What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 7 juni 2024

IN SEARCH OF DARKNESS PART III (2022) USA, 342 minuter. Regi: David A. Weiner.



Bättre å bättre da' för da'

Siskel & Ebert var inte entusiaster precis.

Detta är avslutningen på den episka dokumentärserien om skräckfilm på 80-talet.

Skräckikonen Tom Hanks!!!

Det var ett skapligt åtagande att plöja igenom denna rulle då man adderat ännu mer tid till det redan långa formatet. En halv dag för en film. Men det går det med. Det ska sägas att eftertexterna då är 26 minuter långa då man redovisar några miljarder fan-funders men man har lyckligtvis lagt in klipp i dessa eftertexter där random, mest okända, människor berättar om sin kärlek till genren och/eller filmserien. Inte superintressant precis men roligare än att bara se en oändlig lista av namn rulla.

Fluktande barn. Ja, det är verkligen creepy.

Som ingressen "subtilt" antyder finner vi upplösningen på denna trilogi vara bäst. Här ges utrymme för mängder av lågbduget- och direkt-till-video-filmer, så genast blir det mycket intressantare. Det plågsamma för oss blir då de ständiga påminnelserna om alla kultpärlor vi har i vårt valv som vi ännu inte hunnit se. Vi skäms en smula över att vi faktiskt inte sett en del av de riktiga klassikerna som exempelvis "The Prowler" och "Madman". Vi får skylla på en blandning av dålig prioriteringsförmåga och behovet av att hora ner sig totalt för att tjäna brödfödan.

Julstämning.

Så även om formatet är exakt det samma som i de två föregångarna med att man tar sig igenom 80-talet år för år samt dessutom sprinklar in små djupdykningar i olika ämnen så lyfter formatet när detaljinnehållet är så mycket intressantare. Segt, om än förståeligt, med de svinlånga eftertexterna. Kanske något för Guinness rekordbok?

BETYG: 4(+)/7 Det blev ju riktigt bra till slut.

Mmm...på den gamla goda tiden när maskiner lät "klonk" då man tryckte på play.

LOL, smickrande omslagsversion till höger.

Självklart reppad här.

Den stora Satan!

Michael Caine försöker dölja förtvivlan över att Fröken Höger lämnat honom.

Ännu ett fluktande barn. Om det ändå vore ett gloryhole = barntrauma.

Ett äkta O-face.

Här kan man snacka om "influencer" - fast i positiv bemärkelse då.

Harry Reems-lookaliken Geraldo var inte sen att hoppa på den snaskiga satanic panic-vågen.

Ja, Blackie Lawless är verkligen satanismens ansikte utåt...🙄

Felissa, med sin raketforskaraura, poppar numera upp i sleaziga floridarullar.

Genialiskt!

David har hittat en sann pärla...

...komplett med stulen musik från dessa kanonplattor.

Jarå! Även denna videopionjär är representerad.

En av de coolaste tagline:sen någonsin.

Caroline Munro ser numera faktiskt lite ut som Blackie Lawless, ni vet - den där satanisten.

Fulci kunde ha karvat (no pun intended) guld om han slagit sig ihop med Gillette.

En av alla skådisar som spelade Cujo. Helloooo dohhhh-ggie!!!🥰

Här får de visst lite "Salo"-feeling.

The late - the great.

Tom Noonan i sin absoluta paradroll.

Apropå "absolut". Den ultimata 80-talspinglan Tawny Kitaen.

Apropå "80-talspingla": Skräckikonen Thor!

Skräck? Ja, om du är en rasande homofob kan Al Pacino i frenetisk bögdans vara en riktig skräckupplevelse.

Big Pussy blir angripen av gummimonster som väckts till liv av heavy metal.

Chris är en förvirrad man. Han tycker Things (1989) är en så pass rolig film att han inte ens kan se skillnad på Ginger och Amber Lynn. Vi trodde det bara var boxning man fick hjärnskador av.

Michael Berryman är ännu sötare insmetad i grädde.

Trailer



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar