What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 17 augusti 2019

THE BROTHERHOOD OF SATAN (1971) USA, 93 minuter. Regi: Bernard McEveety.



PRO:s broderskap

Barnen leker creepiga leken.

En familj på resa stöter på en fruktansvärd olycksplats med ett manglat bilvrak med resterna av en familj i. De vill rapportera olyckan i den närmaste byn de kommer till men möts av bindgalna invånare och tvingas fly för sina liv. På väg ut ur byn råkar de dock själva ut för en olycka och tvingas återvända. Samtidigt försvinner det barn i åldrarna 6-9 i byn och det gör ju inte situationen tryggare för familjen vars dotter just fyller åtta år...

Oops! I den här byn röstar de tydligen på Trump.

En gammal satansrulle från det tidiga 70-talet kändes spännande att sätta tänderna i så vi blåste ut de svarta vaxljusen och satte oss tillrätta i den scharlakansröda Udda Film-soffan för att se vad filmbroderskapet skulle hitta på för diaboliska hyss. Det visade sig att det snarare var ett pensionärssällskap än ett broderskap som dyrkade Hin Håle och när de strävade efter evigt liv kunde det förstås te sig logiskt att kidnappa ett gäng barn för att fullborda sin lilla ceremoni.

Verkar vara nåt väldigt allvarligt på G här.

Visst låter det fortfarande som en skojig rulle? Tyvärr måste vi sticka hål på den djävulsbalongen. Trots kidnappningar i ordets rätta bemärkelse, djävulsdyrkande och även gore var detta en riktigt tråkig film. Den här våfflan red förmodligen på vågen skapad av "Rosemary's Baby" och kryddade det med andra bekanta element som det här med platsen man inte kan lämna och creepiga barn. Känslan i filmen är dock den här lama amerikanska stilen som rådde innan undergroundscenen exploderade. Detta trots att filmen gjordes mitt i denna blomstrande epok. Synd. Plus dock för trippiga sekvenser som tycks ha inspirerat duon Cattet & Forzani*.

BETYG: 3(-)/7 Förmodligen är det vår besvikelse som renderar i ett kanske orättvist lågt betyg.

Nej då! Bara en helt vanlig pensionärssammankomst.

Barn skådespelar att han sover. För man gäspar ju när man sover... Bra jobbat där, McEveety.

Creepig docka. Ett barn som älskar denna kan verkligen inte vara dömande.

Creepig docka gråter. Men är det verkligen tårar då den genomskinliga vätskan ser väldigt trögflytande ut? Hmm...

Improviserat bårhus.

När golvutrymmet tar slut.

Djävulsdyrkare ber mer passionerat.

Nån har lattjat med gammastrålen igen.

Handuppräckning är högst gångbart även i de mörkaste sällskap!

Flat-Erics** creepige farfader?

Trippa med creepiga barn.

Det gäller att välja barnvakt med omsorg.

Nämen va kul! Barnkalas och en jättefin svart tårta. 🎈🎉

Vad i all sin dar är nu detta för korsklippta illustrationer?

Ni menar väl inte att det skulle vara nåt parallellt samband till barnkalaset?

Meanwhile på ålderdomshemmet.

Barn med tom blick. Det kan väl aldrig slå fel?

Trailer med distat ljud för mer effekt.

Barnkalaset dina kids drömmer om!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar