GODZILLA VS. GIGAN (1972) Japan, 89 minuter. Regi: Jun Fukuda, Yoshimitsu Banno, Ishirô Honda & Shûe Matsubayashi.

Arkivmonster vs. Yoshio Tamuras klippning

Hon är japan - inte kines - era puckon! Följaktligen läser hon inte Maos Lilla Röda.

Serietecknaren Gengo (Hiroshi Ishikawa) har svårt att sälja in sina serieidéer och prövar istället lyckan med att sälja in design för ett par monster den nybyggda nöjesparken Children's Land skulle kunna ha användning av. Nöjesparken har redan ett gigantiskt torn utformat som nationalklenoden Godzilla och deras mission är att sprida fredens budskap. Gengo anar dock snabbt att något inte står rätt till med de mystiska figurerna bakom nöjesparken men att de skulle visa sig vara utomjordingar som vill erövra världen med hjälp av rymdmonster kunde han aldrig föreställa sig.

Ja, alltid en bra idé att bygga ett Godzilla-nöjesfält.

Vårt godzillamaraton har puttrat in i en riktigt sunkig avkrok i denna klassiska Showa-serie*. Till att börja med får vi genomlida ytterligare crappig story som backdrop till monstergalenskaperna. Ja, återigen är det som ni läste ovan aliens som ska göra samma sak som alla andra ET:s före dem, trots ett hittills ganska uselt facit. Tänk att alltid King Ghidorah ska dammas av vid dessa tillfällen.

Buskis-acting.

Och på tal om damma av, filmhelvetet är fullspäckat med gamla dammiga arkivklipp som synkar mer eller mindre med de nya lågbudgetscenerna man filmat. Det värsta är när man använder dessa arkivbilder inklippta med nya nattscener och följaktligen ska försöka göra day-for-night av dem. Resultatet är smått horribelt. Fast kollisionen mellan de nya rätt usla och stela lågbudgetklippen och de mer påkostade gamla är kanske ännu mer slående.

Men är Gojira verkligen sååå lågbudget?!

Ishikawas skådespeleri är bland det sämsta i hela serien. Tänk tredje klassens buskisfolkhögskolaskådespeleri** och ni får en bra bild av nivån. Eftersom vi kollade den engelska versionen bjuckas vi förstås även på lite skitnödig dubbning. MEN....håll i er - någon med hela huvudet fullt av sake och opium kom på den för henom lysande idén att Godzilla och Anguirus skulle prata i den här filmen! Tydligen är japanerna förskonade från detta och får bara ta del av pratbubblor men vi som kollade in den engelska versionen får höra monstren prata i ett par klipp. Reaktionen blir att man vill sätta sig i fosterställning i duschen och desperat tvätta bort den hiskeliga upplevelsen.

Yikes! Godzilla SAMTALAR med Anguirus. 😬

Vi måste också ge en känga till ovan nämnda klipparen Tamura som rör till det ordentligt i vissa scener. Nu vet man förstås inte vad den arme karlen hade att jobba med, med tanke på att det skulle mosas in tre miljarder arkivklipp, men när monstren slåss i det brinnande oljeraffinaderiet ser det ibland ut som polarna Gojira och Anguirus pucklar på varandra.

Unga filmmakare! Det är lugnt att använda förvridna GoPro-bilder. Även stora filmstudior som Toho kör med omotiverade fisheye-klipp.

Ja, det är lågbudget, crappigt och recyclat men finns det något gott i det hela då? Nja, monsterfajterna är inte de bästa men slutbataljen är faktiskt riktigt brutal på sina ställen och Godzilla åker på en riktig omgång. Det är lustigt hur maktbalansen/styrkan på monstren hela tiden skiftar. Den enda konstanten är egentligen Anguirus som mest är helt oduglig. 😊

BETYG: 2(+)/7 Usel story trots utomjordingar. Överlag lama monsterfajter och helgerån när Gojira börjar tala. Plus för blodig slutstrid.

En tilltufsad Anguirus får stryk - igen. Denna gång av människor.

Lite mindfuck när man recyclar skräp - som skräp! Den döda firren och slaggdyngan den flyter omkring i känner vi igen från Godzilla vs. Hedorah (1971).

Lågbudget betyder stela miniatyrmodeller av Ghidra och Gigan i vissa klipp.

Till höger sitter Asiens Jean-Michel Jarre och komponerar.

King Ghidora påminner en del om gamla fyllskallar man mött genom åren.

Gigan har en inbyggd "I Fuck Like a Beast"-sågklinga på magen.

Gigan och King Ghidora lever rövare i Tokyos hamn.

Tänk att kamikaze-traditionen lever och frodas i det japanska flygvapnet.

"Heeeeeeeey!"

Recyclad scen, fast här som day for night.

Gojira får återigen pungen blitzad fast med day for night-färgkorrigering så vi inte ska märka recyclingen.

Oj jävlar! En klassisk japansk skråma.

Blodigt som attan blir det även när Anguirus åker på dyngstryk - som vanligt.

LOL. La cucaracha här parafraserar visst den där gamla antikrigsaffischen från 70-talet.

Gigan sparkar Gojira i röven.

Och sen i huvudet. Vilken niding!

Kommer ni ihåg Gigans "I Fuck Like a Beast"-sågklinga? Det gör han tydligen inte själv då detta ypperliga tillfälle att slajsa upp Godzilla presenterar sig.

Istället bankar han vår vän i huvudet med sin Kapten Krok-tass varpå blodvite uppstår.

Vår stackars hjälte ser ut att vara nere för räkning.

Eller?

Kanske har han medicinerat sig i form m h a de där magiska svamparna?

Kolla in denna fräna trailer där ni bl a kan se Gojira göra en roundkick-variant på Gigan med sin svans!

TV-spot

Otydlig fajt bland rök och lågor.

Godzilla får megaspö och marsianerna visar sig egentligen vara en Gregor Samsa-ras***.

*Det råder lite delade meningar om vilka filmer som innefattas i Showa-serien. För oss är det de mellan 1954 och 1975, som i sin tur kan delas in i: Originalduologin (1954-1955), Revival-serien (1962-1968) och Champion-serien (1969-1975).

**Återigen ett nymyntat ord av oss, skapat för att sprida skräck och rysningar i filmsammanhang! Märkligt nog inga protester från stavningskontrollen...

***Sug på den Kafka-referensen!