Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En stenrik byggentreprenör dödas tillsammans med sin lyxbrud och livvakt under mystiska omständigheter i New Yorks Battery Park. Dewey Wilson (Albert Finney), en snut på dekis, sätts på fallet och mystiken tätnar när morden ser ut att vara djurattacker men med en ytterst märklig precision. Fler lik dyker upp och det verkar som om en grupp indianer har vetskap om vad som är i görningen.
Lyxbruttan drar en lina och doggie vill smaka.
Vi ger oss på en gammal förbisedd film som vi skrapade fram under en murken golvplanka i vår filmkrypta. Av någon anledning har vi aldrig varit superlockade av att kolla på den då galna jyckar och varulvar inte varit högsta prioritet, även om vi förstås tycker Paul Naschy är väldigt söt som varulv! Våra prioriteringar är dock under all kritik då ni som låtsas läsa denna blogg kan påstå er veta att vi plöjer åkrar av filmdynga. Denna rulle tillhörde inte det kompostskiktet.
Wolfen?
Det är till att börja med en rätt schyst New York-stämning i filmen. Härliga förfallna The Bronx som under denna tid fungerade som en utmärkt backdrop till vilken film som helst. Fotografen Gerry Fisher mjölkar dock många fler Big Apple-miljöer och det på ett väldigt stämningsfullt vis. Vi får inte se besten som utför morden utan bara se attackerna i dess POV. Då med en slags värmekamerasyn och förvrängt ljud. Yep, något som skulle bli mer känt i "Predator" några år senare. Vi tycker väl inte direkt detta är ascoolt men kanske nödvändigt då bonusen är att man suger på monster-reveal-karamellen, vilket är bra.
LSD-vision.
Albert Finney funkar bra i huvudrollen, även om vi har svårt att vänja oss vid hans hårsvall. Gregory Hines hårsvall är dock perfekt i en övervintrad afro och han är en skön sidekick till Finney. När Tom Noonan dyker upp har vi dock svårt att inte börja associera till hans paradroll i "Manhunter". Plus också för James Horners soundtrack i klassisk skräck/thriller-stil.
Vägrade att släppa puffran in i döden. Måste vara NRA-medlem.
Filmen rullar på bra men mot slutet när det blir en slags indianromantik och -SPOILER ALERT- de gudomliga vargarna dyker upp förloras en del av stämningen. Vi kan uppskatta back-to-nature-budskapet och de vackra vargarna men det blir lite väl lökigt.
BETYG: 4/7 Mysig New York-stämning och schyst driv ända till upplösningen som är en smula lökig.
Wolfen?
Alberts hår svallar i vinden.
Det gör inte Gregorys.
Pentagram med get? "Voodoo-shit"!
Ett litet besök i obduktionssalen.
Bästa stället för ett snack.
Kåmmpjuter.
"Warriooors..come out to pla-hay."
Håll er borta från droger kids. Kläderna blir till skit av dem.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
%5B(001191)13-35-59%5D.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar