What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 25 maj 2016

SNUFFET (2014) USA, 54 minuter. Regi: Dustin Mills.



Rädda mänskligheten, Sons of Odin style!

Skyddsplast i bakgrunden. Vi vet alla vad det betyder.

Dockorna har efter år av förtryck äntligen börjat få jämställd status i samhället men inte alla är glada åt detta faktum. Helmut (Brandon Salkil) har startat ett korståg mot dockorna och publicerar videor på internet där han torterar och mördar dessa. En ung beundrarinna (Janet Jay) söker upp honom och vill sluta upp i hans kamp.

Evighetsscen.

Vi räds inte att ta oss an ytterligare ett verk av Dustin Mills trots vår totalsågning av Her Name was Torment (2014) Detta kan förstås bero på vissa redaktionsmedlemmars bakgrund som kramdjurs-/dockfilmskapare. Vi kan förstås inte motstå en film som ger sig in i den genren.

Är det Knausgårds bok det där..?

Det är faktiskt en hyfsat rolig idé att dels låta människor interagera med dockorna och dels att spegla aktuell rasism på detta sätt. För att var lite extra på-näsan-tydlig låter Mills huvudkaraktären läsa ur "Mein Kampf" i bild. Vi blir dock snabbt skeptiska och betygstermometern glider ner mot frost när inledningen bjussar på en seriemördarmonolog, följt av ett mord och en plågsamt lång dissekering. Visst, det här ska föreställa found footage, men även i sådant material kan man klippa. Det kändes som det var viktigare att få visa upp de söta små inälvorna än att låta filmen rulla på i ett behagligt tempo.

Let's get it on.

Tempot tar sig dock och vi kan skratta gott åt den hunkiga dockan som sätter på porrstjärnan (Allison Egan) vars specialitet är just sex med dockor. Detta gör henne förstås också till måltavla för vårt psykotiska mördarpar. Grymheterna rullar på och mynnar till slut ut i ett väldigt förutsägbart slut, vilket inte gör så mycket.

Ooooh yeah.

Identifierar man sig med dockorna är detta en otroligt hjärtlös och grym film - vilket då gör den rätt rolig. Vi plågas mest av förgörandet av dockorna då vi vet vilket hästjobb som kan ligga bakom skapandet av dessa. Vi såg inget om någon dockmakare i eftertexterna så kanske är dessa färdiggjorda varianter? Det skulle ju i sådana fall göra saker betydligt lättare.

BETYG: 3/7 En stark trea dessutom. Filmen tar sig efter en superseg inledning och blir rätt rolig på sina ställen.

Ja, ibland kan penisens färg skilja sig från den övriga kroppens.

Vad är det nu som är så upphetsande?

Jaha. Okej.

ACAB? Även dockpoliser?

Oh no. Not the children!

Här har vi en som fått smaka på Endlösung.

Hm, verkar vara nåt slags födelsedagspartaj. Eller..?

Rasförrädarna får betala.

Trailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar