THE ZONE OF INTEREST (2023) USA, Storbritannien & Polen, 105 minuter. Regi: Jonathan Glazer.

Familjeidyllen Auschwitz

Vi inleder med lite arisk skönhet.

I den tyskockuperade staden Oświęcim, men av tyskarna omdöpt till Auschwitz, bor familjefadern Rudolf Höss (Christian Friedel) med fru och ett gäng barn. Han råkar även vara kommendant för koncentrationslägret som finns bakom muren till deras tomt. Medan Rudolf är strängt upptagen med sitt arbete försöker frun Hedwig (Sandra Hüller) bygga deras drömliv i det, i deras ögon, välförtjänta Lebensraum nazistaten gett dem.

Bortsett från att ett koncentrationsläger ligger vägg i vägg är väl detta ändå inte nåt direkt drömboende.

Vi bänkade oss med smärre reservationer inför vad vi skulle se i och med att vi redan råkat höra recensenter uttrycka känslostormande hyllningar för denna våffla. Det brukar ju alltid vara så när det handlar om allvarliga brott mot mänskligheten. Då SKA man röras till tårar eller greppa efter spyhinken då illdåden är så vämjeliga. Det var väl det senare som var aktuellt i detta fall för den arme recensenten. Vi är ju ganska luttrade här på Udda Film och förvånansvärt känslomässiga och empatiska, men vi avskyr att sälla oss till någon slags tvångsreaktion.

Är man dock exhibitionist kan det vara mysigt att ha ett vakttorn med full insyn precis utanför.

M a o hade vi en näst intill en fördomsfull hållning när vi drog igång våfflan. Följaktligen irriterade vi oss direkt när Glazer i titelsekvensen sakta fejdade ut filmtiteln till en svartruta som varade i flera minuter, ackompanjerad av Mica Levis, förvisso adekvata, ångestmusik. Det kändes verkligen som ett på näsan-sätt att sätta stämningen. Med det avklarat hamnade vi i en avkopplande badscen med familjen Höss. Scen efter scen följer sedan familjens ganska triviala familjeliv. Det är just här filmens kritiker blir uttråkade och vill somna. Vi tyckte ändå att det var ett ganska ypperligt sätt att berätta historien. Kontrapunkten till familjens Höss mystillvaro är givetvis den utmärkta ljudbilden från lägret bakom muren. Vi får aldrig se grymheterna som pågår utan bara höra det fabriksliknande mullret och en del avlägsna ljud som påminner en om att det pågår något omänskligt där.

Dohh-ggie är med! 🐕

-SMÄRRE SPOILER- En slags påminnelse (För tittaren som ännu inte mår illa) blir Hedwigs mors besök där hon först är djupt imponerad av hur hennes dotter - "Drottningen av Auschwitz" - lever men sedan blir märkbart påverkad av ljud hon hör och framförallt hur hennes sovrum lyses upp av det röda skenet från krematoriet. Hon försvinner därefter utan att säga ett ord.

Jodå, dohh-ggie har full koll på vilka som kommer och går.

Vi uppskattar som sagt sättet Glazer berättar historien och att man fått tillåtelse att spela in filmen i anslutning till det riktiga lägret ger ännu mer autenticitet. Det är dock inte det äkta Höss-huset, som är i privat ägo sedan 40-talet, utan ett annat nergånget hus bredvid lägret som fräschats upp för filmen.

Hedwig provar senaste gratiskapet från "Kanada"*.

Vi har dock ett ganska knäppt problem med filmen. Hela tiden är familjens hund med. Den vill verkligen vara med precis överallt där saker sker och som hundälskare blir vi alldeles betagna av denna vovves ständiga närvaro, så till den grad att det tar oss ur handlingen en smula. 🙂 Detta är ganska lätt hänt då det är ett betraktande berättande. Vi kommer aldrig någon i familjen nära utan är mer en fluga på väggen som publik. Om man vill ha en mer karaktärsdriven historia får man kolla Death is my Trade (1977).

Dohh-ggie vill desperat vara med.

Ett betydligt större problem med filmen tycker vi -SPOILER ALERT- är att i filmens slutskede får Höss uppdraget att överse deporteringen av judar från Ungern till Auschwitz. För att visa kommendanten uppskattning har operationen döpts till "Aktion Höss". En stor ära för honom. Han ringer sin fru för att berätta de goda nyheterna men efteråt när han ska lämna den mörka byggnaden stannar han till i det tomma ekande trapphuset och börjar hulka. Detta upprepas ett par gånger och här känner vi "Vad fan?". Varför skulle denne samvetslöse man plötsligt drabbas av någon slags plågsam insikt? Vi har t o m läst dennes memoarer som i all sin tillrättalagdhet aldrig gav sken av att han skulle må illa av sitt värv. Så detta känns bara billigt.

Höss informeras om kapaciteten på de nya krematorierna man ska uppföra. (Obligatorisk scen som tydligen måste vara med i filmer om Höss. Se bara filmen ovan som exempel)

Filmen avslutas med ytterligare lång svartruta med Levis musik men här känns det lite mer på sin plats. Det är f ö väldigt bra tonsatt här.

BETYG: 4(-)/7 På det hela en väldigt bra gestaltning av det nazistiska vansinnet. Dock med en del plumpar och en distraherande söt vovve.

Rudolf blir hjärtligt grattad på sin födelsedag. Dohh-ggie är förstås med.

Här ser man den idylliska vyn från entrén... (Men som sagt, detta är inte det autentiska huset).

Pojkarna har klätt upp sig dagen till ära.

Rudi tar en tagg vid poolen. I bakgrunden pågår annat bolmande...

Plötsligt avbryts det avkopplande fisket av en massa benknotor och skit som flyter omkring i floden. Barnen badar i bakgrunden i oönskad mänsklig sörja.

En klar shoutout till "Die Blechtrommel" från Glazer. Ni vet, filmen med världens mest osympatiska ungjävel i huvudrollen.

Nåja mamma, nu ska vi inte ta i så vi skiter på oss.

Definitionen av paradis är klart relativ. Undertiden inspekterar dohh-ggie matbordet.

Han är en sann smickrare den där Rudolf.

Mamsen är i alla fall mäkta stolt.

Glazers stora omvänt-Eisenstein-ögonblick när vackra trädgårdsblommor kontrasteras mot det avlägsna ljudet av fångarnas plågor.

Det är tur att man inte har familjen Höss som granne. Man vet ju vilket jävla liv det blir hos folk som har pool på tomten.

Dogg-ggie har koll på avdukningen av middagsbordet.

Mor har svårt att sova i det mystiska röda skenet utifrån.

Rudi är noga med intimhygienen efter den utbytbara älskarinnans besök. Här i sin man-cave kan han ostört tvätta sin solkiga pillesnork.

Lille sonen råkar höra och se farsan dela ut människofientliga order.

Man blir lite distraherad över den inte alltför smickrande vinkeln så man märker inte vid första anblick utformningen på lamporna.

Nej Glazer, det här flög inte.

En nutida vy inifrån gaskammaren (Ja, i huvudlägret då de i Birkenau är sprängda).

Här är krematoriedelen och personalen putsar den makabra anordningen.

Städpatrullen gör det rent inför horder av turister.

Trailer

B.T.S.

*Avdelningen i lägret där stöldgodset som konfiskerats från fångarna processades.

Här har vi två bilder på det riktiga Höss-huset som vår egen utrikeskorre tog för några år sedan.