonarkins alla hörn. Ja alltså, det är inte etniciteterna som är klyschiga utan det är karaktärernas personligheter. Fast dessa behövs för att berätta just denna historia. Trots att karaktärerna inte gör jätteresor blir det ändå en rätt intressant historia att följa och duvorna som man i inledningen trodde skulle få en central roll finns lyckligtvis bara med i periferin hela tiden men på ett väldigt bra sätt för att hela tiden binda ihop berättelsen. Vi gillar de poetiska små andningspauserna där man har typ drönar-shots över skogar som man förstår är duv-POV.

Tyvärr polar'n. Det är proletärens lott.

-SPOILER ALERT- Avslutningens twist som man förstås ser komma blir också väldigt symbolisk när gröngölingen (Kovács S. József) släpper ut ett gäng duvor ur en bur efter att ha fått det taskigt nog sena fredsbudet från en annan brevduva.

Så jävla neg!

Det är skönt att se en riktig krigsfilm istället för den cartoon-dynga Hollywood med sina groteskt stora budgetar spyr ut. Varför gör man tecknad film (CGI...) när man har mångmiljoner att lattja med? Detta är förstås en retorisk fråga då vi förstår hur resonemanget går men trots alla spektakulära datasekvenser (som är pisstråkiga att titta på) blir man brädade av en liten TV-produktion från Ungern.

BETYG: 5(-)/7 Minimalism blir en fördel i denna krigsfilm.

Italienskt sugmärke.

Han har sagt sitt sista "vaffanculo".

Mysiga historier vid kvällsmaten.

Gröngölingen behöver höra detta.

I detalj.

Bon Appétit rookie!

Aaw yeehhh.

Nu gäller det.

Hur står det till Alex Schulman? Du ser inte ut att må så bra.

Akta duvan!

Trailer

Teaser

Hela våfflan med crappiga Google Translate-undertexter.

GALAXY OF TERROR (1981) USA, 81 minuter. Regi: Bruce D. Clark.

I rymden kan alla dina fördomar besannas

Där är nåt!!! Vad fan är det?

Ett rymdskepp skickas av The Master till planeten Morganthus på ett räddningsuppdrag trots alla varningstecken om att det kan sluta olyckligt. Det börjar heller inte något vidare då skeppet tvingas nödlanda. Besättningen genomför ändå uppdraget och letar efter överlevande från ett tidigare haveri. Snart blir de varse varför ingen går att hitta då de en efter en möter fruktansvärda öden.

Läskigt verkar det vara i alla fall.

Den här filmen har väldigt länge legat i botten på Udda Films berg av osedda filmer och det beror med all säkerhet på våra fördomar rörande sci-fi-våfflor. Alltför ofta finner vi denna genre astråkig och atmosfären i dessa helt ointressant. Det måste till en hel del lökighet eller ett riktigt intressant manus för att motbevisa oss. Vi förstod att det senare inte skulle vara aktuellt här men kanske kunde filmen bjuda på några roliga monster eller skojiga dödssekvenser?

Välkalkylerat av Robert Englund att inte hinna spänna fast sig i sin stol så han "tvingas" kasta sig i famnen på sin bimbokollega istället.

Inledningen sätter genast en stor käpp i hjulet för vårt intresse då det är rörigt och mörkt. Någon dör i panik men det går inte riktigt att se hur eller varför. Visst, det är något som får tag i snubben men fan vet vad och hur. Tyvärr hjälper inte heller kvalitén på vår gamla smetiga VHS-kopia. Detta är förstås en scen om vad som hände med det första skeppet som nu behöver räddas. Vi introduceras sedan för nödvändig bakgrund och alla karaktärer som ska iväg på det nya uppdraget. Eller ja, knappt, då inget intresse för någon karaktär väcks och man undrar vem filmen egentligen handlar om. En huvudkaraktär utkristalliseras vartefter men vid det laget har vi tappat intresset för länge sedan.

David Lynch blundade för denna film och gav Grace en roll i "Twin Peaks" ändå.

När väl räddningsexpeditionen kommer igång börjar även den riktiga ledan med ett evigt famlande i mörker och inga roliga dödssekvenser i världen kan rädda en från tristessen i detta eviga dunkel. När attackerna väl inträffar ser man ändå knappt vad fan som pågår. Det är här vi visar prov på ett neurotiskt beteende som gränsar till OCD då vi ändå masochistiskt fullföljer tittandet på filmen samtidigt som vi i våra huvuden planerar inköp av grovdammsugare eller annat icke relaterat till filmen vi tittar på.

BETYG: 1/7 Alla sci-fi-fördomar bekräftade - BOOOOOOORING!

Här börjas famlandet i det smetiga mörkret.

Farbror är visst rädd för att få ådriga köttpålar i nyllet.

Sid Haig lackar när han blir av med sina kristallkaststjärnor.

Där är ju en! Plus hans arm också...

Oj! Det blev snabbt en maggotfest.

När förvåningen får ett ansikte.

Apropå maggots. Såhär ser det ut efter filmens stora sleaziga maggot-#metoo-ögonblick. Men kom ihåg, en kvinnas våldtäktsmardröm är en random japans kåtfantasi!

Robert Englund möter sig själv! Det är ju nästan som i en mardröm... *host host*

Två crappiga teasers på raken.

Bättre kvalité verkar inte göra mycket för den här skitfilmen. Inte om man får tro denna trailer.

PSYCHO GOREMAN (2020) Kanada, 95 minuter. Regi: Steven Kostanski.

Kunde ha varit något

Ett litet smakprov på irritationsfaktorn nummer ett.

De båda syskonen Mimi (Nita-Josee Hanna) och Luke (Owen Myre) leker sin specialkomponerade variant av dodge ball och den dominerande Mimi vinner. Lukes straff för att han förlorade är att gräva en grop där han ska begravas över natten. När han nästan är klar stöter han på något i gropen. Något som skimrar. Det visar sig vara någon slags amulett och Mimi lägger genast rabarber på den. Vad de inte vet är att de just frigjort den kanske största ondskan i universum!

Småbuse som just träffat Psycho Goreman.

Folket bakom f d Astron-6 är tillbaka igen och denna gång med en familjekomedi...typ. Inte den barnvänligaste filmen kanske men det är en komedi och handlar om en familj. Det som är mest oroväckande är att det är barnen som är huvudpersonerna. Vi var ändå villiga att ge filmen en chans då ex-Astron-6-folk förtjänar detta.

Som "Hellraiser" fast tvärtom.

Tyvärr greppar hatet snabbt tag i oss då huvudkaraktären Mimi är helt olidligt vedervärdig. Vi hajar att hon ska vara ett asshole och fullkomligt köra över sin brorsa exakt hela tiden men hon är regisserad till ett fullkomligt outhärdligt överspel. Trots att vi slipper se filmen tillsammans med dumpöbeln kan vi riktigt och påtagligt föreställa oss hur de rullar av skratt åt detta - för sådana är de - dumjävlarna. Vad fan hände Kostanski? Vi vet ju att det forna kollektivet har humor så hur kunde det gå så här?

En av våra favoritkaraktärer.

Adam Brooks som spelar den inte helt duglige farsan är betydligt mer nerskruvad i sin framtoning och därmed faktiskt rolig på sina ställen. Galaxernas ondaste väsen, som då barnen döper till Psycho Goreman (eller det käckt förkortade "PG"), har vi också blandade känslor för. Det är skojigt när han ska köra sina episka tirader om bataljer och våld men det är desto tråkigare när han reduceras till en slags förslavad Toxic Avenger-typ och då särskilt av den vidriga Mimi. Man önskar inget hellre än att han ska strypa det lilla aset med hennes egen ryggrad.

Or do you?

Så där sitter vi i den befläckade Udda Film-soffan och kastas mellan vämjelse och småleenden. Jo, det finns en del knasiga situationer och karaktärer som är rätt kul och det blir rejält våldsamt på sina ställen. Självklart då på ett överdrivet cartoon-vis. En polis råkar rätt illa ut och det är nog tyvärr det närmaste vi kommer en filmatisering av fejk-trailern Astron-6 gjorde vid namn "Bio Cop". Vi tänker dock hålla vårt fåfänga hopp vid liv att det blir en riktig film av den plågade snutens historia. Den lär per automatik vara roligare än denna.

BETYG: 3(-)/7 Ja trots det hiskeliga flickebarnet blir det ändå rätt underhållande på sina ställen.

Mitt uppe i en episk tillbakablick.

Killsnack.

Börja med hon till vänster då.

OK thank you Mr. Bathory.

En killkompis.

Nej det är inte girlpower här utan bara asshole power.

Japp, detta händer.

Är det The Incredible Melting Man...

...eller....BIO COP!?!

Psycho Goremans generaler dyker upp.

När din DMT-tripp blir knasig.

Trailer

Psycho Goreman bekantar sig med den mänskliga rasen.

Här har vi fejk-trailern till "Bio Cop".

THE MAN WITH THE WOODEN FACE (2017) USA, 16 minuter. Regi James Nguyen.

The man with wooden filmmaking skills

Hien är inte jordnötsförsäljare...

I den här kortdokumentären träffar James Nguyen Hien Le, en vietnamesisk man som lever med konsekvenserna av Agent Orange.

Han är dock optimist.

Vi har nått slutet på vår lilla Nguyen-festival i och med att det helt enkelt inte finns fler filmer att recensera. Vi hoppar nu fram till regissörens senaste alster som är en liten dokumentär. Och hur hanterar då mästaren av "romatic thrillers" detta medium? Haka på och bli varse!

Här har vi all bakgrund...

Detta är förstås ett rejält avsteg från de vanliga ambitiösa berättelserna Nguyen misslyckas att berätta. Problemet här blir istället att det inte känns som om Nguyen har något att berätta. Det känns som om demonregissören åkt "hem" till Vietnam, fått reda på den här snubbens existens och tänkt "Det här kan bli en fantastisk dokumentär!". Det är en total avsaknad av dramaturgi och struktur och trots den korta speltiden får vi ett gäng upprepningar. Det är i princip bara en snubbe med en kamera som hakar på ett subjekt och ställer improviserade frågor, varav många är rätt dumma. Det finns tonvis med små resereportage på YouTube som är långt mer professionella än denna våffla som tydligen ska ha en budget på 10 000$. LOL det måste ha inkluderat Nguyens semesterbiljetter och reskassa.

...komplett med ett hurtigt soundtrack.

Hien Le är med sitt deformerade utseende givetvis ett spektakulärt dragplåster för att berätta en tragisk historia om vad de amerikanska operationerna ställde till med under Vietnamkriget och dessutom fortsätter att ställa till med. Det var först 2012 som USA började assistera med saneringen av mark som sprejats med Agent Orange, som alltså är ett avlövningsmedel som skulle utplåna den frodiga grönskan där vietnameserna gömde sig. Medlet visade sig ha förödande effekter på människor och djur, med cancer och fosterskador som resultat. Udda Films utsände mötte själv en person i Saigon* som hade betydligt kusligare defekter av medlet än Le och som tvingades livnära sig på tiggeri. Denna bakgrund avhandlas snabbt med två textskyltar ovanpå arkivbilder av en helikopter som sprejar djungeln. Nguyen har dock helt taktlöst valt att lägga på glättig upbeat-musik till dessa bilder, förmodligen för att den var gratis. Filmens brister gör att den dansar svajande på gränsen till freak show, även om Nguyen faktiskt försöker belysa ett problem.

BETYG: 1/7 Nej, Nguyen kan inte hantera dokumentärmediet heller och här finns det tyvärr inte mycket att skratta åt heller.

Även om exponeringen är usel har Nguyen trots allt fångat en total kausalitet i detta shot.

Vinh Long är trafikmässigt rena ödemarken jämfört med Saigon eller Hanoi men som Hien här illustrerar behöver man ändå kasta sig rätt ut i den och bara låta sig absorberas av den. Det finns inget vänta på sin tur här.

Det räckte tydligen inte med att få ett jordnötsfejs. Thanks a shitload Uncle Sam!

Men kom igen nu James...

...behövde du verkligen hamra hem detta?

Hien sörplar i sig fantastiskt god Pho Bo som Udda Films utsände praktiskt tag levde på under sina två besök i landet.

Vilken ytlig bitch! Men för att stilla era sinnen kan ni låta blicken falla på väggen bakom Hiens pappa och spana in alla era favorit-disneyfigurer: Kalle Anka, Musse Pigg, Ho Chi Minh...

LOL. Nguyen valde att lägga in en stillbild på kärringen som ditchade man och barn direkt efter faderns kommentar. Snyggt outat där James. Savage! 😂

Hela rullen.

Okej vi ljög. Det finns ytterligare en "film". Det här är "Cosmic Beauty" från 2019 som är en de facto slideshow. Vi tänker fan inte recensera den!

I väntan på "Birdemic 3" får vi detta mästerverk. Nguyen gör avant garde arthouse! 😂😂😂

Ja ni hörde (läste) rätt. "Birdemic 3" är på G!

Här har vi teaser-trailern som i princip är en uslet grade:ad turistvideo från Santa Cruz. 😄

Färska och glada nyheter! Till skillnad från alla andra produktioner tidigarelägger Nguyen premiären av sin kommande blockbuster. 💪

*Ja ja, vi vet att det heter Ho Chi Minh City, eller Ho Chi Minh-staden på svenska, men vi är reaktionära och föredrar det gamla namnet vilket även var gångbart när Udda Films utsände var där.