THE AMAZING MR. NO LEGS (1978) USA, 89 minuter. Regi: Ricou Browning.

Paralympics i våld!

Skräcken, när du står öga mot öga med Mr. No Legs.

När en ung tjej hittas död rullas en härva av mord och droghandel upp och polisinspektören Chuck (Richard Jaeckel) och kollegan Andy (Ron Slinker), tillika tjejens bror, försöker ta reda på vad som hänt. Det visar sig bli svårt då de får kämpa mot korruption i den egna kåren samt även den hårdföre torpeden No Legs (Ted Vollrath).

Ja, vi hade med den här bilden i förra recensionen men här är den ännu snyggare i hög upplösning! 😀

*STOPPA PRESSARNA!* Det har hänt igen. Seniliteten på Udda Film visar återigen sitt skrumpna ansikte och vi har alltså tagit oss igenom en hel film och skrivit en recension utan att på något sätt erinra oss om att någon av oss redan sett den - och dessutom skrivit en recension! LOL. Nåja, vi kan då återigen få möjligheten att visa på hur mycket recensentens humör för stunden har betydelse och att kvalitén på kopian man ser också kan spela roll. För originalrecensionen, se länk nedan. Här följer alltså recension ver. 2.0:

Richard Jaeckel ser inte ut att hålla med.

Detta är en riktig kultklassiker som legat många år i Udda Films finvalv och tålmodigt väntat på att få beskådas (EDIT: Jo tjenare...). Vi tyckte väl det var dags att belöna oss själva, särskilt efter en sommar med idel usla lågbudgetfilmer. Visst, även detta är en film med uppenbart skral finansiering men vår intuition sa att vi knappast lär bli besvikna. Hur rätt hade vi? Join us, som Evil Dead-demonerna skulle ha sagt, och bli varse!

Kvällens underhållning.

Som vanligt är det en missvisande titel på filmen, men man kan ju förstå varför man valt att lägga fokus på No Legs i marknadsföringen. Rullen handlar självklart inte om nämnde herre. Han är endast en bifigur, även om han är en ganska betydelsefull sådan. Han är givetvis även den som står för höjdpunkterna med sin funktionsvarierade karate och hagelbössabestyckade rullstol. Det är dock inte bara han som står för underhållningen. Vi får en del dålig regi som resulterar i knepigt skådespeleri och vi får en klassisk barfajt som inte går av för hackor och som man delvis glömt lägga på ljudet av smockor och sparkar i. Det viftas t o m med stora svärd i en annan scen och kulmen nås i en utdragen (på ett bra sätt!) biljakt.

Is that so, Mr. Colby?

M a o har vi en riktigt skön, hårdkokt och grynig action-våffla från det glada 70-talet som aldrig blir tråkig. Det är skojigt att se gamla TV-bekantingar poppa upp som huvudrollsinnehavaren Richard Jaeckel men framför allt Lloyd Botchner som spelar gangsterbossen D'Angelo men av oss främst är bekant från "Dynastin". 😊

BETYG: 5/7 Jodå, en fin kopia och rätt inställning gör susen när man ska se en ruffig gammal kultklassiker, så plötsligt hamnar den på vår "Best of Udda Film"-lista.

Mr. No Legs må ta sin funktionsvariation med ro men han sörjer ändå i hemlighet att han aldrig kan ha sådana där jeans.

Även denna bild förtjänar högre upplösning samt förklarande text.

Det må finnas rasister på baren men HBTQ-vänliga är de i alla fall.

Knepigt ordval, särskilt på en bar med blandat klientel.

Det föder mer knepigt ordval.

Sen är det i full gång. Mr. No Legs är definitivt ingen Kobe Bryant då han blinkar till när en flaska smashas i redneck-huvud.

Ouch! En armbåge rakt in da vajayjay.

Då blir hon syrak och lite som David Letterman fast tvärtom. (Falkögon noterar att det uppenbarar sig en giallo-blask i rutan!)

Skylten till damernas kanske inte är helt PK...

Ha! Trodde ni verkligen dessa sköna tröjor dök upp först på 80-talet?

Mr. No Legs har såklart en personlig assistent.

Har din rullstol en kaststjärna?

Inte? Hur ska du då försvara dig mot buset?

Ibland går det fel när man ska bestiga en rullstolsbunden man.

Bylingen agerar "home wrecker".

Ja, vad trodde ni annars det skulle vara för soundtrack till en sån här scen?

Inte ofta Harry Haffa får stå till svars för sina dåd.

LOL!

Jorå! Bängen lagar saftblandarna med gaffatejp. 😀

Anledningen till att man staplar lådor på detta vis är...

...endast av denna anledning.

Vi avslutar med ett par sjuksköterskerövar...

...som Richard enligt manus "måste" titta på.

Stajligt urblekt trailer.

Mysigt potpurri.

*Här har ni originalrecensionen: Bortglömd recension.

ALL QUIET ON THE WESTERN FRONT (2022) Tyskland/USA/Storbritannien, 149 minuter. Regi: Edward Berger.

Same, same but different

Chaos does NOT reign.

Paul Bäumer (Felix Kammerer) och hans unga vänner är som många andra tonåringar ivriga på att få ge sig ut i kriget innan det tar slut. De tror fortfarande på retoriken om ära och segerparad på Paris gator. När de når skyttegravarna på västfronten uppdagas snabbt sanningen för dem.

"Fan ta ditt jävla nyckelben!"

Remake-tajm på Udda Film och detta är sannerligen en historia som tåls att berättas igen - och igen. Vi debila människor är ju helt oförmögna att lära oss av gamla misstag så en påminnelse som denna är alltid på sin plats. Apropå det så har vi ju skamligt dåligt minne här på redaktionen så att vi sett det gamla originalet från 1930 samt TV-remaken från 1979 hjälper oss föga då det var eoner sedan och vi inte minns ett skvatt av dem. Vi kan bara säga att vi verkligen gillade den förstnämnda och ryckte på axlarna åt den senare. Således kommer vi inte göra några stöddiga jämförelser med dessa.

När smutstvätt är ett utmärkt berättarmedel.

Stämningen sätts direkt med en otroligt vacker lugnet-före-stormen-scen varpå vi kastas in krigets galenskap. Istället för att dröja oss kvar i krigslarmet får vi ett montage av eftermälet där man väldigt effektivt visar en bild det meningslösa dödandet m h a uppsamlandet och recyclandet av döda soldaters uniformer. Ljudläggningen här för tankarna till "Apocalypse Now":s effektfulla övergång från takfläkt till helikopter när symaskinernas knatter börjar låta som kulsprutor. Snyggt!

Rektorn eggar upp de tyska ynglingarna med lite klassiska germanska gester.

När vi ändå är inne på ljud måste vi även nämna Volker Bertelmanns lågmälda och fina soundtrack där tonföljden A-C-E är ett genomgående olycksbådande tema. Det är sparsmakat och effektfullt. Det är skönt att slippa genreklyschorna med de episka stråkarna, den sorgsna taptotrumpeten och marschvirvelkaggen. Bertelmann bjussar istället på lite experimentella ljud som exempelvis trummande på slaka strängar m m.

Funkar varje gång.

Det finns en hel del välgjord action i rullen men känslan i berättelsen går aldrig förlorad och det är stundtals väldigt gripande. Att vi snabbt kastas in i krigets allra slutskeende kan tyckas lite överrumplande och märkligt då man kanske undrar hur man ska dra ut på storyn under så lång tid som det då är kvar av filmen. Detta är en listig förstärkning av berättelsen och accentuerar bara meningslösheten med det oändliga slaktandet av människoliv. Lite övertydligt kontrasteras detta med scener där generaler och regeringsrepresentanter vältrar sig i lyx och överväger huruvida det är en bra idé att avsluta kriget eller ej. Det är nästan så vi börjar nynna på Black Sabbaths "War Pigs" under dessa klipp. 😀

BETYG: 6/7 Äntligen en skön feel bad movie på Udda Film! Ibland blir en remake riktigt lyckad. Det går att göra riktigt bra film på detta uttjatade tema fortfarande.

Det är nåt otroligt sött över dessa vintage-gasmasker.

Det är nog inte dessa öppna landskap Ulf Lundell trivs bäst i.

1000 yard stare med vackra blåa ögon.

Apropå vacker, smaka på detta shot.

♫"Strange fruit hanging..."♬

Klavertramp på kompaninivå.

LOL. Högerextremister är sådana drama queens.

EJ en fältranson.

Bra stridsscener som inte övergår i vulgär flashighet.

Hm, det är inte alltid den där gamla David mot Goliat-varianten funkar.

Fransoserna bjuckar på flamberad tysk.

♫"Sida vid sida, tillsammans..."♬ Nej, vänta nu...

Det är rätt. Gå mot ljuset!

Trailer

Här har ni en live-version av Black Sabbaths "War Pigs".

EINE ARMEE GRETCHEN (1973) Schweitz/Västtyskland/Österrike, 100 minuter. Regi: Erwin C. Dietrich.

Spread zem for ze Führer

Han behöver inte beordra flickorna två gånger precis.

Kriget kärvar för nazityskland och unga flickor står i kö för att hjälpa till med krigsinsatsen. Läkaren (Carl Möhner) som undersöker och godkänner dem är dock inte lika entusiastisk och snart knackar Gestapo på hans dörr. För sin opatriotiska attityd straffas han genom att han skickas direkt till den brutala ryska fronten. Vad värre är, även hans två unga döttrar kallas in för att tjäna tillsammans med de andra villiga flickorna.

Ivrigt väntar de på sin tur att få tjäna Führern.

Efter all modern film här på Udda Film kände vi oss nödgade att återvända till det murriga 70-talet och en härlig nazisploitationvåffla vi trodde vi redan hade sett. Men icke sa Nikolaus! Tydligen hade vi sugit på denna karamell för att avnjuta den vid rätt tillfälle. Den internationella titeln är "She Devils of the SS" vilket förstås är en vilseledande cash-in då töserna gör sin tjänst i Luftwaffe.

För ovanlighetens skull, i dessa sammanhang, inte en äckeldoktor.

Från första sekunden sprider sig ett kollektivt leende över våra läppar när Walter Baumgartners härliga ledmotiv drar igång. Klassisk tysk marschmusik med en jovial flickkör som sjunger "Falleri fallera!". LOL. Snacka om att sätta stämningen. Efter den sköna titelsekvensen dröjer det inte många minuter innan entusiastiska Jungmädel paraderar nakna framför den trötte doktorn. Japp, detta är en ovanlig nazisploitationrulle i den mån att det inte är en WIP-film där offer för regimen näckar och torteras. Nej, här är det Tredje Rikets glada tjejer som gladeligen bjuder in trötta frontsoldater mellan benen för en rejäl moral-boost. 😁 Nej, det handlar inte om några fiktiva Joy Division-förband utan damerna har legitima tjänster inom luftvärnet. De bara råkar vara lite extra sugna på "Blitzkrieg mit dem Fleischgewehr" som Till Lindemann skulle ha sagt.

Däremot funderar denna ledigt klädda läkare hur hon bäst kan utnyttja Mischlingens desperata önskan att tjäna riket.

Filmen är lite spretig då den pendlar mellan lättsam sexkomediton och allvarligare B-krigsdrama. Det är också högst förvånande att se så mycket krut (pun intended) lagt på rekvisita och inspelningsplatser. Man har fiskat fram faktiska Luftwaffe-uniformer, luftvärnskanoner och gamla ryska T-34:or samt arrangerat (förvisso lama) bataljscener. Ryssarna har man inte lagt lika mycket möda på och de ser ut att ha tyska Fallschirmjäger-hjälmar och vara bevandrade i andra slaviska språk än ryska. Kanske var det för att juggestatisterna inte orkade tala annat än sitt eget språk? 😊

Slutfunderat.

Den tunna ursäkten till handling syftar självklart bara till att försätta töserna i nakna eller sexuella situationer och kulmen nås när -SPOILER ALERT- man i slutet måste rädda ett helt gäng av dem, fångade nakna inuti en kyrka, varpå de tillsammans med de tyska soldater springer med studsande bröst i ett regn av granater. 😆 Många har genom åren blivit provocerade av att filmen har tyska protagonister och vi kan bara beklaga att dessa personers intellektuella mognad avstannat i så tidig ålder att de bara kan se världen i svart och vitt samt utan humor.

BETYG: 5(-)/7 Ja vad fan, det är ju ändå sleaze med originalitet och ambitiös produktion, så trots idiotisk story och o-eggande fejksex är det något av en exploitation-pärla och Baumgartners ledmotiv är ju värd extrapoäng bara den!

Alltid mysigt att få hembesök av herrar i läderrock och stetsonhatt.

Trots att denna luftvärnssnubbe inte ser speciellt arisk ut väcker han Jungmädel-flickornas intresse.

Senaste numret av "Signal" är alltid lika spännande!

Mest spännande platsen på tåget: Bakom en Flakvierling.

Erwin C. Dietrich var i en intervju så nöjd med att han hade en faktisk Spitfire med i filmen. Ehh..jo...du Erwin...😏

Trots att de inte är KZ-fångar måste ju flickorna ändå duscha.

Ute i fält är uniformsdisciplinen lite mer avslappnad.

Det föranleder manliga blickar.

Luftwaffe hade tydligen reserverat de bästa strumporna åt sin personal.

Tjejerna lär sig snabbt vad det innebär att LIGGA i fält.

Är det Robert Z'Dars farsa som äcklar sig?

Empatin du möter efter att Robert Z'Dars farsa våldtagit dig.

Mycket hajlande i denna film. Här med kläder på.

Vad skjuter MG:n på?

Aha! Det verkar ju vettigt.

Men se på fan! Det gick vägen.

Det måste firas med en riktigt fin tårta.

Och lite nazi-stripp.

Inget kan rädda honom från The 1000 yard stare.

En "ryss" får det hett om öronen.

Trailer auf Englisch, men man kan höra det muntra soundtracket i bakgrunden.