THE WAR OF THE ROBOTS (1978) Italien, 100 minuter. Regi: Alfonso Brescia.

Rymdpekoral

En Ramones-flukt.

Utomjordingar skördar humanoider för herravälde över universum och ett steg i deras mästerplan är att kidnappa professor Carr (Jacques Herlin) och hans assistent Lois (Malisa Longo) då de håller på att utveckla en genetisk metod för att skapa livsformer. Som om det inte vore illa nog att de kidnappats av utomjordingar så är professorns kärnreaktor, som används i experimenten, på väg att explodera och den ende som kan stoppa processen är professorn själv. Kapten Boyd och hans besättning skickas iväg för att rädda de kidnappade forskarna och samtidigt förhindra en katastrof på jorden. I deras väg står en armé av robotar.

Ramones: Ljusbringare.

Låter väl som en ganska skoj film, eller? Bara faktumet att en armé av robotar väntar på att få gå till aktion låter ju superfränt! Men som ni säkert förstått när Brescia är igång och gör cash in-filmer på "Star Wars" så är det en megakalkon som hägrar. Nämnda robotar är inga mindre än de där spejs-ramonesarna som vi såg i Star Odyssey (1979). Så cool robotfaktor ersätts av kalkonifierade statister som springer omkring i fula silver- (alternativt guld) dräkter och skrattretande platinablonda Prins Valiant-peruker. De är till på köpet den förmodligen sämsta armé en rymddespot kan kommendera då deras främsta egenskap är att springa rakt in i korseld.

Så många ramonesare att de inte ens får plats i bild.

Det är inte bara rymd-ramonesarna som är bekanta. Nej, vi blir snabbt varse att mycket i ovan nämnda våffla är lånat från den här rullen. För varför göra en knock-off när man kan göra två på en gång? Vi får alltså återigen möta ondskefulla utomjordingar med barkfejs, jordlingar i svinfula blå rymdtrikåer samt Asteroids-grafik.

När du inser att du är i en Brescia-kalkon.

Det må låta skoj men i själva verket är detta en astråkig film med genomuselt manus där dialogen är skrattretande patetisk. Slagsmål och skottväxlingar är som koreograferade av en 8-åring och ca 75 minuter in i filmen saknas ljudeffekterna i en "laddad" action-scen så vi ser bara laserpistoler som tänds som en ficklampa utan ljud och ramones-muppar som faller. Klimaxet med det "episka" rymdslaget är ett utdraget sömnpiller som är en uppvisning i billiga nödlösningar.

BETYG: 1(+)/7 Att dra ut den här skiten i 100 minuter är ren sadism. Ett svagt plus för vissa kalkondetaljer.

Lincia Lentini visar att personal med högre rang får ha urringning. Bildens utsnitt är f ö ett fint exempel på 4:3-beskärningen som adderar ytterligare en kalkondimension till filmen.

Yanti Somers karaktär verkar ställa sig frågan: "Is there life on Mars?".

En episk rymdpromenad. Nästan lika trovärdig som i ett Kapten Zoom-avsnitt.

Glädjen som endast dödandet kan ge.

Brian Connollys* syrra blir också glad.

Han är från Texas, alltså har han cowboy-boots. Han har dessutom den sämsta hillbilly-accenten i filmen.

Trött i ögat.

Månboots är faktiskt adekvat här.

Professorn har just uppfunnit universums största Jack Vegas-maskin.

Rymdlepra.

Tur i spel och tur i kärlek? Svenska Spel** vill i alla fall påskina det.

Späjs-ramonesarna gör vad de är bäst på.

♫"I don't wanna be buried - in a pet sematary".♬

Asteroids-slaget är i full gång.

Där dör folk. Det skapar denna eufori.

Trailer som säkerligen får dig att vilja se filmen...😶

Rafflande action med dödsföraktande ramonesar och flirtande hjältar.

Hela spektaklet.

*

Brian Connolly i egen hög person.

**Nåja, nu var det inte Svenska Spel som sponsrade detta pekoral utan klädföretaget Trissi som tillhandahöll de fräscha PVC-overallerna.