SAVAGE HARBOR (1987) USA, 90 minuter. Regi: Carl Monson.

Släkten är värst

Charles Dierkops välbekanta nylle är med...

Sjömannen Joe (Frank Stallone) är redo att lämna livet till sjöss och förverkliga sin gamla dröm om att skaffa en avocadofarm. Han träffar Anne (Karen Mayo-Chandler) som just lämnat ett liv med drogberoende och prostitution bakom sig och tillsammans vill de bygga en ny framtid. Joe ger sig ut på en sista resa på sjön men under tiden hinner Annes förflutna ikapp henne och hennes gamla hallick kidnappar och drogar ner henne. När Joe återvänder är Anne försvunnen men tillsammans med sin gamle vapendragare Bill (Christopher Mitchum) ger han sig in i den undre världen för att finna sin kärlek.

...en stund.

Skepp ohoj, när ett fartyg lastat med kalkoner lägger till i Udda Films hamn! Ja självklart blir det så när Sylvesters inte fullt så talangfulle bror agerar radarpar med Roberts B-filmsrutinerade son. Detta dessutom regisserat av en snubbe som inte ens Frank har mycket gott att säga om. Och visst lever filmen upp till förväntningarna i inledningsscenen där trafficking-busarna ska plocka upp nya horor som levereras på en strand. Det hela är en blåsning och en otroligt lam skottväxling utbryter.

Fnittrigare än Dr Giggles.

Det ska dock bjussas på ännu större kalkongobblingar längre fram. Frank Stallone har ett gäng emotionella scener som är riktigt härliga och täcker hela spektrat mellan lycka och förtvivlan. Det finns dessutom en droginducerad drömsekvens, där Anne plågas av sitt inte alltför goda förhållande till sin far, som inte går av för hackor.

Fågel Fenix på flygtur.

Yes, det här är lågbudgetdynga där den största slanten lagts i Stallones och Mitchums fickor så tydligen hade man inte råd med en manusförfattare som var snäppet mer begåvad än en funktionsvarierad 3-åring. Tur att det då inte är så dyrt med barnstjärnor på dekis då Lisa Loring, som spelade Wednesday i "Familjen Addams" på 60-talet, är med och spelar en strippa. Som en skön bonus för filmteamet dök även hennes karl porrstjärnan Jerry Butler upp och hälsade på. Just det, samme herr Butler som hade samlag med en kalkonmacka i en erotisk rulle. 😀

BETYG: 3/7 Korkad lågbudget där regi och skådespeleri frambringar en skön kalkonsymbios.

Blicken du smickras av när ditt liftande gett resultat.

Lilla Wednesday Addams har vuxit upp och skaffat sig ett hederligt jobb.

Chricka och Franka gratulerar varandra till sina mediokra hockeyfrillor.

Såhär ser Frank ut när han drabbas av förälskelse.

Som ni ser av den luddiga effekten har kärleken tagit fart.

Allt annat än kärlek är det dock när drömsekvens-pappa dömer sin fnaskiga dotter.

Inte alls incestuöst när hon strippar framför far.

Brott är skitkul!

Frank drog faktiskt till med ett sjuhelvetes "Stellaaaaa"/"Yoo are tearing med apaaart!"-aktigt vrål innan självaste Tommy Wiseau.

Om man ändå blir släpad efter en bil kan man lika gärna ta en tupplur.

En man med hor i blicken.

SMÄRTAN när ens älskade ligger döende.

Likgiltigheten när bäste polaren lider.

Nämen? Fransjacka med conchas? Vem kunde ha trott att bruttan var från Finspång?

"Heeeeeere's Dr Giggles!"

Nicholas Worth illustrerar lyckan när filmen sponsras av Pepsi.

Aj, kolsyrebubbelmage...

Vad döljer sig i detta smakfulla rum?

Istället för garderoben döljer sig denna HBTQ-farbror under sängen.

När homofobin tar sig mordiska uttryck. (Jo, homosexuell och trans var samma sak på 80-talsfilm. 😊)

Den manliga mensen är ÄNNU värre.

Trailer