Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Abbie Phillips (Tania Busselier) vill gå till botten med vad som egentligen hänt med hennes syster Rosa (Angela Ritschard) som spärrats in på mentalsjukhuset Las Palomas. Dr. Arcos (Jesús Franco) är den siste som sett henne i livet och han är övertygad om att mentalsjukhuset egentligen inte är annat än ett koncentrationsläger där den ansvariga Greta del Pino (Dyanne Thorne) kan leva ut sina sadistiska perversioner. Med hjälp av Dr. Arcos ser Abbie till att bli intagen under falsk identitet och falska premisser. Hon får reda på saker hon inte kunnat drömma om ens i sina värsta mardrömmar!
INGEN kan njuta så av ett bad som Ilsa...eh, förlåt - Greta.
Till att börja med sänker vi alla på Udda Film-redaktionen våra huvuden i skam, tar på oss varsin dumstrut och ställer oss i den rymliga skamvrån. Vi hade nämligen tänkt oss se om denna underbara sleaze-fest och filmer vi ser om brukar vi ju inte recensera här. Problemet är bara att vi aldrig har sett filmen... Just det! Vi - uttalade Jesús Franco-beundrare - har alltså aldrig sett denna höjdpunkt i regissörens karriär??? Hur kunde det bli så här fel? Man skulle kunna försvara oss med att regissören gjort ett gäng väääldigt snarlika filmer med samma location och delvis samma ensemble, men kom igen...det här är ju ändå en Ilsa-film. Vi måste alltså ha dumsparat denna film till ett högtidligt tillfälle och i och med att åren gick inbillat oss att vi självklart sett rullen. Jösses! Det finns inga ursäkter. Inte ens vårt kollektivt usla minne kan ses som förmildrande faktor. Nåja, nog med självspäkelse.
Franco himself som den elegante Dr. Arcos.
Det kanske är lite förvirrande att Dyanne Thorne heter Greta och inte Ilsa i denna roll men ur ett kommersiellt perspektiv ville man självfallet casha in på den ökända Ilsa-filmserien och därmed ge den här filmen ovan nämnda namn. Thorne spelar dessutom exakt samma slags karaktär som i Ilsa-filmerna. Skillnaden är bara namnet och en röd peruk. Originaltiteln på våfflan är däremot "Greta - Haus Ohne Männer". Ska man vara riktigt petig är det också en missvisande titel då en ytterst sleazig Eric Falk är högst närvarande i detta "Haus". 😌
När en skadad och traumatiserad patient dyker upp hos Dr. Arcos vet han att enda sättet att få henne känna sig trygg är att INTE ge henne några kläder.
Vi har ju redan avslöjat vad vi tycker om denna rulle och hur kan man inte älska den flagranta sleaze som kastas i ens nylle från första stund. Efter några exotiska titelbilder slängs vi rakt in i duschrummet där kameran (och en av de butchiga fångvakterna) njuter av åsynen av alla 70-talsbuskar. Detta korsklipps med hur Greta fullkomligt NJUTER av att ta ett bad. BAM! Snacka om anslag.
"Vårdarna" på "mentalsjukhuset" gillar i alla fall sitt jobb.
Sedan följer den sedvanliga kavalkaden av sadism, lesbianism, BDSM, tortyr och korruption som just Franco är en mästare på. Det är lökigt men samtidigt vackert. De flesta karaktärers beteende kan ifrågasättas, inte bara moraliskt utan även logiskt och det gör ju det hela så otroligt charmigt. Självklart dyker även Lina Romay, Francos eviga partner och musa, upp i en skön roll där hon ömsom är sadist och ömsom masochist. Klimaxen på filmen är härligt dumt!
BETYG: 6/7 Franco är den obestridde mästaren vad beträffar WIP-filmer.
Även i äppelknyckarfrilla är Lina Romay söt.
Dyanne Thorne ser ibland ut som en transa i sin röda peruk.
"Ondress me!" Inte världens mest lyckade tyska brytning.
INGEN kan njuta så av att ge amatörakupunktur som Ilsa...eh, förlåt - Greta.
Jan Guillous okände brorsa: Eric Falk.
Det kan sätta sina spår att sitta på Las Palomas-kliniken.
Om ni bortser från det söta "uppstoppade" tjurhuvudet, kan ni påminna oss om i vilken snarlik Franco-film herren på tavlan dök upp i? 😏
Jesús vet hur man dör på film.
Rätt mysig graffiti de har på holken ändå.
Äkta makarna Howard Maurer och Dyanne Thorne diskuterar tortyr som pillow talk. Hoppas det inte kom alltför naturligt.
Greta anordnar lite gruppterapi för tjejerna, med ett gäng sexsvältande våldtäktsmän. ("...Haus Ohne Männer" my ass! 😂)
Somliga är väldigt exalterade.
Låt terapin begynna.
Ingen seriös terapi utan dokumentation och uppföljning!
Alltid så trevligt att se någon njuta av sitt jobb. Good for you!
Apropå njuta av sitt jobb.
Eric Falk ser inte ut att vantrivas heller.
Ja ja, ni kommer förstå dessa eisensteinska inklippsbilder (eller inte).
Trailer
Ilsa/Greta vet hur man boostar sig själv. "Achtung!"
Lägg till ett "y" på "boot" så får ni en komplett bild.
En familj på resa stöter på en fruktansvärd olycksplats med ett manglat bilvrak med resterna av en familj i. De vill rapportera olyckan i den närmaste byn de kommer till men möts av bindgalna invånare och tvingas fly för sina liv. På väg ut ur byn råkar de dock själva ut för en olycka och tvingas återvända. Samtidigt försvinner det barn i åldrarna 6-9 i byn och det gör ju inte situationen tryggare för familjen vars dotter just fyller åtta år...
Oops! I den här byn röstar de tydligen på Trump.
En gammal satansrulle från det tidiga 70-talet kändes spännande att sätta tänderna i så vi blåste ut de svarta vaxljusen och satte oss tillrätta i den scharlakansröda Udda Film-soffan för att se vad filmbroderskapet skulle hitta på för diaboliska hyss. Det visade sig att det snarare var ett pensionärssällskap än ett broderskap som dyrkade Hin Håle och när de strävade efter evigt liv kunde det förstås te sig logiskt att kidnappa ett gäng barn för att fullborda sin lilla ceremoni.
Verkar vara nåt väldigt allvarligt på G här.
Visst låter det fortfarande som en skojig rulle? Tyvärr måste vi sticka hål på den djävulsbalongen. Trots kidnappningar i ordets rätta bemärkelse, djävulsdyrkande och även gore var detta en riktigt tråkig film. Den här våfflan red förmodligen på vågen skapad av "Rosemary's Baby" och kryddade det med andra bekanta element som det här med platsen man inte kan lämna och creepiga barn. Känslan i filmen är dock den här lama amerikanska stilen som rådde innan undergroundscenen exploderade. Detta trots att filmen gjordes mitt i denna blomstrande epok. Synd. Plus dock för trippiga sekvenser som tycks ha inspirerat duon Cattet & Forzani*.
BETYG: 3(-)/7 Förmodligen är det vår besvikelse som renderar i ett kanske orättvist lågt betyg.
Nej då! Bara en helt vanlig pensionärssammankomst.
Barn skådespelar att han sover. För man gäspar ju när man sover... Bra jobbat där, McEveety.
Creepig docka. Ett barn som älskar denna kan verkligen inte vara dömande.
Creepig docka gråter. Men är det verkligen tårar då den genomskinliga vätskan ser väldigt trögflytande ut? Hmm...
Improviserat bårhus.
När golvutrymmet tar slut.
Djävulsdyrkare ber mer passionerat.
Nån har lattjat med gammastrålen igen.
Handuppräckning är högst gångbart även i de mörkaste sällskap!
Flat-Erics** creepige farfader?
Trippa med creepiga barn.
Det gäller att välja barnvakt med omsorg.
Nämen va kul! Barnkalas och en jättefin svart tårta. 🎈🎉
Vad i all sin dar är nu detta för korsklippta illustrationer?
Ni menar väl inte att det skulle vara nåt parallellt samband till barnkalaset?
Sarah och John (Taylor Schilling respektive Peter Mooney) får sitt första barn som föds en smula för tidigt. Den lille pojken Miles (Jackson Robert Scott) visar snart prov på ovanlig begåvning men detta följs snart av oroväckande tecken på nedsatta sociala förmågor. Miles behöver professionell hjälp och snart framkommer det att det verkar ligga paranormala orsaker bakom Miles märkliga beteende. Vad värre är, dessa tycks länkade till en avliden seriemördare.
"Aw" is right. Helloooo puppy!
Vi kollade för ovanlighetens skull in en färsk rulle här på Udda Film. Ibland poppar det ju upp nya lovande filmer även om vi inte hade några speciellt högt ställda förväntningar på denna. Lille Miles skulle väl knappast vara en ny Damien, eller?
"This is my rifle, this is my gun..."
Det var en rätt konventionell historia som bjöds och därmed ganska förutsägbar. Skådespeleriet var adekvat och unge Jackson lyckades att inte irritera oss alltför mycket. Tacksamt i situationen var ju att han spelade ett överbegåvat barn så då funkar ju den brådmogna stilen man annars vill aga barnskådisar för. Lite klichéfånigt var dock hans agerande när han illustrerade sin onda sida. Dessa blickar och långsamma huvudvändningar. Gäsp...
Baby Frankenstein.
Däremot var det skoj att ungen placerades i situationer där han fick uttrycka sig riktigt vulgärt och även begå andra snaskigheter. Filmen var också ganska underhållande trots en viss förutsägbarhet och icke-originalitet. Den lite småkorkade upplösningen slutade i ett schyst klimax men -SPOILER ALERT- tyvärr kände sig regissören tvungen att slänga in en kort epilog som var totalt överflödig. Detta händer tyvärr alltför ofta och i detta fall förstörde den lite av den coola taskiga känslan man kunde ha lämnat filmen med. Fuckin' kill your darlings, McCarthy!*
BETYG: 4(-)/7 Trots den något negativa tonen på kritiken är det en helt okej rulle.
Gör det ont?
Nya Papa Emeritus? Har inte Ghost gått för långt i sin resa från coolt hype-band till dagisrockens nya flaggskepp?
Lille Jackson mumlar ett helt obegripligt försök till ungerska så de fick hitta på att det är en lokal dialekt som endast 400 000 personer i hela världen talar. 😆
Som sagt, Miles har lite problem med det där sociala.
Så säger man väl inte till någon man precis träffat?
Lille Miles gör sitt bästa för att hamna i en Aphex Twin-video.
Aha! DÄR har vi roten till allt det onda.
Ooh...talking dirty there Miles...
Trailer
*Kanske attackerar vi felaktigt regissören? Epilogen skulle lika gärna kunna vara producentens påhitt efter att en utvecklingsstörd testpublik gnällt över slutet. I vilket fall borde skiten klippas bort.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
