VENUS IN FURS (1969) Västtyskland/Schweiz/Italien, 82 minuter. Regi: Massimo Dallamano.

Att hitta den rätta balansen

Severin bor bara i gästhus som har glesa timmerväggar.

Författaren Severin (Régis Vallée) har checkat in i ett gästhus vid en bajersk sjö för att få lite skrivande gjort. När den vackra modellen Wanda (Laura Antonelli) dyker upp och checkar in i rummet bredvid bubblar en känslostorm upp i Severin. Han blir besatt av henne då hon triggar hans masochistiska sexualitet. Den lättfärdiga Wanda faller för Severin och de gifter sig snabbt men den senares behov lyfter fram en sida i Wanda som kan få äktenskapet att spåra ur.

På så vis kan hans fluktarpassion få näring.

Sexy time på Udda Film! Den här filmen är en av många adaptioner på Leopold von Sacher-Masoch ökända bok där huvudkaraktären är en mer eller mindre självbiografisk beskrivning av författaren. Hans efternamn är ju en ledtråd... Vi har tyvärr inte läst boken men i sann fusklitteraturhistorisk anda har vi ett litet hum om vad den handlar om.

Och näring får den när den undersköna Laura Antonelli checkar in.

Själva filmen utspelar sig dock i nutid,  d v s i det fräna svängiga sena 60-talet, vilket betyder att vi får ett schyst lounge:igt soundtrack av Gianfranco Reverberi i bästa Jesús Franco-stil. Vi bjuckas även på utmärkt foto av Sergio D'Offizi där de vackra miljöerna verkligen kommer till sin rätta. Man tycks dock ha snålat in på statister då folk vi ser i kafé- och gatumiljöer har en tendens att titta mot kameran och le. Man kan t o m se en japansk (förmodar vi fördomsfullt) turist som plåtar scenen som håller på att filmas. 😀

Här är Severin som liten pöjk. Prägling pågår!

Förutom tidseran har Dallamano & Co. även tagit sig lite artistiska friheter med händelseförloppet och miljöerna. Såvitt vi vet ska i boken sadomasochismen yttra sig i att Wanda lejer in ett par afrikanska tjejer som också ska få ge sig på Severin. Det ser man inte röken av i filmen. Det dyker däremot upp ett par tjejer som får anställning som husor varav den ena fattar tycke för Severin som inte är pigg på att besvara hennes inviter. Detta blir då en illustration av själva andemeningen med verken - den omöjliga strävan att hitta balans och jämlikhet i en kärleksrelation. Severin har då både rollen som "påpissad" slav och kylig härskare.

BETYG: 4/7 Trots att den är lite seg på sina ställen gillar vi den här rullen som bjuder på allt från stämningsfull skönhet och sensualism till LOL-aktig dråplighet. Sen är ju Laura Antonelli med också...

"Statisterna" är jättenyfikna på vad Severin gör.

Tänk att Laura skulle bli ännu vackrare med åldern.

Hon har alltid satt igång en fluktinstinkt hos män.

Någon kikar visst genom timmerväggen igen.

Barndomen gör sig påmind.

Ack! Den lille pojken blev påkommen.

Och får smaka på den kurviga husans pimp hand.

Bara för att i nästa sekund tryckas mot hennes nakna yppiga barm och därmed är lille Severins masochism född.

The passion of the fluktare.

Du vet att hon är den rätta när ni efter sex kollar på hennes gamla fotoalbum från tiden som strippa.

Severin börjar genast fundera på var man snabbt kan skaffa vigselringar när hon bjuckar på en pose med ridpiska.

Plötsligt får vi en öm scen med hästar.

Som förbyts i brutal hästvåldtäkt! (För att var och varannan eurovåffla från denna tid behövde erigerade hästpenisar...)

Hingstens rape face.

Apropå rape, vad gör Mosquito der Schänder här?

"Statistjapan" med kameran i högsta hugg.

Smekmånad som inspirerats av hästar tydligen.

Detta gör husan till en fluktarinna. Sällan har en kvinna fladdrat så upphetsat med näsborrarna på film tidigare!

That is one happy fluktare.

Vad nu? Brutalt familjerelaterat våld! 😢

Förövarens hängivelse.

LOL.

Fantasier om SD:s valmöte. Vilken mardröm!

Ku Klux klatsch.

En mustaschoid bull har raggats upp för att krydda äktenskapet.

Mustaschoid...

That is one un-happy fluktare.

Severin kanske behöver omvärdera det här cuckandet?

Mustasch-Bruno hånler.

Mustaschoid njutning.

Men vem i helvete skulle inte njuta med en Laura Antonelli sittande på sig?

Nej!!! Inte igen.

Han fick ett rejält cuck stryk... *syrsor*

Den cuck:ska gamnacken.

Och en pimp hand på köpet.

Munkorg-o-vision när Bruno #metoo:ar husan.

Notera att Bruno nästan hånskrattar lika flagrant som Butch the Bully*.

Teaser

"Cuckoldry Theme": Ett smakprov från det eurosvängiga soundtracket av Gianfranco Reverberi & Gian Piero Reverberi.

Självklart kan vi inte låta bli att peta in Velvet Undergrounds adaption av Leopold von Sacher-Masochs verk, som inte har ett smack med den här filmen att göra. 😊

*Här kan du bekanta dig med Butch the Bully: Cool Cat Saves the Kids (2015)

KNIFE UNDER THE THROAT (1986) Frankrike, 81 minuter. Regi: Claude Mulot.

Le Giall-aux

Stark öppning med Florence Guérin springande på gatorna endast iklädd rock och söndersliten negligé.

Catherine (Florence Guérin) är en glamour-modell som råkar vara lite psykiskt instabil. Att hon vid ett flertal tillfällen sprungit naken till polisen och hävdat att hon blivit våldtagen vinner henne inga trovärdighetspoäng. När någon sedan börjar trakassera henne och mörda folk i hennes omgivning står hon plötsligt väldigt ensam då ingen tror på henne.

Frankrikes svar på Lance Henriksen putsar sitt objektiv. Hm, undra vad det är för flarra där i förgrunden?

Som giallo-entusiaster och allmänna eurosleaze-fans hoppades vi att denna franska 80-tals-giallo med heta Brigitte Lahaie i en av rollerna skulle bringa oss lite mysig underhållning och inledningen levererade verkligen då vi fick se Florence Guérin fly genom Paris mörka gator med en generöst uppknäppt kappa och muffen ute för vädring.

Florence försöker lägga fram bevis hos snuten.

Man märker snart att emfasen ligger på sleaze och inte på en genomtänkt historia. Inte oss emot och detta betyder att fröken Guérin i tid och otid "måste" näcka framför kameran. Lahaie, som man förväntar sig ska bära det tyngsta nakenlasset, har en relativt tillbakadragen roll men lyckas förstås ändå visa sina behag, om än i alldeles för korta ögonblick.

Le Flick tar det ganska chill.

Själva giallo-storyn är som sagt rätt dum och man slänger in händelser och karaktärer bara för att skapa villospår trots att det skapar gigantiska hål i berättandet. På tal om karaktärerna så agerar de flesta väldigt märkligt. Fastighetsskötaren (Pierre Londiche) i början av filmen som får spel över nakenfotograferingen på kyrkogården han förvaltar är bara den förste i en lång rad av udda figurer. Catherines knarkstinna ex-pojkvän (Emmanuel Karsen) är en annan som är festligt bonkers. Förutom en massa mardrömmar och vanföreställningar (?) om att hon blir gruppvåldtagen beter sig Catherine väldigt besynnerligt. Även för en nakenmodell är det exceptionellt gränslöst att hela tiden blotta sig i tid och otid, särskilt på en polisstation. 😆 -SPOILER ALERT- I filmens upplösning är hon skrattretande reaktionslös när någon smugit in en mapp med foton under dörren som visar sig vara bilder på hennes pojkvän med avskuren hals. LOL. Hon reagerar desto mer i filmens asgarv till slutklipp där hon får ytterligare ett flåsarsamtal trots att alla potentiella gärningsmän nu är döda. 😂

Vi måste etablera att Lance är en riktigt sleazig fotograf - och nej, Fujica har inget med det att göra.

Det är inte bara historien som är lökig. Vissa klippnings- och fotoval är amatörmässiga med helt omotiverade toningar till svart och kamerapanoreringar som stannar på inte helt genomtänkta ställen. Detta stör oss dock inte nämnvärt då det liksom hör till i sådana här eurotrash-rullar. Våldet är dock i tamaste laget för att vara en giallo. Det är mest enkla lösningar där man mer ser eftermälet av dåden än gore:iga hugg och slag, men som sagt, man kompenserar rikligt för det med all sleaze och vill alla femnazis ha vatten på sin kvarn är denna rulle en utmärkt trigger då var och varannan karl är en sjövild våldtäktsman. 😄

BETYG: 4(+)/7 Härligt sleazig rulle men en riktig fattigmans-giallo med korkad story och knasiga karaktärer.

Sällskapet har hyrt en kyrkogård för att göra sina smutsiga foton.

Nej det tycker han inte - för det är inte han som säger detta.

Här kanske ni anar vad kyrkogårdsvaktmästaren egentligen tycker?

Publiceringen blir en succé.

Jodå, "Lance" heter JB i filmen och för att vi inte ska glömma det har man ställt fram en J&B-flarra på bordet.

JB har klumpfot. Kan det betyda att han....är en mördare!? 😱

Kyrkogårdsvaktmästaren "läser" bildreportaget.

Fluktar lite.

Och återvänder till bildreportaget.

Det väcker hans intensiva kvinnohat!

Bildreportaget ger honom inte erektion...

...utan indignation!!!

Sen kommer gråten. 😢

Han går ut och spanar creepigt på den unga kvinnan.

Undertextningen är inte den bästa och här har vi en klassisk freudiansk feltextning. 😊

Florence näckar gärna i denna 80-talsfilm. Här gör hon det i sitt 70-talsbadrum.

LOL! Skön variant av telesexterror när man diskuterar att använda modellens foton som kleenex. Hög sleaze-poäng på den!

JB med sin....giallo-blask.

JB är inte bara sadist - han är även våldtäktsbenägen (Eftersom han är man. Ain't that a fact ROKS?).

Vår hjälte får ett peppande besök av Brigitte Lahaie.

JB skapar ny konst. Här får en random A-lagare vara med. Han kanske tillhör samma A-lag som undertextaren?

That is one happy A-lagare! 😃

JB vill att det ska vara lite mer #metoo över fotosessionen.

Javisst ja, det är ju en giallo!

Le Flick vill vara stenhårda och visar att franska snuten minsann åker med öppen ruta mitt i vintern.

Florences ex är en intensiv kille.

Nej! Det är faktiskt ex-pojkvännen som säger detta och inte Florence. 😁

Oj! Shit is going down.

Brigitte är äntligen naken i ett avslappnande bad med sin freestyle*.

Varför skyler giallo-handsken hennes behag? Rena rama lustmordet.... *Syrsor*

Florence i en av sina rapey rapey-mardrömmar.

Alla vill fan vara Christina Lindberg!

Ex-pojkvänenn är intensiv igen.

Hela våfflan!

*Ja barn, en s k freestyle är alltså en portabel kassettbandspelare som var populär på 80-talet och varför man valde att i Sverige döpa om en walkman till "freestyle" är helt obegripligt.