What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 19 april 2020

WEB OF THE SPIDER (1971) Italien/Frankrike/Västtyskland, 93 minuter. Regi: Antonio Margheriti.



Skribent i fara...igen

Klaus är intensiv.

När journalisten Alan Foster (Anthony Franciosa) träffar författaren Edgar Allan Poe (Klaus Kinski) erbjuds han ett vad av Lord Blackwood (Enrico Osterman) som råkar befinna sig i sällskapet. Vadet går ut på att tillbringa natten i lordens slott som står övergivet och nu påstås vara hemsökt. Foster som är en rationell man accepterar med glädje vadet då han inte ger mycket för vad han anser vara påstådda spökerier. Vad han snabbt kommer att få inse är att han inte kommer tillbringa natten ensam i alla fall.

Är det skuggan av en vålnad på gravstenen? Eller är det månne kamera-teamet?

Reaktionära som vi är här på Udda Film saknar vi redan efter ett par modernare våfflor de gamla trygga filmerna från svunna decennier så för att råda bot på detta kastade vi oss över detta verk som dessutom bjussade på lite vintage Klaus Kinski. Inledningen lovade gott med klassisk gotisk stämning där dessutom en intensiv Kinski stapplade omkring bland spindelnätsbeklädda gravstenar. Let the good times roll!

Verkar ju mysigt...om än lite ostädat.

Eller..? Nja, till att börja med så ramar Kinskis Poe-karaktär bara in filmen, vilket då betyder att vi inte får se mycket av honom. Han ledsagar oss in i rullen och poppar upp i slutet igen för att bjuda oss farväl. Vi får istället haka på Franciosas karaktär och det är väl okej - till en början. Slottet han vistas på har allt ett rustikt spökslott kan önska och skänker en skön atmosfär till skeendet. Det blir dock snabbt ganska tråkigt då Foster inledningsvis skeptiskt utforskar slottet samtidigt som Margheriti kastar den ena chockeffekten efter den andra på tittaren. Och ja, även den uttjatade katten chockskriker för att väcka oss ur vår begynnande slummer. Efter det blir det ännu segare när Foster börjar interagera med vålnaderna som dyker upp en efter en. Filmen tar sig inte förrän i slutet när Franciosas överspel tillför en gnutta oavsiktlig humor. -SPOILER ALERT- Det är lite kul, för oss som mest identifierar Franciosa med rollen som Peter Neal i Dario Argentos "Tenebre", att Franciosa även här spelar en skribent som blir galen och dessutom möter döden genom att bli spetsad!

BETYG: 2(+)/7 Ganska vacker gammal film med några intressanta skådisar men ack så tråkig den är.

Grymhet mot djur - för att man fick på den tiden. 😔

Det är okej att ha ett kranium på skrivbordet om man är doktor.

Kolsyreis kan få vilken döing som helst att vakna ur sin eviga slummer.

Vansinnet sätter in.

Galenskap!

Tokighet!!!

Knaserier...

Trailer på tyska - för allt blir bättre på tyska. Notera även fri översättning på manuset då helt plötsligt Dracula har petats in. Kanske säger en del om filmens egentliga dragningskraft..?

Hela våfflan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar