Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
När journalisten Alan Foster (Anthony Franciosa) träffar författaren Edgar Allan Poe (Klaus Kinski) erbjuds han ett vad av Lord Blackwood (Enrico Osterman) som råkar befinna sig i sällskapet. Vadet går ut på att tillbringa natten i lordens slott som står övergivet och nu påstås vara hemsökt. Foster som är en rationell man accepterar med glädje vadet då han inte ger mycket för vad han anser vara påstådda spökerier. Vad han snabbt kommer att få inse är att han inte kommer tillbringa natten ensam i alla fall.
Är det skuggan av en vålnad på gravstenen? Eller är det månne kamera-teamet?
Reaktionära som vi är här på Udda Film saknar vi redan efter ett par modernare våfflor de gamla trygga filmerna från svunna decennier så för att råda bot på detta kastade vi oss över detta verk som dessutom bjussade på lite vintage Klaus Kinski. Inledningen lovade gott med klassisk gotisk stämning där dessutom en intensiv Kinski stapplade omkring bland spindelnätsbeklädda gravstenar. Let the good times roll!
Verkar ju mysigt...om än lite ostädat.
Eller..? Nja, till att börja med så ramar Kinskis Poe-karaktär bara in filmen, vilket då betyder att vi inte får se mycket av honom. Han ledsagar oss in i rullen och poppar upp i slutet igen för att bjuda oss farväl. Vi får istället haka på Franciosas karaktär och det är väl okej - till en början. Slottet han vistas på har allt ett rustikt spökslott kan önska och skänker en skön atmosfär till skeendet. Det blir dock snabbt ganska tråkigt då Foster inledningsvis skeptiskt utforskar slottet samtidigt som Margheriti kastar den ena chockeffekten efter den andra på tittaren. Och ja, även den uttjatade katten chockskriker för att väcka oss ur vår begynnande slummer. Efter det blir det ännu segare när Foster börjar interagera med vålnaderna som dyker upp en efter en. Filmen tar sig inte förrän i slutet när Franciosas överspel tillför en gnutta oavsiktlig humor. -SPOILER ALERT- Det är lite kul, för oss som mest identifierar Franciosa med rollen som Peter Neal i Dario Argentos "Tenebre", att Franciosa även här spelar en skribent som blir galen och dessutom möter döden genom att bli spetsad!
BETYG: 2(+)/7 Ganska vacker gammal film med några intressanta skådisar men ack så tråkig den är.
Grymhet mot djur - för att man fick på den tiden. 😔
Det är okej att ha ett kranium på skrivbordet om man är doktor.
Kolsyreis kan få vilken döing som helst att vakna ur sin eviga slummer.
Vansinnet sätter in.
Galenskap!
Tokighet!!!
Knaserier...
Trailer på tyska - för allt blir bättre på tyska. Notera även fri översättning på manuset då helt plötsligt Dracula har petats in. Kanske säger en del om filmens egentliga dragningskraft..?
Christopher Plummer är mer drakulsk än Kinski faktiskt.
Professor Catalano (Christopher Plummer) reser till Venedig för att undersöka uppgifter om att Nosferatu (Klaus Kinski) ska ligga begravd i en källare hos en rik familj. Professorn bestrider dessa uppgifter och en seans anordnas då för att åkalla vampyren som väcks ur en flera hundra år lång slummer.
Fader Loomis...nej vänta, det blev ju helt fel.
Vi reser till den vackra staden Staffan Schmidt i Måndagsbörsen envisades att Ultravox sjöng om för att ta del av "uppföljaren" till Werner Herzogs "Nosferatu". Klaus Kinski gör återigen vampyren men uppenbarligen ville den lynnige skådisen inte hålla på och fjanta omkring med flintismask och annat tidsödande trams så då fick Nosferatu helt plötsligt bli en långhårig figur som mest liknar Michael Schenker under de sliskigaste åren med McAuley Schenker Group då Schenker hade fräsiga hårförlängningar. Kinski bidrog även till regissörskarusellen då han dag ett hamnade i jättebråk med Mariao Caiano, produktionens tredje regissör, som då hoppade av. Resolut som han är, den gode Klaus, tog han saken i egna händer och regisserade en del scener. Undra om det var sexscenerna med de fagra unga skådespelerskorna? Apropå det fixade han även så Amanda Sandrelli fick sparken och ersattes av Anne Knecht (som Kinski sedan hade sexscen med). Gotta love the Klaus!
"Nosferatu är en...h-h-heh-huooOOOOORAAA!"
Vi ställer oss lite ambivalenta till filmen. Å ena sidan är det fantastiska stämningar i det oändligt vackra Venedig och de delar av Udda Film-redaktionen som varit där längtar genast tillbaka. Staden gör definitivt filmen och Nardis foto utnyttjar den till max. Det är dessutom svårt att inte le när Kinski dyker upp i rutan. Å andra sidan är just Kinski den kanske oläskigaste vampyr som skådats (förutom alla fjollvampyrer på senare år förstås). Filmen har 0 skräckfilmsvärde och fungerar mer på ett bisarrt romantiskt plan. Manus, regi och ljud är en total röra så det förtar en hel del. Man orkar helt enkelt inte bry sig om varför Donald Pleasence är en sådan hysterisk präst eller varför Christopher Plummer inte får göra avgörande skillnad. Men men, det blir väl så när man byter regissör och manus hela tiden. Klaus "räddade" säkert situationen också! :-)
BETYG: 3/7 Svag trea på denna men Venedigs turistkontor skulle säkert gett denna 23/7 i betyg!
Så här överlägsen blir man om man kan få kontakt med andevärlden.
Fader Loo...öh..prästen gillar inte vad han ser.
Kinski i all sin McAuley Schenker-glans.
Romer som är vampyrtjänare med kristallkulor...tunn is.
Nosferatu Schenker Group intar Venedig.
Inga kyrkor eller religiösa symboler biter på den här hårförlängningsvampyren.
Mot kyrkogården! Ja hela ön är faktiskt en kyrkogård.
Solarieskador?
Eller "Hellraiser"-prequel?
Förföljd av Kinskis enorma skugga. Awesome!
Den vackra Barbara de Rossi får nattligt besök.
Oj! Men vad kan man förvänta sig av en natt med Klaus Kinski?
Klart att klockor hysteriskt börjar spontanklämta när Klaus är på ingång!
Vackert frejmad: Klaus McAuley Schenker.
This Christ is on fi-yaaah!
En grovjobbares händer.
Inte fullt så lealös som vi hade önskat men backdropen är ju cool.
Kinski fick motspelerska sparkad för att plocka in denna dam som tydligen är ett ess på fingerrunk.
Vi såg aldrig det här champagneljuset när vi var i Venedig men låt gå då.
Vi har nu lärt oss att Nosferatu är lite hämmad när det gäller nakenhet i sängen.
HBTQ-vampyren slår till.
Hade vi vetat att Kinski släpat omkring på en naken tös på denna plats hade vi beträtt gatan med mer vördnad.
Trailer på teatral tyska!
Hela rullen på italienska. Använd YouTubes eminenta översättning... (LOL!)
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
