What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 26 november 2021

THANKSKILLING (2008) USA, 67 minuter. Regi: Jordan Downey.



Kalkonfilm...hö hö..zzzzz...

Wanda tar en paus från sin lukrativa karriär som MILF-porraktris och slummar i en kalkonfilm.

En ond kalkon väcks upp från de döda när en hund urinerar på dess grav. Ett gäng studenter får snart konfronteras med kalkonens blodtörst och frågan är om endera hundens ägare eller gamla besvärjelser kan stoppa det mordlystna fjäderfät.

Turkey-o-vision. Tydligen är gobblaren hög på changa eller nåt.

Thanksgiving-högtiden har precis passerat och trots att svenska handlare ännu inte hunnit komma på ett sätt att slå mynt av den och därmed etablerat högtiden i Sverige utnyttjar vi på Udda Film skamlöst spektaklet till att se den här filmen. Vi får snart vårt straff...

Filmens "stjärna".

Våfflan börjar faktiskt strålande med ett enda stort kvinnobröst som fyller hela skärmen. Det tillhör porraktrisen Wanda Lust som här spelar en 1600-talspilgrim som är filmens första offer. Därifrån deskalerar rullen snabbt till en humorbefriad lågbudgetkomedi som saknar de viktigaste elementen för att rädda dyngfesten: T&A och gore. Ja, det visar sig att Wanda Lusts lilla topless-cameo bara var en cocktease och inte minsta tillstymmelse till nakenhet bjussas det på efter det, trots att en av karaktärerna är en överdrivet kåt bimbo som enligt uppgift ligger med alla. Hon blir -SPOILER ALERT- dessutom våldtagen av kalkonen efter att hennes älskare "eliminerats" av den kåta fågeldockan. Tydligen föredrog samtliga (förutom mördarkalkonen då) att ha kläder på sig under akten.

Obligatoriskt shot.

Gore-effekterna är genomusla med en oskön blandning av billig CGI och amatörmässigt blodsgegg. Man orkar inte ens ha med allt våld i bild utan tar till billiga off screen-varianter så man slipper visa upp sin inkompetens. Synd, då man trots allt hade "imponerande" 3 500$ att röra sig med, men fröken Lust kanske vill ha en stor del av den kakan för att visa behagen?

Stereotyperna introduceras: Fettot som bara vill äta och supa; The Jock som får alla brudar...

Självklart är det mesta uselt i form av skådespeleri, manus och regi och konceptet att göra parodi på skräckfilm är ju ett beprövat dumjävelsmisstag så det var ju ganska dömt på förhand att humorbefriade filmskapare skulle misslyckas kapitalt.

BETYG: 1(+)/7 Vi har väl sett sämre filmer än denna (!) men vi blir lite irriterade på att man även blir blåst på klassisk exploativt sex och våld. Plus då för inledningsbehagen.

...über-bimbon som ligger med allt samt fröken Duktig.

Och för att attrahera Trump-målgruppen slängs en Ted Nugent-lookalike in.

De har tydligen hittat samma mustaschleverantör som Neil Breen.

Kaffe med bajs - det är humor det...

Lite animation slängs in för att höja kvalitén.

Men tyvärr, detta är vad tittaren får.

Superslinkan är tydligen för pryd för att ta av sig under sexakten.

Kalkonkräkets rape face.

Här försöker man sig på lite mer humor...

Joseph Go(e)bbels plockar en sida ur Ed Geins bok. Eller är det Leatherface adaption han inspirerats av?

Tyvärr, ingen kan rubba Neil Breens gestaltning av oerhörd sorg.

DMT-versionen av fågelfanskapet.

En annan kalkon.

Trailer

Kalkonhelvetets oneliners som du inte kan leva utan.



söndag 21 november 2021

SLAUGHTERHOUSE SLUMBER PARTY (2019) USA, 85 minuter. Regi: Dustin Mills.



Så ska ett slumber party gå till!

Ku Klux Kaiju från inledande fejktrailern.

Ett gäng tjejkompisar samlas i ett hus för att ha en tjejfest som heter duga. Carol Anne (Kayla Elizabeth) tar med sig den nya bekantskapen Gretchen (J. Ania Lupa) som är lite udda. Det visar sig att nykomlingen är mer än lite udda när hon plötsligt drar igång sin egen lilla svart magimässa på vinden och öppnar en ondskans portal mitt i de glada tjejernas fest.

Tjejer älskar fjärthumor.

Vi stiftar åter bekantskapen med lågbudgetfilmaren Dustin Mills som vi har lite blandade erfarenheter av i form av den plågsamma Her Name was Torment (2014) och den ibland småroliga Snuffet (2014). I den här våfflan verkar Mills satsa mest på komedi och CGI, något som borde vara rena rama katastrofreceptet om man vill vinna vår gunst (men vem fan vill det?).

Töserna får träffa märkliga Gretchen.

However, som di säger på andra sidan plaskdammen, till denna katastrofkompott har Mills adderat det alltid vinnande konceptet av nakna brudar och till vår stora glädje är det riktiga tjejer med lite kött på benen som t o m skulle få Anders Zorn att le. Nakenheten är dessutom allt annat än subtil då vi redan i den inledande fejktrailern får se Rocket von Ribcage (Ariel Nicole Jarchow) slita av sig allt - bara för att! Sedan fortsätter det i samma goda stil med t ex ett kuddkrig där alla är helnäck förutom sötnosen Moon (Melissa Sue Zahs) som av oklar anledning behållit trosorna på.

Kuddkrig. Hellz yeah!

Vi bjuds på en kavalkad av dåliga CGI-effekter som mest kan liknas vid Ghostbusters-effekter fast i B-variant. Sedan är tyvärr även majoriteten av all gore gjord på datorn. Humorn är väl sådär men den är åtminstone inte så irriterande dålig att vi vill sparka ett hål i  vår 239"-TV. Den här filmen vill verkligen inte ta sig själv på allt för stort allvar och skulle någon tveka över detta faktum kanske vi ska nämna att en av karaktärerna gillar att fisa sina kompisar i nyllet...

BETYG: 3/7 Kul att man kan driva med konceptet om brudar på ett slumber party samtidigt som det ändå är en lökig fluktfest.

Bokstavera "A" ikapp.

Fisbruttan har tydligen varit i toppform.

HBTQ-främjande bilder inkluderas.

Ray Harryhausen skakar på sitt kranium i graven.

En spyende baby-demon, för varför inte?

Det bästa med CGI är att man slipper skura golvet. Lata jävlar...

Tjejerna har hittat en specialutgåva av Swedish Metal Aids "Give a Helpin' Hand".

Demon-bukkake.

Who you gonna call? Adobe-busters!

Inte mer fejk än ett par sillisar i alla fall.

I ett av rummen ger S.O.D. en konsert.

Teaser

Trailer

Ja va fan, vi kan ju inte nämna Swedish Metal Aid utan att ge lite skön bakgrund.



fredag 12 november 2021

NINJA BUSTERS (1984) USA, 91 minuter. Regi: Paul Kyriazi.



Who you gonna call? Inte de här mupparna i alla fall.

Den ende som är lite rolig - när han öppnar käften.

De två förlorarna Bernie och Chic (Eric Lee & Sid Campbell) försöker desperat ragga upp brudar vilket leder dem till en dojo packad med just sådana. De börjar ta lektioner där och under resans gång ändrar de attityd och mognar en smula. Samtidigt har de skumma bossarna på bulvanföretaget de jobbade på innan hyrt in en ninjaarmé som ska skydda dem i en stor smuggelaffär med terrorister. Bernie och Sid råkar bevittna affären och hamnar genast i klammer med sina tidigare bossar.

Det börjar försåtligt lovande.

En bortglömd actionkomedi från 80-talet har inte stora chanser att vara en succé i Udda Films sunkiga biosalong men vi drogs som flugor till skit eftersom man petat in "ninja" i titeln. Ja, vår liknelse är faktiskt ganska bokstavlig. Förutom det faktum att vi inte råkar vara flugor.

Sorglösa huvudkaraktärer: Spypåse fram.

Man anar lite oråd redan i titelsekvensen när de töntiga huvudkaraktärerna presenteras på stilistiskt (och fånigt) vis. Vi håller dock fåfängt hoppet uppe då handlingen börjar med att presentera oss för skurkarna och en hord av ninjor som skuttar fram ur sina gömslen. Töntigt men på ett bra sätt. Våra tunna illusioner faller dock snabbt som ett nerfjärtat korthus när våra två "hjältar" glider in i bild. De är sådär "charmigt" goofiga och sorglösa som bara B-skådisar med glimten i ögat kan vara. Brrr!

Det är humor - och man vill att de dör en plågsam död.

Det blir sedan en lång resa med snudd på bananskalshumor, träningsmontage och taskigt koreograferade storfajter. Till råga på allt ser vi knappt en droppe blod eller minsta lilla bröstvårta. Vi säger "knappt" för vi antar att det måste ha synts någon liten blodfläck någonstans som vi glömt bort. Ja, det är en totalt PG film!

Finns inget vackrare än en asiatisk frankenstein-frilla.

Det är inte svårt att "busta" de här ninjorna då deras främsta förmågor tycks vara begränsade till att skutta vigt och att vänta på att få stryk. Det enda som är lite roligt i filmen är Carlos Navarro, som spelar en av dojons senseis, och hans sköna accent. Det låter dessutom som han skriker "It's a-ight" under karatefajterna. 😀

BETYG: 2(+)/7 Trots vår slaktartade beskrivning går det ändå att slötitta på den här dyngan då den har lite halvskön 80-talsstämning.

Träningsmontage är det gott om.

Killar i brygga!

80-tal = breakdance.

Här skulle man kunna luras att tro att det är nåt coolt på gång.

Men det är bara töntar i pyjamas mot de lamaste ninjorna i mannaminne.

Fullkomligt obegriplig humorscen där ryggmassage av vänlig flicka tillfälligt ersätts av ondskefull ninja - som inte gör annat än tar ett par steg på senseis rygg innan han obemärkt försvinner iväg! (???)

"It's a-ight, it's a-ight!"

En av fajterna tilldrar sig på ett aerobics-center vilket föranleder ett konstant kvinnoskrikande likt fjortisar på en boyband-konsert i flera minuter.

Trailer



måndag 8 november 2021

HARVEST (2015) Danmark, 19 minuter. Regi:Martin Sonntag & Kim Sønderholm.



Vilken skördetröska

Vi har alltid undrat vad fan en tigersåg ska vara bra till.

När John (Kim Sønderholm) ger sig ut för att dejta är han inte direkt ute efter sex. Nej, han är mer intresserad av vad som finns på insidan - bokstavligt talat.

Nu vet vi att den i alla fall duger till att skära upp fejkskinn.

Dags för en dussinkortfilm igen här på Udda Film. "Danskjävlarna" serverar en ganska förutsägbar historia om en snubbe som utger sig för att vara läkare och som sedan karvar upp sina dejter för att skörda deras njurar och sälja dem till skummisarna på den svarta marknaden. Efter en del billig gore när "doktor" John utfört sin "operation" blir han varse vad som händer när man levererar undermåliga varor till organiserade brottslingar. Detta föranleder en ny panikdejt där saker inte går riktigt som käre John (pun intended) tänkt sig. Det är i och med denna dejt det blir riktigt förutsägbart.

Se så blodig byggplasten blir.

Tyvärr gör den billiga känslan och förutsägbarheten att detta känns som en axelryckning till film. Ett plus dock för att man verkligen försöker spela så seriöst som möjligt och inte börja fjanta till det.

BETYG: 2(+)/7 Känns lite som en billig elevfilm från någon sunkig filmskola.

Kroppen är tydligen fylld med luddiga fiberinälvor. Who knew?

Se där! Man kan tydligen även avskilja ett fejkhuvud från en dito kropp med en tigersåg.

Inte bra när gangstrarna inte får kvalitetsnjurar. Då får man ge sig ut på en ny - wait for it - njurrunda... 😑

Ett date rape-piller eller tre gör susen i drinken.

Vill man vara på säkra sidan kör man intravenöst.

"Aj aj aj! Inte mitt knottriga fejkskinn! NEEEEEEJ!"

Den mänskliga anatomin fortsätter att förbrylla. Vem visste att det finns ett fint lager hjortrongelé under huden?

Ni kan se filmen HÄR.