THE WASHING MACHINE (1993) Italien/Frankrike/Ungern, 86 minuter. Regi: Ruggero Deodato.

Giallo à la Deodato

När du är sexigt arg och bara får en male gaze.

Kriminalassistent Stacev (Philippe Caroit) blir kallad till en lägenhet där tre systrar bor och det påstås ha skett ett mord. En av systrarna, Ludmilla (Barbara Ricci), hävdar att hon under natten upptäckt ett styckat lik i tvättmaskinen. Det finns emellertid inget spår av varken brott eller lik och det hela verkar endast vara en märklig fyllefantasi då systrarna upptäckte Ludmilla liggande avtuppad på köksgolvet med en tom flaska bredvid sig. Stacev och hans kollega avfärdar det hela och går men varje enskild syster söker upp kriminalassistenten efteråt med insinuationer och anklagelser mot medsystrarna. Stacev vävs in i ett nät av lögner och förförelse och vad som skett blir snarare ännu mer oklart än tidigare.

Vadan denna andning?

Vi kände att vi behövde en andningspaus här på Udda Film efter vågen av amatörmässiga mikrobudgetvåfflor som sköljt över oss på sistone. Vi dök därmed djupt ner i vårt filmvalv och grävde fram en Deodato-rulle som vi oförklarligt nog inte sett tidigare. Kanske hade den lökiga titeln fått oss att lågprioritera den bland alla tusentals filmer vi har att se? Förmodligen. Fast det är föga ursäkt med tanke på den avskrädeshög av crap-filmer vi plöjt igenom i dess ställe. Titeln kan verkligen få en att tro att man ska få ta del av någon slags ostig mördarvitvarafilm och för oss som undviker all slags förhandsinformation för att få en bättre tittarupplevelse blev det en glad överraskning att det istället handlade om en sen giallo, fast enligt våra stilistiska mått skulle vi hellre kalla den för en erotisk thriller. Originaltiteln "Vortice Mortale" som betyder "dödlig virvel" är en långt mer passande och klurigare titel.

Jomenvisst är det upphetsande med ljudet från en triangel!

Det ovanliga är att vi inte får ta del av en serie mord och en jakt på en gäckande mördare utan istället följer Stacevs resa in i ett potentiellt fördärv. Vi befinner oss i ett outtalat östland (filmen är inspelad i Budapest) och karaktärerna har ryskklingande namn. De ungerska inspelningsplatserna har en rätt cool giallo-atmosfär fast lite öststatsgråare. Storyn rullar på bra och vi har framför allt en rad attraktiva damer som lättar på paltorna nästan hela tiden. Deodato som alltid kommer att förknippas med den gore:iga "Cannibal Holocaust" är väldigt sparsmakad med blodsörjan här men -SPOILER ALERT- vi får en rejält smaskig drömsekvens där supersexiga Katarzyna Figura (Hon lever upp till efternamnet...) hackar upp ett lik, kladdar med en lever och pratar om att äta inälvor. 😊 Figura får t o m en sådan brutal scen att bli sexig.

BETYG: 4(+)/7 Deodato överraskar återigen positivt. Bristen på giallo-våld uppvägs istället av sex och en fascinerande historia.

Hallå där katt! Hennes ögon är inte där nere.

Så att ni vet magnituden på volymen.

En icke namngiven redaktionsmedlem har faktiskt övernattat i ett torkskåp. Close enough?

Inte speciellt vanligt att man ser en leading man med hemkokt frilla.

Är man på ett fint badhus får man ha på sig fina badkläder.

Det ultimata sexet: Giallo-runk!

Kommissarien blir "motvilligt" #metoo:ad.

Szabadság-bron. Där har vi alla vandrat.

Hur man tar av sig trosor i en giallo.

Perfekt skådespelat kroppsspråk här.

Finger food.

Ilaria Borrelli har plutläppar alla stackars duckface-muppar bara kan drömma om.

Kommissarien närstuderar ett fall.

Alla vinklar beaktas.

När du visar ditt kinky-skåp för flickvännen.

Nähe! Inte menar ni väl att killen i fluffefrillan och muschen skulle vara tysk? 😅

Katarzyna förför med manglat lik.

Lever är inte speciellt gott - men nyttigt.

Bara så att ni är på det klara med vad som händer.

I tidiga 90-talets Budapest pole-dansade man till opera. High brow!

Nej, vi hatar inte Nikon längre.

Trailer med klassiskt klingande Claudio Simonetti-trudelutter.