What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 16 december 2022

THE FINAL EXECUTIONER (1984) Italien, 92 minuter. Regi: Romolo Guerrieri.



Post-apokalyptisk sport

Det enda som överlevde kärnvapenkatastrofen var Rob Halfords finkläder.

Efter en kärnvapenkatastrof har en liten priviligierad grupp tillskansat sig makten och bedriver nu "nödslakt" på resten av befolkningen som är strålskadad. Detta sker genom att man jagar dem som sport. Alan (William Mang) som tillhörde den priviligierade gruppen blir förskjuten tillsammans med sin flickvän efter att han gjort en del avslöjanden om deras verksamhet och han finner sig nu vara en av de jagade.

Den gränslösa glädjen i att...

Ack o ve! Framtiden ser så mörk ut och vi har just skådat vad som kommer ske om Putin får för sig att trycka på knappen. Vi kommer att hamna i en post-apokalyptisk lågbudgetvärld där vår enda möjlighet att överleva är att finna silvriga konservburkar som förhoppningsvis inte är fulla av maggots.

...döda!

Ja, budgeten räckte endast till att utrusta vissa karaktärer med nitbälten samt att någon himmelssäng kunde kläs med plastskynken på ett seriemördar-chict vis. Som tur är finns det mängder av övergivna hus och gruvor i Italien så den dekoren duger ju fint i ett sammanhang som detta. Mest krut verkar ha lagts på Harrison Mullers karaktär som fått en fin läderensemble, komplett med vit scarf, fräsig MC-hjälm samt en fluffig frisyr som inte går av för hackor.

Hon blir smekt med nitarmband.

Det är en ganska korkad film med ett uttjatat/lånat tema men den rullar på i rätt bra takt och det är ju kul att se Woody Strode som tuff läromästare med hjärtat på rätt ställe, vars rigorösa och stenhårda träning av huvudkaraktären inte visar sig ha någon större relevans. 😃 

BETYG: 4/7 Klyschig lågbudgetvariant på post-apokalypstemat men skojig på sina ställen.

"TITTA när hon blir smekt med NITARMBAND!"

De var före sin tid här och förutsåg att detta skulle bli framtidens mat.

Ajdå. En bil trillar ner för ett stup. Kan ju bara sluta på ett sätt.

Japp.

Alan längtar för en sekund tillbaka till Dawson's Creek.

Denna träning kommer han inte ha användning för.

Inte heller denna.

Det ger i alla fall Woody tillfälle att dra några Clown-inspirerade Slipknot-riff.

"Du kommer ha nytta av detta!"

Tuff kärlek kan få en man att gråta.

Han verkar gilla den ekivoka mikrofonen.

Vad pågår här?

 Udda Films första kvinnliga flukt!

Narcissus i högform.

Fluktarinnan gillar't också.

Den där örnen ser bekant ut.

Något ur fokus, men den där frillan...

Monument av...dohhh-ggie!

Man kanske inte ska leka burning asshole när man kör båge?

När man bokstavligt får mattan ryckt under sig. 😀

Han ids inte kommentera hur hon håller bössan. Det vore ju mansplaining. Huga!

Tysk trailer - because you're worth it!

Hela rullen, i croppad version.



fredag 9 december 2022

CHAOS.TV (2001( USA, 45 minuter. Regi: Gary Whitson & Tina Krause.



SEG.TV...

Det gamla din-flickvän-är-död-pranket. Spjuvern i bakgrunden tycker det är skoj.

Ett litet video-team följer med Jennifer (Tina Krause) när hon födelsedagsprankar sin flickvän Dora (Debbie D). Anledningen att det sensationslystna teamet följer henne är att hon är mentalsjuk och vad som helst kan hända. Det gör det också. Undertiden är teamet noga med att inte ingripa och störa det sjuka skeendet som bara eskalerar.

"Psyyyyyche! Jag är inte alls död. HA HA!"

Hoppsan hejsan! Det blev visst något av en mini-W.A.V.E.-festival här på Udda Film, även om vi tog ett kort Krampus-uppehåll mitt i, då vi klämde ytterligare en våffla från det sunkiga New Jersey-bolaget. Här ger man sig tydligen i kast med fejk-gonzo och sällan har vi väl sett så mycket skådespeleri i en W.A.V.E.-produktion. Krause kör långa monologer framför kameran samtidigt som hon agerar lite cray-cray. Det är väl inte världens sämsta skådespeleri men inte det bästa heller. Det blir därmed också lite tradigt på sina ställen för det är knappast monologer man är ute efter när man slänger på en W.A.V.E.-våffla.

Galenskap = Titta efter saker som inte finns och duttklia* sig spastiskt på sidan av huvudet.

De båda damerna är dock inte främmande för att näcka och det gör de med besked. Det är ju alltid trevligt, särskilt som de är ganska välskapta. Vi föredrar ändå när lökfaktorn är högre i en W.A.V.E.-rulle och det töntigaste i just den här filmen var nog Debbie D:s svinfula vinylfetischkeps som såg ut att komma direkt från Buttericks REA-korg.

BETYG: 3/7 Crap-rullen räddas lite av sin korta längd och välbekanta T&A-bidrag med bra daller i en scen.

Det gamla självmordspranket.

Debbie ville inte vara för sexig så Buttericks-kepan åkte på.

Det är en keps....för sex.

What's in the booooooox?!

Fejklesbianism!

Nähedu! Inte heller denna gång blir det nåt videoklipp.

*"Duttklia": Sammansättning av orden "dutta" och "klia" av er ordsmedja på Udda Film.


 



måndag 5 december 2022

KRAMPUS (2015) USA, 98 minuter. Regi: Michael Dougherty.



Hur en tradition eroderar

Toni Collette har varit med i BETYDLIGT bättre skräckfilmer än denna.

Max (Emjay Anthony) är en pojke som älskar julen men när hans elaka släktingar kommer och hälsar på spolieras julstämningen. Detta får Max att i vredesmod riva sönder sin önskelista till Tomten och därmed utlösa oanade hemskheter då en mystisk snöstorm snabbt isolerar huset med hans familj. Mörka krafter lurar ute i snöyran och väntar bara på rätt tillfälle att ta sig in.

Max har förstås ett par riktiga mobbarkusiner. Var fan är Cool Cat när man behöver honom?!?! 😾

Ja glad Krampusnacht säger vi återigen här på Udda Film. Som vanligt belyser vi den gamla alptraditionen med att se en hiskelig film där man drar den anrika traditionen i smutsen. Den här gången har vi nått nya bottnar. Nej, det är som ni märker ingen sketen lågbudgetskräckis med taskig CGI eller en dålig jul-slasher som man i sista sekund bytt namn på för att casha in på Krampus-namnet. Nope, det är ännu värre. Vi har faktiskt tvingats kolla på mainstream-spektaklet vi redan för många år sedan hade bestämt oss för att undvika. Hur kunde det gå såhär illa??? Jo, vi fick faktiskt slut på crappiga-lågbudgetskräckisar och kunde inte hitta någon annan film med Krampus-tema, så skulle vår tvångsmässiga tradition få fortsätta så fick det bli denna nödlösning. Så vår "finurliga" ingress har faktiskt dubbel mening.

Vill man verkligen blanda ihop Tomten med Peter Norths filmserie? Inte underligt att Krampus hälsar på!

När filmen väl rullar igång fortlöper den på ganska så exakt vis som vi föreställt oss. Mesig familj blir överkörda av sina burdusa lowlife-släktingar och "roligheter" uppstår. Ja, för att göra saken ännu lite värre är detta förstås en skräckfilmskomedi och dessutom är det självklart PG13-klass så man vet ju på förhand att man kommer serveras en steriliserad sörja för dumskallar. Några svordomar letar sig in (hu!) och någon liten skvätt blod skymtar till men annars är det en varm och trygg våg av klyschor som sköljer över en som en härlig tsunami av halvmicrat piss.

Nåja, Max har i alla fall en pyjamas med en cool robot på. 💗

Precis som i alla de usla lågbudgetvåfflor vi sett innan våldtar man traditionen och förlägger händelserna till själva julhelgen. Krampus, som här lockas fram av grusade förhoppningar (WTF?!), ser vi inte jättemycket av. Istället terroriseras familjen av märkliga maskerade dvärgar (Nej, det är inte alls så kul som det låter), pepparkaksgubbar som låter som Piff & Puff samt andra leksaker som tycks ha fått någon Chucky-julglögg. Jodå, man vill vara lite Gremlins men även Tremors här (osynliga saker plöjer fram i marken och drar ner folk under jorden).

Xmas voodoo.

-SPOILER ALERT- Som ni förstår far inte barnen alltför illa i den här filmen. Värst är nog föräldrarnas väldig udda omdöme att lämna sin tonåriga dotter kvar ute i snöstormen med potentiella livsfaror runt knuten. De har till på köpet inga problem med att somna till framför brasan efter detta tvivelaktiga beslut. När några barn till slut faktiskt kastas ner i jordens brinnande innandöme visar det sig förstås att det hela bara är en jävla dröm - fast med en liten twist. Lamt är det i vilket fall.

BETYG: 2(-)/7 Ja, det är mainstream och total klichéfylld skit men går ändå att fisa sig igenom. Ett litet plus för att farmor talar tyska och lite nazitysk engelska.

Tidsenligt att pepparkaksPERSONEN har läppstift.

Det bjuds faktiskt på en riktigt vacker animation mitt i rullen.

Nej, nej, nej, era jävla tomtar! Eller kanske: "Nein, nein NEIN!" Krampus dyker INTE upp på julhelgen.

En jävla predator-gubben i lådan känns ju riktigt Krampus...

I ärlighetens namn är ju dessa faktiskt betydligt charmigare än Gremlins, Piff & Puff-röster till trots.

♫"Gott weiss ich will kein Engel sein"♬

Death Machine gör en cameo.

Nej nej, vi skulle aldrig kalla denna för "flaming".

Fuck you Gene Simmons. Heeeeere's Krampus!

Barn med adekvat julsällskap.

Krampus ser ut att ha klämt en och annan julglögg i sina dar.

Just det! Brinn i Helvetet ungjävel.

Trailer

Här har ni det äkta charmtrollet.





fredag 2 december 2022

ALIEN KIDNAPPING (2019) USA, 2 minuter. Regi: Gary Whitson.



I rymden kan ALLA höra Laura skrika

Laura är plötsligt ombord på ett sterilt rymdskepp.

Laura Giglio har just blivit kidnappad av utomjordingar och befinner sig på ett rymdskepp - ensam och skräckslagen. D v s ända tills de leviterande rymdfararna ger sig till känna och börjar undersöka henne. Hon må tro att det är fasligt nu men det ska bli ännu värre!

Likt en rymd-Dracula glider ET fram till henne genom luften.

Den här kortfilmen från W.A.V.E. Productions hakar på som bonusfilm till den nyss recenserade Alien Autopsy (2020) då temat är snarlikt. Kurviga Laura är dock tyvärr inte fullt lika benägen att låta ET:sar laserskjuta av henne kläderna så vad vi har kvar är ett hiskeligt CGI-experiment där Giglio agerar mot en green screen som sedan ska fyllas på med stela datamarsianer och annat otyg.

Marsmänniskan försöker heala Laura men hon verkar inte uppskatta det.

CGI:n är så usel att CGI-kramarna Asylum skulle spy hinkvis med pixelartefakter om de såg detta. Det enda som skulle kunna betecknas som uslare CGI är James Nguyens beryktade fåglar*, men de är ju faktiskt charmigare. -SPOILER ALERT- Vad Nguyen dock inte har är en sprattlande Laura Giglio som blir levande uppäten av en gigantisk datamask, upskirt-perspektiv och allt!

BETYG: 2/7 Det känns som en 2-minuters amatör-workshop för CGI, men uselheten är så grav att det blir poäng bara för det.

Då blir det den galaktiska skamvrån för Laura.

Åh kolla! Marsianen har fått låna Neil Breens spejsiga AI-skärm!

Plötsligt dyker Mothras okända och svinfula CGI-kusin upp.

Plötsligt får vi en ingivelse att vilja spela bongotrummor...

Rena rama DMT-trippen att att få äntra CGI-larven.

Nope, inget videoklipp denna gång heller.

 *Birdemic: Shock and Terror (2010)