What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 15 november 2012

VIOLENCE IN A WOMAN'S PRISON (1982) Italien/Frankrike. 99 minuter. Regi: Bruno Mattei.

 
 
Sleaze in a woman's prison

För att fira Udda Films treårsdag plockar vi fram ett säkert kort från den dammiga hyllan. Bruno Mattei brukar sällan svika och denna film är det synd och skam att man inte har sett för länge sedan. Vi skålar i rosa champagne och önskar oss själva en trevlig födelsedag. Hipp hipp hurra!

Välkomstkommitén.
 
Emanuelle (Laura Gemser) nästlar sig på falska grunder in i ett fängelse för att rapportera om de misstänkt dåliga förhållanden som råder där. Hon får snabbt mer att dokumentera än hon kunnat drömma om i sina värsta mardrömmar och frågan är om hon någonsin kommer kunna ta sig ut levande för att avlägga sin rapport.

Kvinna utnyttjar maktposition för sex. Only in the movies, ROKS. Eller..?
 
Vad nu, samma film recenseras igen??? Nej då. Välkomna till den typiska massproduktionen av eurosleaze som pågick under 70- och 80-talen där man inte sällan utnyttjade inspelningsplatser och skådespelare till att göra två eller fler filmer samtidigt. Alltså passade man på att göra den här rullen samtidigt som man spelade in "Emanuelle in Prison" (http://uddafilm.blogspot.se/2012/10/emanuelle-in-prison-1983.html). För att öka förvirringen brukar alla dessa filmer ha flera olika namn beroende på utgåvor. Vi stiftar här alltså återigen bekantskap med Laura Gemser, Gabriele Tinti, Lorraine De Selle m fl. Tyvärr är inte Pierangelo Pozzato, som roade oss med sitt inspirerande överspel, med i denna rulle men många andra bifigurer dyker upp.

Vår favoritvakt gillar att titta på tjejsex och vem kan klandra henne?
 
Manuset skiljer sig inte nämnvärt från "E.I.P." men några skådisar är hedersknyfflar istället för sadister som t ex Gabriele Tinti i rollen som fångdoktorn Moran. Luigi Ceccarelli står även här för filmmusiken och den är bra om än inte lika bra som i "E.I.P." Den här våfflan känns snäppet sleazigare än den andra med mängder av påtvingad sex och skojigt våld. Några höjdpunkter -SPOILER ALERT- : Emanuelle beordras att tömma en hink med avföring men vägrar och slänger skiten i nyllet på en fångvakt varpå tumult bryter ut och de brottas i bajset. Eller varför inte höjdarscenen där en yppig blondin strippar i fönstret för de sexsvultna männen på fånggården varpå fängelsets fjollbög förtvivlat försöker avleda deras uppmärksamhet från det snuskiga skeendet bara för att själv bli måltavla för männens sexuella frustration. Classic! Emanuelle kastas även i isoleringscell för sitt tilltag med extrementerna och denna cell kan väl mest liknas vid en medeltida fängelsehåla där hon givetvis får göra sällskap med horder av rödögda råttor. På ett inte alltför trovärdigt vis blir hon attackerad av sina små cellkamrater.

BETYG: 5/7 Mattei kan det här med sleaze och inte heller denna gång lämnas man besviken. Sadism, lesbianism och tvång är bara några mysdetaljer som kryddar denna sköna film.

Faktum är att hon blir vansinnigt kåt.

Även andra fångar inspireras.

Kåtheten måste få utlopp och vad är då bättre än en våldsam misshandel?

Alla utom tyskar äcklas av Emanuelles tilltag.

En liten rödögd filur vill bli kompis.

Vad är det fängelseledningen tittar på så upphetsat och gillande?

Jaså? En kvinna som råkar illa ut?

"Look at me boys! Toodeloo-hoo-hoo..."

"Nej nej! Titta inte på denna snuskiga hora!!!"

"Varför kollar ni så girigt på mig för?"

Emanuelle råkar ut för en skön variant av beprövad chilensk tortyr.

Ingen WIP-film utan totalt lackande!
 
 Episk "tysk" fajt.
 
Någon har gjort en käck musikalisk resumé av filmen till tonerna av Metallica.
 
Ett musikspår av Luigi Ceccarelli från filmen.

Udda Film vill åldras med er kära läsare så vi hoppas att det riktiga livet inte kommer ivägen alldeles för mycket...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar