WHO SAW HER DIE? (1972) Italien/Monaco/Frankrike, 94 minuter. Regi: Aldo Lado.

Det härligt mörka Venedig!

Det som begravs i snö kommer upp i tö - även döda barn.

En liten rödhårig flicka mördas i Frankrike av en slöjbeklädd gumma i svart. En tid senare välkomnar skulptören Franco (George Lazenby) sin lilla dotter Roberta (Nicoletta Elmi) i Venedig. Även hon har rött hår och det dröjer inte länge innan den slöjbeklädda mördaren börjar följa efter henne.

Ah! Vackra Venedig. Lite mer dränkt nu än när redaktionens utsände var där men vi får hoppas de fått ordning på vattenmassorna.

Vi återvänder till det trygga italienska 70-talet och en av våra favoritstäder i Venedig. Problemet med detta är att vi ofta förlorar oss i det visuella då staden i sig är en labyrint av sliten skönhet. Inte nog med det. Den beslöjade damen har ett eget soundtrack som utgörs av Ennio Morricones fantastiska "Canto Della Campana Stonata" och vi går helt upp i den suggestiva ekokören. M a o hamnar filmens mordmysterium för vår del helt i gondolernas kölvatten.

Nämnde utsände myser till när kameran random-panorerar över denna byggnad som råkar vara stadens ondskefullaste hus. Palazzo Dario har inget med filmen att göra annars.

Karaktärerna är inte jätteengagerande och trots att det är en giallo är morden inte speciellt blodiga, även om de har en viss "charm" i och med omständigheterna de görs under. Vi kan alltså fritt ägna oss åt att insupa den sköna atmosfären. En av våra redaktionsmedlemmar sörjer att han inte såg denna film innan han var i Venedig då han hade kunnat strosa omkring med Morricones soundtrack i lurarna om han hade haft koll.

BETYG: 3/7 Betyget bygger helt på atmosfär och musik. Mysteriet är ganska tråkigt.

You know her, you love her - Nicoletta Elmi.

Så ascool barnkaraktär! Hon vill inte följa med och se hur en tidningsredaktion funkar utan vill hellre lyssna på när de coola jazzkatterna musicerar.

Filmens creepigaste ögonblick.

Palazzo Dario skymtar till igen utanför fönstret.

Så oansvarigt av pappa Lazenby att begå hor när en mystisk mördare (med ett störtskönt soundtrack!) är ute efter hans dotter.

Framtidens Danilo Gallinari fostras.

När ditt barn snorklar - fast utan snorkel.

Mot San Michele - kyrkogårdsön. Därav den snofsiga båten.

Vänta...det är en giallo och det är en svart handske...hm..

Klart fräckt att mörda nån på främre raderna i en biograf mitt under filmvisning.

Ännu en canon-kille som försöker bryta Nikon-dominansen.

Lika bra, med de där usla oreanga kuverten.

Glatt kalas med intravenösa droger och horsmiskande.

Nämen! Mys-giallo med stickade handskar.

Ej lealös. Tvärtom. Väldigt stel.

De gyllene åren när nyheter sköts på film.

Trailer

Det svincoola Morricone-motivet: "Canto Della Campana Stonata".

THE SENTINEL (1977) USA, 92 minuter. Regi: Michael Winner.

Grannar ÄR dåligt

Nä'rå! Det är inte alls John Carradine. Fram med flugsmällan - det är ju Jeff Goldblum och redan här visar han upp karaktäristisk handgest.

Modellen Alison (Cristina Taines) letar efter en egen lägenhet då hon inte riktigt än är redo för att flytta ihop och gifta sig med pojkvännen Michael (Chris Sarandon). Hon hittar en väldigt fin lya i Brooklyn Heights som är förvånansvärt billig. Hennes grannar är dock allt från lite småmärkliga till rent ut sagt obehagliga. Snart börjar Alison även få otäcka visioner av sin döde far och hon dras ner i en psykotisk tillvaro där inget är vad det verkar vara.

 Vad är det för bok där i bokhyllan?

Vi var sugna på lite ockult 70-talsmys så den här rullen kunde kanske vara något? Vi hade inte kollat rollistan innan och det är en minst sagt imponerande samling välbekanta namn och ansikten. Regissören Michael Winner borde dock kanske hållit sig till "Death Wish"-filmerna för det här är en riktigt superfånig film som han inte lyckas injicera minsta lilla spänning eller skräck i. Det är ju ganska misslyckat när man försöker göra en blandning av "Rosemary's Baby" och "Exorcisten".

När Alison var liten gillade hennes farsa att partaja som om det vore 1999.

Filmens enda värde ligger i kuriosafaktorn och den oavsiktliga humorn. Vi får se unga och uppåtgående Jeff Goldblum, Christopher Walken och Tom Berenger i små små roller och gamla storstjärnor som Ava Gardner på väg nerför i karriären. Humorn ligger bl a i när den sexiga Beverly D'Angelo totalt metoo:ar huvudkaraktären; när man har födelsedagskalas för grannkatten och när man på ett skamlöst sätt utnyttjar s k freaks i demoniska statistroller.

BETYG: 2(+)/7 Lite hårt betyg kanske men vi blev faktiskt riktigt negativt överraskade trots våra låga förväntningar.

Att hon är liten ser vi på skoluniformen.

Busted! Skammen när man har frossat på tårta och inte bjudit sitt barn.

Den korpulenta skökan har dock inga skrupler.

"Buhu. Varför fick inte JAG tårta för? VARFÖR?!?"

Ava Gardner verkar helnöjd med sin medverkan i filmen.

En del av Alisons nya grannar är lite lustiga.

Lesbianerna gillar att vresa.

Men vad i allsin dar gör hon? #metoo!!!!

Party like it's Domedagen, Mr. Kittens*!

Är det en mardröm eller möjligen en våt dröm?

Brooklyn Heights är rätt schyst.

Den där grannen verkar kuslig.

Svårartad starr.

Chrille Walken har typ tre korta repliker i hela filmen.

Eli Wallach hamnar INTE mitt i en duell.

Lokala pedofilklubben har sammanträde.

Se honom i vitögat!

Skulle definitivt inte flyga idag att låta människor med diverse missväxter gestalta demoner.

Tompa Berenger, innan glansdagarna.

Så går det syster, när man blundar för vad som sker bakom kyrkans väggar.

Trailer. LOL vid 1:37 "...between happiness - and HORROR!" 😄

Mr. Kittens födelsedagspartaj.

*Okej'rå... den heter Jezebel, men vi tyckte Mr. Kittens lät roligare.

STORMING JUNO (2010) Kanada, 88 minuter. Regi: Tim Wolochatiuk.

Kanadickperspektiv

"Kolla grabbar! De har fixat green screen som faktiskt funkar riktigt bra. Det ser ut som om jag tittar ner på havet - på riktigt!"

Den kanadensiska sektorn i Normandie på D-dagen under andra världskriget kallades Juno Beach och här mötte kanadensarna hårt motstånd från det tyska försvaret. Detta dokudrama berättar tre kanadensiska soldaters berättelser.

Den rogivande synen av fiendens spårljus när man singlar ner mot marken.

Vi vet inte för vilken marknad denna film producerades men den känns väldigt TV-dramatisering. Fast här har man splittat upp berättandet i först en dryg timmes ren dramatisering för att sedan fylla på resterande 25 minuter med intervjuer med veteraner. Man brukar ju annars mixa dessa element. Det här fungerar dock bra och man får mer känslan av en film på detta sätt.

Intet ont anande tyskar som är så chill att de spexpatrullerar med en MG42:a på axeln.

Man märker snabbt också att budgeten inte varit alltför hög men filmskaparna har gjort mycket av det lilla och på ett riktigt schyst sömlöst sätt integrerat klassiska arkivbilder. Det brukar ju annars bli rätt ostigt i exploitation-filmer när man kastar in en massa arkivbilder. Även om man skildrar landstigningens fasa har man valt att inte lägga något krut (sorry för den...) på gore, så det tar lite udden av dramat på stranden. Det korta formatet gör också att vi inte riktigt knyter an till någon av huvudpersonerna. Det är bara ögonblicksbilder som väcker känslor, som exempelvis den meningslösa slakten när soldaterna försöker ta sig iland.

Gore-budgeten räckte bara till lite sot och ett sår.

De avslutande intervjuerna är lite av samma gamla visa man sett en miljard gånger förr och tyvärr är det lite svårt att höra vad vissa av farbröderna säger då några av dem talar lite sluddrigt.

BETYG: 4/7 Helt okej upplägg och uppfriskande att se något annat från D-dagen än Omaha Beach. Nu väntar vi bara på ett tyskt perspektiv.

Ej avundsvärd situation.

Ett föga känt faktum är att på Juno Beach blev man inte lemlästad av granaterna som på Omaha.

För mycket schnaps bakom detta pansarvärn då de lyckas missa sherman-tanken.

Rena rama Kalle Bronson! En kanadick med en handgranat paralyserar fem tyskar.

När Tre Kronor slår Kanada i VM-finalen.

LOL. Det är inte lätt att vara kameraman när ett intervjuobjekt bestämmer sig för att röra på sig från den perfekt inställda utgångspositionen.

Trailer

Pedagogisk trailer som inkluderar den interaktiva hemsidan.