Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Koichi stormar hissy fit:igt iväg när det antyds att han är en fegis.
Det är andra världskrigets sista dagar och kamikaze-piloten Koichi Shikishima (Ryunosuke Kamiki) ids inte genomföra sitt dödliga uppdrag utan fejkar istället mekaniskt fel och landar sitt plan på ön Odo där japanerna har en liten provisorisk flygbas för reparationer. Ön attackeras dock av ett uråldrigt monster och återigen fryser Koichi när han ska hjälpa sina landsmän. Kriget tar slut och han återvänder till ett sönderbombat Tokyo men plågas enormt av skuldkänslor. Efter några år dyker återigen monstret upp, större och dödligare än någonsin. Denna gång är det på väg mot Tokyo och ett gäng krigsveteraner organiserar sig för att stoppa det. Koichi ser här en chans att göra upp med sitt förflutna.
Damn straight!
Som vi har sett fram emot att se denna rulle här på Udda Film! När den ÄKTA Godzilla vaknar och ödelägger Japan är det alltid en andaktsfull högtidsstund här på redaktionen. Vi trodde nästan vi skulle hinna se det amerikanska spektaklet innan, vilket kanske hade varit lämpligare då den GA-RAN-TER-AT är långt mycket sämre än denna. Jänkarna grejar helt enkelt inte det här med Gojira-film. Ta bara den högst mediokra serien "Monarch: Legacy of Monsters" som rör sig i landskapen mellan hyfsad och pekoral. Vi kommer ju naturligtvis ändå se den där King Kong-historien men vi är redo att lova att vi lägger ner vår anrika verksamhet som kulturförmedlare om vi skulle finna den filmen bättre än den vi just kollat på. Boom! Där har ni det.
Vyn när du slår upp dina ögon den där söndagsmorgonen efter en blöt helg.
Det som är unikt med den här nya Godzilla-våfflan är att man faktiskt bryr sig om de mänskliga karaktärerna. Åtminstone huvudkaraktärerna. Vår ganska fjollige hjälte plågas hårt av PTSD och beter sig riktigt mänskligt och sårbart, vilket är uppfriskande. Han bildar av en slump en slags platonisk familj då en kvinna flyttar in med ett hittebarn. Krigets demoner hindrar dock kärleken att blomma ut. Vi måste också ge ett stort plus för barnet som kan vara det första i Godzilla-historian som inte är irriterande!
LOL! Ett äkta asiatiskt kasta-huvudet-bakåt-gapskratt.
Kungen själv då? Ja han är tillbaka i sin mest historiska form som en fasansfull naturkraft, "frankensteinad" av mänsklighetens vansinniga lek med atomenergi. Han har ett sjuhelvetes drag i sin andedräkt här med -SPOILER ALERT- små kärnexplosioner som resultat. -END SPOILER- Eftersom tyvärr gummidräkternas tid är förbi är det förstås en CGI-Godzilla vi får leva med men han är i alla fall inte fullt så vanställd som den amerikanska. Vi önskar också han kunde ha lite större huvud, men annars har vi inga klagomål och vårt välbehag vet inga gränser när han klampar omkring till de klassiska Gojira-musikteman vi kommit att älska. Jävligt coolt också av Yamazaki att hylla fornstora dagar med klassiska snabbtågsbilder.
Denna fina promobild känner ni igen. Vad var det nu Orup sjöng? "Jag blir hellre jagad av vargar"...
Upplösningen på filmen är väldigt förutsägbar men det gör liksom ingenting när vi ändå fått vara med på en sådan skön resa. Alltså, vi är ju som bekant inte superentusiastiska när det kommer till asiatisk film men herre jösses vad japanerna regerar när det kommer till deras nationalhelgon. De är så långt före amerikanerna att det blir pinsamt när de senare förtvivlat försöker med sina megabudgetar men ändå bara får Minilla-resultat. Japanerna drämmer här micken i backen med en sådan kraft att rundgången rivaliserar den Jimi Hendrix framställde på Woodstock-festivalen!
BETYG: 6(+)/7 När ni läser hela recensionen ovan har ni svårt att förstå detta superbetyg men betänk då att vi älskar den gamla reptilen. 💗
Är solen varm? Är regnet blött? Är Clownen Manne bedrövlig???
Who's a gooood boy!?
Gojira älskar tåg så mycket att han säkert har ett interrail-kort.
Hellz yea!
Ett ångestvrål som inte är löjeväckande.
Ett icke-irriterande barn i en Godzilla-film...Whut?!
Detta är avslutningen på den episka dokumentärserien om skräckfilm på 80-talet.
Skräckikonen Tom Hanks!!!
Det var ett skapligt åtagande att plöja igenom denna rulle då man adderat ännu mer tid till det redan långa formatet. En halv dag för en film. Men det går det med. Det ska sägas att eftertexterna då är 26 minuter långa då man redovisar några miljarder fan-funders men man har lyckligtvis lagt in klipp i dessa eftertexter där random, mest okända, människor berättar om sin kärlek till genren och/eller filmserien. Inte superintressant precis men roligare än att bara se en oändlig lista av namn rulla.
Fluktande barn. Ja, det är verkligen creepy.
Som ingressen "subtilt" antyder finner vi upplösningen på denna trilogi vara bäst. Här ges utrymme för mängder av lågbduget- och direkt-till-video-filmer, så genast blir det mycket intressantare. Det plågsamma för oss blir då de ständiga påminnelserna om alla kultpärlor vi har i vårt valv som vi ännu inte hunnit se. Vi skäms en smula över att vi faktiskt inte sett en del av de riktiga klassikerna som exempelvis "The Prowler" och "Madman". Vi får skylla på en blandning av dålig prioriteringsförmåga och behovet av att hora ner sig totalt för att tjäna brödfödan.
Julstämning.
Så även om formatet är exakt det samma som i de två föregångarna med att man tar sig igenom 80-talet år för år samt dessutom sprinklar in små djupdykningar i olika ämnen så lyfter formatet när detaljinnehållet är så mycket intressantare. Segt, om än förståeligt, med de svinlånga eftertexterna. Kanske något för Guinness rekordbok?
BETYG: 4(+)/7 Det blev ju riktigt bra till slut.
Mmm...på den gamla goda tiden när maskiner lät "klonk" då man tryckte på play.
LOL, smickrande omslagsversion till höger.
Självklart reppad här.
Den stora Satan!
Michael Caine försöker dölja förtvivlan över att Fröken Höger lämnat honom.
Ännu ett fluktande barn. Om det ändå vore ett gloryhole = barntrauma.
Ett äkta O-face.
Här kan man snacka om "influencer" - fast i positiv bemärkelse då.
Harry Reems-lookaliken Geraldo var inte sen att hoppa på den snaskiga satanic panic-vågen.
Ja, Blackie Lawless är verkligen satanismens ansikte utåt...🙄
Felissa, med sin raketforskaraura, poppar numera upp i sleaziga floridarullar.
Genialiskt!
David har hittat en sann pärla...
...komplett med stulen musik från dessa kanonplattor.
Jarå! Även denna videopionjär är representerad.
En av de coolaste tagline:sen någonsin.
Caroline Munro ser numera faktiskt lite ut som Blackie Lawless, ni vet - den där satanisten.
Fulci kunde ha karvat (no pun intended) guld om han slagit sig ihop med Gillette.
En av alla skådisar som spelade Cujo. Helloooo dohhhh-ggie!!!🥰
Här får de visst lite "Salo"-feeling.
The late - the great.
Tom Noonan i sin absoluta paradroll.
Apropå "absolut". Den ultimata 80-talspinglan Tawny Kitaen.
Apropå "80-talspingla": Skräckikonen Thor!
Skräck? Ja, om du är en rasande homofob kan Al Pacino i frenetisk bögdans vara en riktig skräckupplevelse.
Big Pussy blir angripen av gummimonster som väckts till liv av heavy metal.
Chris är en förvirrad man. Han tycker Things (1989) är en så pass rolig film att han inte ens kan se skillnad på Ginger och Amber Lynn. Vi trodde det bara var boxning man fick hjärnskador av.
Michael Berryman är ännu sötare insmetad i grädde.
Jack Delroy (David Dastmalchian) leder en talkshow som desperat försöker överta aftonunderhållningstronen från den allsmäktige Johnny Carson. Det går inget vidare med den saken och för att göra saker ännu sämre tynar Jacks älskade fru (Georgina Haig) bort i cancer. Han söker samtidigt tröst i ett ockult sällskap som tycks vara en dekadent förströelse för de rika och kända. Efter en djup svacka återvänder Jack till sitt program och Halloween-specialen de ska sända har potential att äntligen placera honom på den åtråvärda Late Night-tronen. Men till vilket pris?
Lyteskomiken går sisådär.
Ända sedan vi hörde talas om denna rulle har vi varit sugna på att se den här i vår sunkiga Udda Film-biograf. En kompott av amerikansk late night-show, 70-tal och Satan känns ju som en skön mix. Potentialen att misslyckas är förstås även enorm. Särskilt då med 70-talsbiten som tycks vara så erbarmligt svår för scenografer och kostymörer att få till. Hur många hiskeliga 70-talsperuker har vi inte sett passera revy? Löjliga låtsasmustascher och Partyland-hippie-kostymer har fått breda ut sig som en farsot från medeltiden.
Kilink på besök?
Vi blir dock snabbt varse att det är proffs, i form av Otello Stolfo och Steph Hooke, som fått ansvaret att få det se tidstypiskt ut och de har verkligen nejlat looken (om vi får vara så svengelska i vår beskrivning). Även hela late show-biten är otroligt välgjord med de lama skämten, sidekicken (Rhys Auteri) och orkestern.
Mediet Christou (Fayssal Bazzi) får en övernaturlig överdos.
Vi ska inte säga att det är problematiskt men man vet ju hela tiden vart allt är på väg och man är spänd på att få se ondskan kliva fram i rampljuset (bokstavligt talat!). Här blir det rätt klyschigt men det fungerar bra ändå. Det är samtidigt väldigt kul när man hela tiden ska bryta för reklam när man faktiskt har en livs levande demon i studion. Självklart ifrågasätts detta hela tiden och då framförallt av über-skeptikern Carmichael Haig (Ian Bliss) som baseras på den riktige paranormalskeptikern James Randi.
Det mår han lite dåligt av.
Filmen presenteras som programmet i sin helhet, komplett med bakom scenerna-bilder från reklamavbrott etc. Här har man inte direkt ansträngt sig för att få det se autentiskt ut utan BTS-klippen är bara svartvit film, komplett med perfekt ljud och klippning, vilket inte alls ger känslan av "bakom scenen". Vi har dock inget större problem med detta då vi snarare ser filmen ur perspektivet att det faktiskt är en film.
LOL! Undra vem han är baserad på?
Det är dock mot slutet filmen dalar lite. Vi är fortfarande med på tåget med de galna upptågen som händer på scenen men när säcken ska knytas ihop känns det - om inte som en "ruined orgasm" - ändå lite som att man ändå kunde ha ansträngt sig lite mer. Vi förstår att man vill förklara de lösa trådarna men samtidigt avslutar man då inte med en knall, vilket hade varit kronan på detta annars sköna verk.
BETYG: 5(+)/7 Trots ett lite halvmediokert slut är detta en väldigt välgjord och kul film. Originell och härligt nostalgisk underhållning.
Lilly (Ingrid Torelli) är lite kamerakåt.
Här går hon in i sin "Ringu"-fas.
Oj! Kramper och pentat hår.... Det kan bara betyda en sak.
Hon har förvandlats till en random black metal-snubbe!
Ett försiktigt ur?
Magsår är aldrig vackert.
"Herren låte sitt ansikte lysa över dig, och vare dig nådelig"
Huh? Varför får Jack träffa mördaren från "Stagefright"?
Och hur hamnade han i ett fylleslag med LaVey-kopian och Kilink???
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
