What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 12 januari 2020

SHOPPING TOUR (2012) Ryssland, 70 minuter. Regi: Mikhail Brashinskiy.



Dä White Inferno

Bra koncept. 😑

En ensamstående mor (Tatyana Kolganova) åker på en turistbussresa med sin tonårige son Stas (Timofey Yeletskiy) till Finland för att shoppa. Stas som är filmintresserad filmar precis allt som händer med sin mobilkamera. Bussbolaget arrangerar ett överraskningsstopp på en stormarknad som egentligen har stängt men som är villiga att släppa in de ryska turisterna så de får spendera sina pengar. Men det är något som inte står rätt till då plötsligt finnarna visar en ovanligt djurisk blodstörst.

Nåt vi tittare verkligen kommer bli varse.

Det verkar som finnarna lämnat grova ärr i den ryska folksjälen sedan de senare invaderade Finland under andra världskriget. I ryssarnas ögon verkar finnars aptit på ryskt blod aldrig ta slut. I den här lågbudgetrullen har de antagit formen av kannibaler som vill festa på ryskt kött. Eller ja, utlänningars kött är det egentligen då vi får lära oss om en gammal finsk tradition då man äter utlänningar en dag om året. Nu råkar det bara slumpa sig så att det är en rysk busslast som är i skottgluggen.

Sittstrejk i tullen är alltid en bra idé.

Lågbudget är det som sagt, men när man ser att filmen kostade 55 000€ blir man lite chockerad. Det måste ha varit höga vodkaomkostnader eftersom hela skiten är filmad med en mobilkamera. Vi snackar kvalité som får de flesta found footage-rullar att se ut som högkostnadsproduktioner. Eller kan det ha varit finska Elgiganten som ockrade på priset? Ja, stormarknaden de stannar till på är nämligen den finska varianten Gigantti. Här springer man omkring och skvätter blod (inte överdrivet mycket dock). Skön white trash-nivå det måste vara i Ryssland om man är villig att sätta sig på en turistbuss, som man även övernattar på, bara för att åka och shoppa på Elgiganten! :-D Här kan man även läsa in en allegorisk passning om man känner för det. De finska "blodsugarna" som med öppna armar välkomnar de långt ifrån rikaste ryssarna att tömma sina plånböcker på finska konton. Ack ja!

Finsk skönlitteratur.

Även om det är intressant att se något annat än bombastisk krigsdynga och svårmodig arthouse från Ryssland är detta inte en bra film. Idén är lite kul men inte så rolig att titta på med den flaxande mobilkameran. Slutet är också ett gigantiskt (hö hö...) antiklimax. -SMÄRRE SPOILER ALERT- Förutom att det är ett icke-slut där allt som händer är att ett finskt barn överraskande attackerar och slås ihjäl, så bryter man även konventionen med mobilkameran då vi plötsligt får en åkning ut från scenen. Vad tänkte man med detta?

BETYG: 2(-)/7 Kunde ha varit en småkul film men är mest en oerhört skakig transportsträcka till ett icke-slut.

Ryssarnas svar på Ullared: Finska Elgiganten!🙌

Jovisst! Vi köper alltid våra charkvaror på Elgiganten.

Gore - som följs av ett Wilhelm-skrik.

Mycket av denna vara blir det.

En ej inpluggad borrmaskin är ett ypperligt försvarsvapen.

Ack! Vi minns själva de glada dagarna när man kunde frossa på fruktkolor. 😍😌😋

Rena lyxen i finska fylleceller. Sitt- och liggplats.

*Ulf Dageby-soundtrack spelas*

Jodå. Detta var minsann innan Ari Asters Midsommar (2019)

Är det verkligen så jävla svårt att äta en pannkaka med jordgubbssylt, ungjävel?

Trailer

Ulf Dageby: "Gallret".



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar