PATRICK (1978) Australien, 112 minuter. Regi: Richard Franklin.

Hjärndöd men kåt

Skönt. För en sekund trodde vi det kanske var nåt fel med Patrick.

Efter en familjetragedi hamnar den störde Patrick (Robert Thompson) i en koma han aldrig vaknar upp från. Han hålls endast vid liv av maskiner och det lilla privatsjukhuset han ligger på tycks ha tveksamma motiv för att hålla honom vid liv. En dag anställer de den söta sjuksköterskan Kathy (Susan Penhaligon) och hon lyckas etablera kontakt med Patrick och plötsligt börjar märkliga obehagliga fenomen uppträda runt henne.

Vägg-i-vägg älskar mamma med en otrevlig gubbe.

Det var verkligen hög tid att vi gav oss på den här gamla ozploitation-klassikern. Vi har länge ruvat på den men som med så många andra våfflor har det aldrig blivit av. I och med att vi nu gav oss satan på att verkligen se den ställdes vi inför ett dilemma. Vilken version skulle vi välja för att ge oss det där första viktiga intrycket? Originalversion borde ju ha legat närmast till hands men den italienska versionen har ju bytt ut Brian Mays soundtrack mot musik av Goblin och den frestelsen var för stor för att motstå - då allt blir bättre med Goblin! Sagt och gjort. Det fick bli en engelskspråkig film dubbad till italienska med skön Goblin-musik.

Men Patrick tar det inte med lika stor ro som Kjell Höglund* skulle ha gjort.

Efter en lite skojig och halvbrutal inledning antar filmen väntat långsamt format med att sakta bygga upp Kathys relation till Patrick och den nya omgivningen hon befinner sig i. Detta är som ni kanske förstått ingen splatter- eller sleaze-fest utan snarare en thriller med lite övernaturliga inslag och regissörens homage till Hitchcocks spänningsuppbyggande stil. Som sådan är det en okej rulle med lite småroliga inslag. Ett av dessa inslag är en högst ovanlig jobbintervju som Kathy utsätts för där föreståndarinnan (Julia Blake) listar perversioner de ansökande brukar ha. Tidseran och framför allt Goblins musik sätter en skön stämning. Även sjukhuset i klassisk kolonial stil är coolt och är dessutom filmat i etableringsbilder för att ge blinkningar åt Bates Motel.

"Brinn i Helvetet mamma!"

För ordningens skull kollade vi även igenom originalversionen och även om det kändes mer adekvat med skådespelarnas riktiga röster var vårt val från soundtrack-synvinkel helt rätt. Goblin lyfte verkligen stämningen medan Brian Mays (ej Queen-gitarristen!) var slätstruken dussinfilmmusik. Atmosfärtorskar som vi är skiter vi fullständigt i argumentet att "bra" filmmusik är sådan man inte märker. Visst, ett supercoolt soundtrack kan förvisso stjäla vår ADD:iga uppmärksamhet men i sådana fall på ett bra sätt.

BETYG: 3(+)/7 Ett lagom thriller-drama som lyfts av Goblin.

Söt neonskylt med blinkande (bokstavligt och bildligt) budskap på kliniken.

När du på jobbintervjun får höra vad för slags konkurrenter du har.

Men vänta nu...är det inte lite väl hårt att jämföra fluktare med pedofiler och bajsätare? 😥

Lesbianer, fluktare och exhibitionister: genomsjukt! Spoiler alert syster Ratched, välkommen till 2000-talet!😀

Skönt att höra.

Susan är ju skitsöt i sin lilla sjuksköterskedräkt. Tänk vad en lustig 70-talsfrilla kan ändra ett utseende.

En kvinnas hand gjorde susen för detta ombonade hem...nåja, ett supermurrigt påslakan är det i alla fall.

Här raljerar vi över karaktärens inredande och så sätter hon upp en klassisk rislampa som det finns 3 000 av här på Udda Film-redaktionen.

The power of #metoo!

Så kan det gå när man känner på sig själv (eller andra)! Men vänta, det där är inte Kathys händer...

Och du är förvånad?

Näst sista stycket: Boys will be boys! Även i koma. 😂

"Lite 'Gökboet'-behandling ska nog lugna ner din Jack Nicholson-spjuverhet!"

Syster Ratched..öh Cassidy, har gått total Handmaid's Tale.

Det fångar Patricks giallo-blick.

Väldigt "Scener ur ett äktenskap" detta, trots att de inte är gifta. Men seriöst, det är verkligen ett supermurrigt påslakan det där!

Välkomna till Bates Klinik!

Melbourne har en del coola spårvagnar och en innerstadslinje är helt gratis vilket passar en stackars backpacker-budget väl.

Doktorn tar ett litet mellanmål.

Här vill tydligen doktorn själv bli Jack Nicholson men Patricks telekinesikrafter hindrar gummiyxan från att träffa dörren. Inget "Heeeere's Johnny!" för dig doktorn.

Trailer

Så ska det låta! Goblins soundtrack.

Vi tar en till. Här har vi dansanta "Snip Snap". Funk it up Goblin!

Och här har vi hela rullen.

*Ovan nämnde Kjell Höglund framför sin hit...ja, vad heter den egentligen, Peter Wahlbeck?