LA POLIZIA È SCONFITTA (1977) Italien, 97 minuter. Regi: Domenico Paolella.

Bombad bov bråkar med bylingen

Det var murrigt när man skulle telefonera förr i tiden. 💗

En serie brutala bombdåd skakar Bologna och polisen står handfallen med en frustrerad kommissarie Grifi (Marcel Bozzuffi) som förespråkar hårdare tag mot buset. Ett nytt dåd får dock bägaren att rinna över och han får fria tyglar att släppa lös sin nya specialtränade insatsstyrka. Dags att sätta in hårt mot hårt!

Valli är en sleazig typ.

Om ni tror att detta kan vara en hårdkokt poliziottescho efter att ha läst ovan resumé tror ni alldeles rätt. Det är en riktigt brutal snut-actionthriller vi bjuds på och det mesta av våldet står den slajmige bombboven Valli (Vittorio Mezzogiorno) för. Han är en riktigt skön lirare som glider omkring i vit uppknäppt jacka utan något under (för man vill ju väcka så lite uppmärksamhet som möjligt som skurk...) och utlöser bomber till höger och vänster.

Se så han skräpar ner. Niding! Usling!!!

Man skulle kunna tro att att bildskön snut med välmejslat nylle snabbt ska spatsera in i handlingen för att ta upp kampen med Valli men det är faktiskt den ärrade (bildligt talat) veteranen Grifi som förblir vår protagonist vilket är ett sympatiskt val. Han får förstås hjälp av en yngre förmåga med lenare ansiktsdrag (jävlar vad ytligt det blev här...) men denne förblir en bifigur.

Ja, och så bombar han sönder gamla tanter också.

Det är bra fart i händelserna och självklart får vi även avnjuta klassiska italienska MC-jaktscener och skärrade vittnen. Den skrupelfrie Valli ser även till att påminna oss män om vår sårbarhet när han släpper lös sina underhuggare på en lirare som gjort bort sig. Bozzuffi är verkligen ett kul val att gestalta den här karaktären då han ser ut som en sleazig strandraggare samtidigt som han är skoningslöst brutal.

BETYG: 5(-)/7 Jodå, poliziotteschi-genren levererar igen och Bologna visar sig vara en backdrop så god som någon annan.

Stället hade i alla fall rejäla doror. Skapligt pansarglas!

Gorehound Gazettes utsände fotograf tar respektfulla bilder.

När en italiensk kommissarie verkligen vill ha information.

Vittnet är inte superpiggt på att dela med sig.

Vad har konstapel Flukt fått syn på?

Aha.

Nöjd konstapel.

I Italien kör de med stående kirurgi.

Typiskt bylingen... "Plain clothes" betyder ändå att de måste klä sig exakt likadant. 😂

Nåja, de har i alla fall olika moppar*.

Hårda snutar tränar i sandtag.

Kan de fokusera och skjuta mitt i prick trots att Monty Poliziottos Flygande Cirkus susar förbi bakom dem?

Detta är en av de absolut viktigaste övningsmomenten på Polishögskolan.

Vadå? Kommissarien KÖR ju inte bågen just denna sekund...

Det blir lite flygande bilar också.

Nämen är det inte Kojak som sprider mys?

"Who loves ya baby?"

Bolognas valvgångar är perfekta för lite action.

Kolla bara in här hur man perfekt utnyttjar den lokala arkitekturen. Guldstjärna!

ACAB: All Cops Are Bleeding.

En fin giallo-kniv kan göra vem som helst glad.

Oj, den blev visst lite kladdig.

Obligatorisk stereotypfjolla.

Risig gammal trailer.

Valli försöker på ett subtilt sätt påpeka att folk är bombade.

Italiensk motoriserad action för ert höga nöjes skull.

Stelvio Ciprianis soundtrack bidrar till skön stämning.

*Aj aj, blev MC-entusiasterna stötta där? 😈

ARGOMAN (1967) Italien, 93 minuter. Regi: Sergio Grieco.

Inte superfantastisk...

Smash and grab och ett plommonstop. Låt fånerierna börja.

När kung Edwards krona blir stulen från Towern i London riktas genast misstankarna mot superskurken Argoman (Roger Browne) men denne är oskyldig till dådet och allt visar sig vara en avledande manöver av en annan superskurk som har egna planer att ta över världen.

Sir Reginald a.k.a. Argoman och hans mansbetjänt ser ut att trivas ihop.

"Super"-matiné här på Udda Film och förhoppningen var att skön lökighet skulle mixas med fräsig 60-talskitsch. Det blev väl också så men...kanske inte på något vidare skönt sätt.

Vår "hjälte" har tydligen direktlänk till knullvilliga brudars badrum.

Nej, här har man med en ganska låg budget försökt klämma in så mycket som möjligt av för tiden populära idéer som exempelvis superskurkar à la Diabolik eller typiska James Bond-klyschor. Det faller ganska platt och playboyen Sir Reginald Hoovers alter ego Argoman är en rätt meningslös superskurk som är av typen sätta-nävarna-på-höfterna-skjuta-ut-bröstet-och-säga-"Ha HAA!". Ja, t o m 60-talets TV-Batman är långt fränare än denna sorgliga figur. Det är faktiskt ganska meningslöst att han överhuvudtaget byter skepnad till sitt gula super-jag.

Argomans stora superkraft är självinducerad skam.

Det är faktiskt hans antagonist Jenabell (Dominique Boschero) som står för fränare kitsch med kreativa utstyrslar och mysigt spejsigt högkvarter som dessutom har en skön robot som vakt. Detta lyfter filmen en smula men mestadels är det bara en trött besvikelse.

BETYG: 2/7 Tyvärr är detta bara en blek kopia av annat som var mycket roligare på den här tiden.

Eller är det telekinesi à la Patrick*?

LL Cool Reginald tar en post-coital tagg.

Jobbar man åt en superskurk får man räkna med att ha på sig gimp-kläder.

Ja det är sant. Han stannar faktiskt upp och säger: "Ha HAA!"

Kitsch och symmetri är viktigt i Jenabells högkvarter.

Robotens medverkan höjde genast kvalitén på filmen.

Den kan t o m skjuta med sitt finger.

Ja hej på dig du.

Känslan när du precis ska ta över hela världen.

Jenabell har, förutom en väldigt funktionell dräkt, ett fräsigt labb.

Hon experimenterar bl a med skyltdockors snor.

Inget kan komma åt Världens Drottning när hon har sin fina foliehatt!

Trailer. "Kill each other." LOL

Hela filmen, men låt er inte luras av den fåniga trailern. Så skoj är inte detta.

*Patrick (1978)

 

A NIGHTMARE ON SESAME STREET (1987) USA, 28 minuter. Regi: Tony Knoss.

Sesam stäng dig!

Nivån är hög.

Det ringer på dörren hos ett gäng polare som bor tillsammans i ett hus. Utanför står den olycksbådande Ebenezer () och varnar dem att fly innan de alla dör då huset är byggt på en gammal begravningsplats och det vilar en förbannelse över det. De avfärdar varningen och det dröjer inte länge innan de får ovälkommet besök i form av en mördare.

Bert vill dig illa.

Hemkokt skräckkomedi, ett recept för katastrof? Vi behöver väl inte dra ut på svaret här... Ja självklart är det det.

Ernie däremot löser brott.

Till att börja med är detta en pissdålig gammal VHS-kopia som letat sig ut på nätet och därmed är ljudet så kasst att man knappt hör vad folk säger. Det är ett dånande brus som endast tillfälligt dämpas av knappt hörbara repliker. Färgerna är som sig bör när man kopierat en VHS-kassett 39 gånger. Ja, urvattnade och med gröngul ton.

Det är så dåligt så man vet inte om micken är klantighet eller äppelkäck självironi.

Killarna som gjort filmen har några halvskojiga idéer och då självklart främst att vi har ett par faktiska muppar med som karaktärer. Det är Ernie och Bert från Sesam men här är de i mänsklig storlek och ser faktiskt rätt roliga ut. Vidare skojar man till det lite med pålagda ljud som kunde ha varit roligt om det använts lite smartare. Men mestadels är detta bara en kompisfilm där de inblandade förmodligen tycker de själva är asroliga. Tyvärr blir denna rätt sköna grundidé en enda lång gäspning.

BETYG: 1(+)/7 Roliga timmen-humor och allmänt kasst. Plus för Ernie och Berts medverkan och att man ansträngt sig med deras masker men det är verkligen sorgligt när man inte kan göra det kul att Bert är en galen yxmördare.

Blod!

Eller?

Jättelång scen med bara detta i bild...men de har lagt på laugh track på dialogen vi inte hör.

♫"There's a killer on the loose again - A killer on the loose!"♬

Nix pix cementmix - inget videoklipp denna gång!