L'IMMORTALE (2019) Italien/Tyskland, 115 minuter. Regi: Marco D'Amore.

Ciro gör en Jason

Jansson? Är det du?

Det visar sig att Ciro (Marco D'Amore) överlever döden han accepterade då han lät sin vapendragare Gennaro (Salvatore Esposito) skjuta honom för att rädda dennes skinn. Han vårdas i hemlighet och skickas sedan diskret iväg till Lettland för att överse kokainhandeln med den ryska maffian. Uppdraget väcker gamla minnen till liv då den som möter upp honom på plats är ingen mindre än Bruno (Salvatore D'Onofrio), mannen som uppfostrade honom som sin egen son och ledde honom in på brottets bana.

De har just konstaterat att det är storgangstern Ciro. Sen säger de följande... Inte så lite turksploitation-feeling på denna översättning! 😁

En av våra favorit-TV-serier - "Gomorra: La Serie" - har tagit paus (?) och upp poppar denna film som tar vid där säsong tre slutade. Vi som sett senaste säsongen, nummer fyra i raden, har fått acceptera att seriens stora stjärna Ciro har lämnat oss. Men nu är han alltså tillbaka. Likt Jason Vorhees lämnar han sin vattniga grav och återuppstår till allas vår glädje.

Detta känns mer autentiskt. Självklart är detta exakt vad en stereotypitalienare skulle säga på karaktäristisk bruten engelska. 😊

Det brukar ju oftast vara problematiskt med dessa film-spinoffs på populära TV-serier då de sällan kan leva upp till seriernas kvalité och vi får väl erkänna att denna våffla inte är något undantag. Det gör det däremot inte till en dålig film. Brasklappen är dock att man bör vara fan av serien för att inte tycka detta är en medioker gangsterfilm. T o m vi som följt serien med glädje har med våra guldfiskminnen lite svårt att komma ihåg vissa referenser. Det är alltid synd när vi tvingas lämna det vackra Italien för nya visuella jaktmarker och Lettland är inte fullt så coolt men det fantastiska fotot av Guido Michelotti, som vi älskar från serien, följer med och bjuckar på porriga vidvinkelvyer av det baltiska landet som borde få turistbyråerna att salivera (vore det inte för corona förstås...).

Guido Michelotti är en hjälte. Se så vackert!

Även Mokadelics soundtrack hakar på men det har tonats ner en smula, både här och i serien. Det elektroniska soundet har blandats upp en del och vissa av de gamla styckena har arrangerats om. D'Amore gör här sin regidebut, i långfilmssammanhang, men steget är ju inte superlångt från att ha regisserat ett par av avsnitten i TV-serien. Hyfsat jobb, men inget spektakulärt.

Ciros nya sällskap lägger det mesta av sina knarkpengar på bläck.

Som så många andra hoppas vi nu på en säsong fem av serien där Ciro gör stark comeback!

BETYG: 5(-)/7 Frikostigt betyg, men så är vi ju fans av TV-serien, så lev med det.

Guido kan t o m få ett timmerupplag att se porrigt ut.

Lite Italien blir det allt - och då självklart snyggt belyst.

En etableringsbild så god som någon.

Ett kuddkrig med barn har inte riktigt samma lyster som ett med vuxna tjejer. 😕

Guiness-rekord i världens längsta lina på G?

En gammal lagerlokal ger erektion för bildnjutaren!

ALLA italienska pojkar trånar efter vackra äldre tjejer.

Här kommer ett gäng som är SKITSUGNA på att sätta igång baseball-träningen.

Visst tar vi en sväng till ökända Scampia också.

"What's in the booooox?!"

Trailer

RUNNING WITH THE DEVIL (2019) USA/Colombia, 100 minuter. Regi: Jason Cabell.

Runka med Djävulen

Det börjar som i en tysk sexfantasi.

Någon nallar av och spär ut kartellens ypperliga kokain så Bossen (Barry Pepper) tröttnar och skickar sina pålitligaste medarbetare (Nicolas Cage & Cole Hauser) att följa kolans väg från Colombia till slutdestinationen. Samtidigt försöker den Federala Agenten (Leslie Bibb) stoppa verksamheten.

Apropå lyteskomik. Det är rätt kul hur Peter Facinelli gått från trosfuktare till donut-snut-i-New Yorks-70-tal-look. PS. Vi kan slå vad om att regissören högst avsiktligt placerat fotona på väggen i bakgrunden, gammal Navy SEAL som han är.

Det var inte länge sedan vi slummade omkring i manistreamen (Godzilla: King of the Monsters (2019)) och nu är det dags igen om än inte i de riktiga blockbuster-domänerna. Vi kunde helt enkelt inte låta bli med en film som är uppkallad efter en Van Halen-låt (fast med ett G på slutet istället för apostrof...) och har Nic Cage, Laurence Fishburne och Wings Hausers pöjk i rollerna.

Frullen är serverad.

Det första man slås av (okej det första VI slås av) är hur skojig Nic Cage ser ut. Han börjar snart tangera John Travoltas kalkonartade plastfejs i "American Crime Story". Tyvärr står vi inte över sådan här lyteskomik. Vi kan helt enkelt inte låta bli då det är något väldigt tragikomiskt över fåfänga människor, särskilt män.

Se där! Nic Cage har vunnit VM-guld i slät hy.

I den här våfflan har man dammat av Tarantino-clone-konceptet med bl a pausade bilder för karaktärspresentationer och våldsamma dråpligheter. Det tillsammans med ett inte alltför starkt manus och ett knippe inte helt övertygande skådespelare gör att filmen inte direkt imponerar. Detta gör dock inte så mycket då det ändå är en underhållande rulle och Laurence Fishburne som överkåt knarkdilare* är ju skoj. Kul också att Wings Hausers son Cole inte alls är lika överdramatisk som sin far. Nu hade han i och för sig bara en handfull repliker men hade Cage haft hans roll kunde man nog ha räknat med överspelat kroppsspråk. Speak of the Devil (wink wink) så höll sig den gode Nic rätt bra i skinnet men han är ju ändå Nic Cage.

BETYG: 4/7 Jodå, inte alltför smart eller välspelad rulle men ändå underhållande.

Vad är det för extatisk figur i bakgrunden?

Någon som tydligen är ett stort fan av peep shows.

Men det är ju den store onanitören Laurence Fishburne.

Kom igen Laurence, ge oss ditt bästa O-face!

En Navy SEAL-regissör kan förstås inte låta bli att slänga in några gubbar i ghillie suits i filmen.

Skyltpaus. Barry med ett saltkar. Salt'n'pepper. *Nudge nudge......syrsor*

Kåt-Larry** har beställt brudar med kuk.

Kåta Kola-Larry i dubbel tappning. Tydligen föredrar han att älska med kläderna på. Inget går upp mot ett kokseldat torrjuck!

Adam Goldberg sexar till det i tangakalsipper.

Ytterligare Van Halen-referenser.

Jupp. De har rent "mjöl" i påsen. Nics hårfärg dock...

Framtidens mat. Get used to it motherfuckers!

Cole Hauser är mer chill än sin far.

Mums! Kebaben är på G.

Nic Cage är...Nic Cage!

Trailer

Lite coolt ändå att de avhöll sig från att inkludera denna uppenbara låt på soundtracket (förmodligen för dyrt...) men det hindrar ju inte oss från att presentera den från den gamla goda tiden då Van Halen var ett av världens coolaste band.

Peter Facinelli på den gamla trosfuktande tiden (även en och annan gosstrosa!)

*Visst är det roligare med den försvenskade stavningen?

**Laurence hatar när man kallar honom "Larry". Fniss...