FRANKFURT KAISERSTRASSE (1981) Västtyskland, 88 minuter. Regi: Roger Fritz.

Times Square med Lederhosen

Willkommen till storstan kids!

Susanne (Michaela Karger) och Rolf (Dave Balko) är unga och längtar ut från hålan de bor i. När Rolf rycker in i armén och stationeras i Frankfurt-trakten passar Susanne på att flytta hemifrån och bosätta sig i den spännande storstaden. Hennes homosexuella farbror tar emot henne med öppna armar men han och hans partner råkar bo mitt i glädjekvarteren och snart får Susanne bekanta sig med stadens smutsiga sida. Som om inte det vore nog verkar det som om även Rolf kommer att ta del av glädjekvarterens nöjen. Hur ska ungdomarna klara denna moraliska omställning?

Självklart! Det är ju ett tyskt hus.

Det var länge sedan vi gav utlopp för vår germanofili här på Udda Film så en resa till Vater-landets sköna tidiga 80-tal kändes som en alldeles utmärkt idé. Mys-o-metern ställer sig snabbt på trivsamt rött när vi direkt slängs in på Frankfurts sedeslösa gator. Att det råkar vara mitt på dagen och neonljusen är släckta spelar inte minsta roll då den ack så viktiga atmosfären ändå är på topp. Asha Puthlis lagom lökiga elektro/rock/disko-låt "Black House No. 40" är kronan på verket som den ligger och puttrar i bakgrunden. Vi älskar att den f ö är utgiven på AutoBahn-Verlag. 😊

Dumma snorungar. Varför flytta från denna tyska idyll?

Det här är en riktigt banal film som pendlar mellan semi-ungdomsromantik och sleaze. Man lyckas även slänga in rivaliserande gangsters som knyter ihop hela rullen. Man får nästan lite Staffan Hildebrand-vibbar beträffande ungdomsaspekten men riktigt så aslökigt är det inte. HBTQ-aspekten är riktigt intressant här. Vi befinner oss trots allt i början av 80-talet men ändå gestaltas bögarna med en liten smula mänsklighet. Visst blir det en del skoj på deras bekostnad, vilket var total norm på den tiden, men filmen visar ändå upp ett ovanligt mått av acceptans, särskilt från ungdomarnas sida, vilket är en kul överraskning. Vi ska förstås inte sticka under stol med att vi älskar när filmen tar vissa icke-PK-vändningar och då inte bara avseende bögarna. Det är ju det som gör sådan här filmer så kul.

BETYG: 4(+)/7 Filmen når inte riktigt fram till vår Best Of-sida men är ändå underhållande i sin banalitet och har en underbar atmosfär.

Ungdomarna har sex, men det som är mest upphetsande är Casio-klockan med inbyggd miniräknare han har på handleden. Så jävla inne!

Susanne är hälsosamt oblyg inför Roffes farsa. Det kan hon komma att behöva i syndens stad.

Susannes farsa har verkligen ordning på prioriteterna.

Bög-Tonino är välkomnande mot kvarterets hora.

Men då kommer Trans-Ossi. Det är hen som har byxorna i förhållandet, hur det än må se ut.

Bög-Tonino vill dock inte avbryta shnick shnack-dansen.

Detta påminner om en gammal hit.*

Ni trodde väl ändå inte att tyskarna skulle undgå att marschera i filmen?

Dork-Benny vet inte om det än men han är vad framtidsmänniskorna skulle kalla en homofob.

En prostituerad får en arbetsrelaterad reprimand.

Är det #metoo om det är en släkting av alternativt kön som kladdar på tuttarna och daskar stjärten? Svar: Nej! Hennes leende indikerar samtycke.

Ossi drar igång ett Zarah Leanderskt uppträdande, passande nog så här på 20-talet (Ja för oss alltså).

Den envetna horan kan inte ens lugna sig när paret har ett ömt ögonblick.

Dork-Benny i sitt rätta element.

Han är en hjälte! Visst har vi alla fantiserat om att bryskt sätta stopp för den där satans trubaduren som alltid ska förpesta krogmiljön med sina jävla "Proud Mary" och "Take me home country roads".

Tyska punkhuliganer (komplett med hakkors på ryggen) trakasserar oskyldig medelsvensson...ehhh förlåt: "Otto Normalverbraucher" ska det vara.

Men eftersom de är tyska huliganer kan de inte låta bli att smeta lite fekalier på offret. 😆😅😂

Sen blir det lite klassisk #metoo.

Dags för sex! Ja alltså...på riktigt.

Under the bridge downtown letar tydligen både Ossi och Tonino efter tillfälliga kontakter. Ossi är dock den ende som blir avundsjuk.

LOL. Roffe blir shame:ad av ett par random utlänningar bara sådär helt apropå.

Susanne tassar omkring i sin fantastiska 80-talsdress medan en random (återigen) transa passerar. Det roliga är att transexot dominerar scenen alldeles för mycket för att smälta in som den tänkta statist hen skulle vara.

Hey! Det är faktiskt 80-talet nu. Tjejer vill ha lite raka rör.

Dork-Benny är lite sen på bollen.

Ha ha ha! Vi som trodde John Cleese paradnummer i "Fawlty Towers" bara var fiktion.

Gangster-Johnny förför lilla Susanne. Det är dock förlåtligt om ni tror det är tvärtom.

Gangster-Johnny erbjuder verkligen en genväg till toppen.

Vi bjuckas även på lite välkoreograferat gangstervåld.

Trailer som har det mesta: Örfils-VM, tuttar, dragshow, Asha Puthlis musik och gangstervåld!

Här kan nu avnjuta hela Asha Punthis platta. Märk väl att de tyska hitmakarna kände att var och varannan låt skulle låta som The Knacks "My Sharona".

*

Ja, det är förstås detta gamla Onkel Kånkel-örhänge vi syftar på.

JOKER (2019) USA, 122 minuter. Regi: Todd Phillips.

♫Klappa händerna om du har en pistol♬ *klapp klapp*

Ett mer äkta flin än du möter vardagligen bland dina medmänniskor.

Arthur Fleck (Joaquin Phoenix) hankar sig fram som uthyrd clown men drömmer om att slå igenom som ståuppkomiker. Samtidigt kämpar han med svåra mentala besvär som gör honom till en oönskad figur i sociala sammanhang. Som salt i såren drar myndigheterna även åt svångremmen beträffande socialvården så Arthur kommer bli av med möjligheten att få psykofarmaka utskriven. Samtidigt som han sjunker allt djupare ner i sitt eget mörker väcks en annan djup kraft inom honom.

Gothams svar på det mysigt hårdkokta Times Square.

Vi tänkte vi skulle inleda det här nya året med att se lite bra filmer och då vi är skitduktiga på att förutse vad som är värt att titta på grabbade vi tag i den här kontroversiella rullen. Vi har inte fördjupat oss i nämnda kontrovers då vi ville ha ett hyfsat färskt sinne när vi väl kollade på filmen men det verkar ha varit samma gamla korkade argument om att ett konst-/underhållningsverk skulle trigga människor att döda. Ack denna hycklande värld!

Alla dagar är en dålig dag. Dåhhh-lig.

Som vanligt var vår bedömning av en films potential helt ackurat då detta är en riktigt bra rulle. Vi är inga serietidnings-geekar så vi skiter fullständigt i det universum Jokern ska rätta sig efter och kan således heller inte uttala oss om det borde ha varit si eller så med hänsyn till serieberättelsen. Vi kan istället njuta av Joaquin Phoenix fantastiska gestaltning av en vilsen människas strävan efter att bli sedd. Den kraftigt nedbantade skådisen gör ett lysande porträtt av en gravt sjuk människa och det på ytan till synes lite krystade skrattet ger karaktären en extra tyngd.

Lyckan skiner i hans ögon när han skrattar.

Manuset skildrar världen från Flecks synvinkel och det tar oss med på en intressant resa där olika vändningar plötsligt gör tolkningen av vad som pågår upp till vad man vill fokusera på. Det kan ju tyckas finnas en samhällskritisk kommentar om hur fattiga människor marginaliseras av ett cyniskt etablissemang med Trump-karaktärer (Ja, Thomas Wayne spelad av Brett Cullen) i spetsen och konsekvenserna av detta om det får fortgå. Vi tror dock inte det är huvudpoängen med filmen. Eftersom det är Fleck som är vår ledsagare vill vi tro att allt handlar om hur han vill bli uppmärksammad och han skiter fullkomligt i -SPOILER ALERT- den revolutionära rörelse han oavsiktligt sätter igång. Han är bara exalterad över att hans mystiska alter ego får en massa uppmärksamhet.

Bobby D som en lokal Ed Sullivan-typ.

Filmen har även en underbart hårdkokt New York-atmosfär, även om vi befinner oss i den fiktionella staden Gotham. Det syns tydligt hur Phillips inlfluerats av Scorseses 70- och 80-talsverk. Hela kvarter har utsmyckats i tidstypiska detaljer och diskret CGI har fyllt i horisonter och luckor mellan byggnader på ett väldigt snyggt sätt. Diverse biobaldakiner och förbisusande postrar skvallrar om att året är 1981. Man kan t ex se en filmaffisch på Wolfen (1981) glimta till i en gränd. Musiken av Hildur Guðnadóttir, som även gjorde musiken till lysande "Chernobyl" är följsamt vemodig vilket är kul då hon faktiskt gjorde musiken endast till manuset innan filmen började spelas in.

BETYG: 6/7 En pangstart på det nya Udda Film-året med denna supertrevliga tragedi.

Travis Bickles heta afrosyrra?

Det första du ska göra när du vill ha kontakt med en snygg brud är att ställa dig, iklädd huva, utanför en småbarnsskola.

Det är alltid bra att ha med sig sin .38 Special till jobbet. Fråga bara Daddy Derek!

Ånej...elitmobbare. Gör nåt Cool Cat! 🙀

Joker lugnar sig med lite toa-tai chi.

Gangsta! 💪

Är det det här som kallas att "choka" när det gäller?

Det hårdkokta Gotham. Komplett med Pong-affisch och ACAB-klotter. 💗

Helvete! The purge är redan igång och vi som inte ens hörde sirenen. 😯

Arthur bondar med lille Bruce.

När inte ens den jävla dörrsensorn vill "se" honom. (Det har dock sin naturliga förklaring...)

Vadå? Det är väl inget märkligt med att krypa in i kylskåpet? Enligt uppgift gjorde en av Udda Films redaktionsmedlemmar exakt just det i späd ålder för att umgås med ett salladshuvud.

Oops...

Ikonisk scen skapar ny turistattraktion.

Det verkar som Insane Clown Posse engagerats för nya upplagan av Rocktåget.

Så jävla ascool. Tyvärr, det går inte att komma ifrån.

Trailer

Den här gamla hiten är inte med på soundtracket men ekade ändå i våra huvuden.

Den här gamla pedofilhiten är däremot med och injiceras med ny energi efter att ha vattnats ur på åtskilliga idrottsarenor genom åren.