Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Lyudmila Pavlichenko (Yuliya Peresild) visar sig vara en exceptionell talang vad beträffar prickskytte så det dröjer inte länge innan kommuniststaten får nys om saken och skickar henne på specialutbildning. Helt plötsligt har Sovjet ett dödligt ess i sin rockärm när nazisterna invaderar landet. Lyudmila utmärker sig snabbt och skjuter ihjäl rekordmånga fiender. När hon såras i strid får hon istället tjäna landet genom att åka till USA och propagera för öppnandet av en andra front.
Klassisk mansplaining.
Var ska man börja med att beskriva detta pekoral? Redan vid absolut första dialogen försattes vi i en irriterad sinnesstämning då den var på engelska - vilket betydde att det då slängdes på en rysk speaker ovanpå bakgrundsdialogen. Även om filmen är på ryska och är engelsktextad är det oändligt irriterande att ta del av denna utvecklingsstörda ryska tradition. Nu är det ju inte supermycket engelsk dialog i filmen men eftersom vi har ett, f ö astråkigt, parallellspår i filmen där Lyudmila är Eleanor Roosevelts (Joan Blackham) gäst blir det lite engelska här och där, som då dränks av dessa gräsliga voiceovers.
Sovjet, grått och trist? Nähejdå! Inte om Putin får bestämma.
Det visar sig dock att ovan nämnda irritationsmoment bara är toppen på ett isberg gjort av fruset bajs. Vi hoppar lite fram och tillbaka i tiden och efter USA-inledningen som utspelar sig 1942 slängs vi tillbaka till Sovjetryssland 1937 så att vi kan få en introduktion av vår hjältinna. Det visar sig att Sovjet vid denna tidpunkt var ett pastellglänsande paradis som skimrade i ett glittrande soft-filtersken! Nu när vi under första halvtimmen får lära känna vår huvudkaraktär visar det sig att hon är totalt ointressant och osympatisk vilket då förstås får oss att titta på klockan och längta efter någon spektakulär stridsscen.
Pastellimperiet by night.
Med tanke på att filmjäveln är nära två timmar lång innehåller den förvånansvärt lite krigs-action, vilket naturligtvis gör den ännu tråkigare. När det väl händer något åt det hållet är det mestadels tramsiga flash-grejer vi får bevittna. Nåja, kanske inte fullt så idiotiska som i Stalingrad (2013) där det var rena rama kung fu-slowmotion-clownerier. En eloge dock till Lyudmila som lyckas knäppa så många nassar TROTS att hon är så svajig med bössan...😐
Krig är fruktansvärt!
"Men det som nämnts hittills är väl inte så farligt?" säger ni då. Det må så vara men när vi plötsligt får ett musikmontage i nyllet börjar vi desperat famla efter spypåsarna. Inte nog med det - det kommer ytterligare ett lite senare i filmen!!! Det enda som fattas är att en barbröstad Putin ska rida över slagfältet i ultrarapid. Att den här jävla skitfilmen har så många goda omdömen på nätet kan endast bero på ett flitigt PR-jobb i de ryska trollfabrikerna.
BETYG: 1/7 Nej herregud vilken smörja! Det här är rysk film när den är som sämst. Manus och framförande vinner OS-guld i pinsamhet.
Wilhelm Tell, Sovjet style.
"Uuääh! Kladda inte ner mig med den där skiten!"
Vad få vet är att man firade Burning Man-festivaler på östfronten.
TV-spelsbataljer.
"En sån där irriterande jävla messerschmitter!"
Lyudmila ler knappt aldrig i filmen, förutom när hon plågar en tysk. Charmtroll...
Aaw, dessa oskyldiga små liv.
HATET!
Grattis - till filmens ANDRA musikmontage.
Klassisk sniper-taktik: Visa sig, bli skjuten och sen knäppa skytten...
"Hoppsan! Jag dödade visst Charlie Sheens och Hitlers oäkta son."
Trodde ni verkligen det var slut på pinsamheterna? Nej då. En klassisk rysarapplåd blir det också. Extra pinsamhetsplus för att applådigångsättaren t o m har en bandagerad hand!
Trailer
Få kalla kårar av vämjelse en halvminut in i detta klipp! Musikmontage hägrar.😷 I det här klippet har man dessutom lyckats ta bort all bas på ljudspåret.
Givetvis var vi tvungna att även ge oss på den här retrospektiva dokumentären när vi nu hade plöjt igenom trollfilmerna*. Regissören till den här dokumentären är ingen mindre än snubben som spelade den jobbige lille grabben i "Troll 2". Hans ingång är att följa den glade tandläkaren George Hardy som reflekterar över sin medverkan och utforskar möjligheterna att leva ut sin gamla pojkdröm att bli hyllad skådis. På så vis kommer vi i naturlig kontakt med dels en del gamla ensemblemedlemmar och dels med de entusiastiska fansen.
Han omger sig med anställda som aldrig tröttnar på det eviga spexandet.
Den superkäcke och glade Hardy är ett tacksamt objekt att följa då han inte är sen att bjuda på sig själv men han vill verkligen för mycket. Flåshurtigheten vet inga gränser när han på käckt amerikanskt vis alltid ska fyra av de berömda standardreplikerna vare sig folk han möter är intresserade eller ej. Det blir lite smått intressant när han till slut börjar inse att hans stjärnglans ändå är rätt begränsad och att tandläkarjobbet kanske inte är så dumt att ha ändå.
Är det USA:s svar på Peter Jöback?
Vi möter även andra sköna figurer som medverkade i "Troll 2". Don Packard som spelade den galne butiksföreståndaren berättar att han inte så mycket spelade sin roll då han faktiskt var på permission från det lokala mentalsjukhuset han vårdades på. Roligast är när han berättar hur han ville döda filmens 10-åriga huvudskådis. 😃 Packard, trots sin gubbexentrism, gör ett stabilare intryck än Margo Prey som vi raljerade över i "Troll 2"-recensionen. Det visade sig att hennes psycho mom-tendenser också hade verklighetsförankring. I den här dokumentären verkar hon helt väck i skallen och är då förstås den enda skådisen som saknar välbehövlig distans till verket hon medverkat i. En sorglig figur ens hjärta blöder för är Robert Ormsby som spelade morfar Seth. Han skrattar åt faktumet att han varit med i en sådan kultkalkon men i nästa andetag blir det tragiskt när han reflekterar över hur han pissat bort hela sitt liv. Stämningen accentueras av hur det ser ut hemma hos honom. Som ett skolexempel på psykisk sjukdom sitter han bland travar av staplade böcker och tidningar. En framträdande karaktär som Stephenson aldrig pratar med är den totalt överspelande Deborah Reed. Hon syns sitta i en panel med skådisarna vid en visning av filmen men märkligt nog kommer hon aldrig till tals. Fnurra på tråden där med Stephenson eller?
Nej! Det är den här typen (brrr...) som har växt upp.
En annan rolig aspekt är teamet bakom kameran. Dessa härliga italienare! De vill definitivt inte låta påskina att de skulle ha medverkat till att göra en kultkalkon. Även om regissören Claudio Fragasso inte var ute efter att göra världens allvarligaste film så gjorde han i egen mening ett alldeles utmärkt jobb. De defekter som kan tillskrivas filmen beror främst på skådespelarna! 😄 Han protesterar högljutt på en Q&A när aktörerna pratar om sina upplevelser på inspelningen och skyller allt på deras dåliga minne och inkompetens. LOL.
Ja ja, om man aldrig plöjt träsket ordentligt förstås.
Trots att det dyker upp en hel del roliga typer och att det är ett tacksamt ämne är detta ingen höjdardokumentär. Den andas verkligen lågbudget och kunde ha tagit roligare riktningar samt friserat bort en del mindre viktiga fan-scener. Mer Fragasso och mer behind the scenes-historier hade varit en roligare väg att utforska.
BETYG: 4/7 Trots en del tillkortakommanden är det en rätt kul dokumentär.
Mer av samma.
"Kolla, jag ä ju populär på thö inturnätt!"
Darren Ewing får skriva autografer. Inte undra på!
Nej, det är inte ett kolaparty. George är verkligen inte nödbedd.
Don var totalt sinnessjuk under inspelningen.
Tydligen är han fortfarande det då han sitter vid en JÄVLA MAC!
"These are my people" säger Don och vi kan totalt relatera.
Det här är i särklass det bästa amerikanska soldater någonsin gjorde i Irak.
Otroligt talangfull! ...eller?
Claudio Fragasso telling it like it iz!
"Troll 2":s klippare Vanio Amici filosoferar över hur före sin tid filmen var.
Claudio kontrollyssnar så inte trollskådisarna snackar skit.
Hemma hos Margo Prey gör de en re-enactment av sångscenen i bilen.
Margos morsa är måttligt road.
George knackar dörr hemma i good ol' 'Bama för att sälja in en lokal visning a våfflan.
Redan som ung var George en total spjuver.
Robert Ormsby har inrett i "anxiety chic"-stil.
På en Q&A i England är det verkligen...
...välbesökt.
George försöker desperat sälja in "Troll 2" till ignoranta britter.
Det går sisådär.
Hemma i 'Bama ser man inte många sådana kufar George.
Margo illustrerar hur grannarna låter och vi smälter som stekta glassar av empati.
Apropå empati, Claudio reflekterar över samarbetet med skådisarna. 😁
Trailer.
Ni tror hon är helt galen men har man mongogrannar så har man.
Tänk att självaste Emanuelle gör fräscha trollkostymer.
Familjen Waits har arrangerat en utbytessemester där en familj från landet byter bostad med dem i en vecka. Yngste sonen Joshua (Michael Paul Stephenson) blir dock varnad av sin nyligen avlidne morfar Seth, (Robert Ormsby) som uppenbarar sig för honom och läser kusliga sagor, om att inte åka iväg då de i sådana fall kommer hamna rakt i gapet på onda troll. Ingen tror dock på Joshua och således åker familjen alltså iväg - rakt i gapet på trollen!
Verkligen! Skitstora ögon... och världens naturligaste fräknar.
Sagt och gjort. Efter att ha plöjt igenom första filmen Troll (1986) kunde vi sätta oss tillrätta i den fläckiga Udda Film-soffan med våra skeptiska näsor i vädret och äntligen kolla på detta avskräde. Vi är alltid våldsamt skeptiska till dessa överhajpade så-dåliga-att-de-är-bra-filmer och det är väl största anledningen till att vi ser dem så otroligt sent i våra filmliv. The Room (2003) var ju en väldigt glad överraskning då den visade sig leva upp till hajpen. Dessvärre kan vi inte säga samma sak om den här rullen. Den levde istället upp till alla våra fördomar om företeelser som växer ur all proportion i någon slags "Kejsarens Nya Kläder"-verklighet där folk har fått veta att något är SKITROLIGT och därmed blivit betingade att ta det som sanning. Lite som den femtedel av Sveriges röstande befolkning som på riktigt tror att Sverigedemokraterna är ett bra parti.
Vilket svetto! Han svettas tydligen värst i munnen.
Man kan konstatera att filmen i alla fall är riktigt usel. Den har ingen som helst koppling till första filmen, vilket skulle kunna ge den pluspoäng. Likaså skulle den lägre budgeten också kunnat ha addera mycket skoj men det stannar nog vid de charmigt usla trollkostymerna som har slängts ihop av ingen mindre än Laura Gemser* som spelade den alltid så kåta Emanuelle i otaliga exploitation-rullar. Minimal budget betydde även amatörskådisar och även om agerandet är uselt beror nog det mesta av kalkonagerandet på Fragasso, vars engelska enligt uppgift inte är den bästa. Det är svårt att skylla Deborah Reeds vansinniga överspel på honom dock. Fast man skulle ju kunna argumentera för att han borde ha tryckt i henne valium då han fick bevittna hennes barnteaterminspel, men uppenbarligen störde inte överspelet honom.
Laura Gemser har briljerat!
Manuset är så genomkorkat att det inte ens är roligt. Filmen visar även upp den uslaste sidan av tidsåldern den är ifrån. Musiken är gräslig med demo-loopar direkt ur Korg M1-synthen ackompanjerade av rockmangitarrer. 😬 Våfflan har givetvis den där tråkiga stämningen från slutet av 80-talet/början av 90-talet med ostiga effekter som den rykande "Stonehenge-stenen" där man slår på en dold lampa och drar igång en jävla rökmaskin. Huvudkaraktären Joshua är självklart en olidlig snorvalp man bara vill se bli curb stomped av trollen (som per engelsk definition inte är troll utan goblins).
Vi kan förstå att trollen vill att människorna ska äta.
På plussidan kan nämnas att den beryktade "Oh my goooooooood"-scenen är genuint rolig då symbiosen av crappigt stelt skådespeleri och idiotisk dialog är vacker att skåda. Kudos också till slutet som saknar all tänkbar logik samtidigt som det är -SPOILER ALERT - ett stort långfinger till huvudkaraktären.
BETYG: 2/7 Tyvärr har vi sett både långt sämre och dessutom oändligt roligare filmer än denna. Den här är mer tråkigt dålig.
Läskigast av alla troll! Säger ni nåt dumt om scientologerna kommer han och trollar i er soffa.
Nu när mainstreamen lurat folk att detta är en ascool film kan denne tandläkare, med generös hårvolym i nacken, ägna sig åt mer skådespeleri.
Ja och? Han är ju ett olidligt barn.
Säger grabben som föredrar sällskapet av sina killkompisar framför att ligga med sin tjej.
Joshua har en väldigt obehaglig mor och när stämningen är dålig i bilen befaller hon grabben att sjunga.
Vad falls? Ungfan sätter sig på tvären!
Obey!
LOL.
Psykotisk much?
När ett ortsnamn blir ett intelligenstest - för SD:are...
Vissa tvångshandlingar är skojigare än andra. Den här scenen var f ö ett ÄNNU tidigare exempel på mannequin challenge än självaste Neil Breens trolleritricks i I am Here....Now (2009)
Apa får panikattack.
Helt klart vårt favorittroll. (Eller...ja, goblin)
Ouch! Hav förtröstan småväxta människor, glasögontönten får dyrt betala för sitt nedlåtande beteende.
Om högern får regera lär vi få se fler människor ligga som grönsaker på äldreboenden.
Lilla äckel-Joshua har fått elvisläppsyndromet.
Hans storasyrra har fått ett anfall av David Bowie-ism.
Om man är ett barn som säger "Peddo!" tre gånger framför spegeln händer detta!
Ja just det ja, vad var det du sa om att "trying to turn me into a homo"?
WOW!!! *Head exploding* *Världsbild rubbas* *Jackpot på IQ-test*
Men så kläm åt då!
Kvinnors våld mot män.
Nuff said, karlslok.
Men så håll käften då.
Någon drömmer tydligen våta drömmar.
Deborah Reed ger subtiliteten ett nytt (förvridet) ansikte.
Festdeltagarna visar upp den sämsta taktkänslan som någonsin skådats. T o m värre än en omusikalisk svensk konsertpublik som har för vana att klappa i baktakt.
"Vad ska vi göra med den där falliska grönsaken?"
Man får ändå ge Fragasso cred för alla HBTQ-undertoner i denna våffla.😀
Trohhhh...nej vänta - goblin!
Subtila uttryck.
Lågmält.
Fördelen med att förvandlas till spenat är hur fast byst man får.
Trailer
Mannequin challenge och tyskt urinparty.
Total fasa!
BONUS: Ett äkta f d troll från SVT:s "Lögnfabriken". 😊
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
