Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En liten kortis bara. Vi kan ju inte låta denna dag passera utan att hylla Neil Breen som fyller 60 år idag. För tillfället rider han på framgångsvågen av senaste mästerverket "Twisted Pair"* som släppts på biografer över hela västvärlden förutom i den breenska öknen vi kallar Sverige. Vi får väl ge oss till tåls till januari då DVD:n** kommer.
Happy birthday Neil!
*Ja, även utan att ha sett den drar vi självklart slutsatsen att det är ett mästerverk.
**Nähe du! Så klart att Mr. Breen inte befattar sig med BluRay!
Plågsamt nära verkligheten då det starkt påminner om en av redaktionsmedlemmarnas vistelse i Savannakhet, Laos.*
Ett gäng pensionärsmaskerade fritänkare lever sitt liv precis som de vill. Detta involverar bl a att jucka på soptunnor...
De har varit stygga soppåsar!
Det bästa med vårt angreppssätt vad beträffar filmtittande, d v s att i bästa mån undvika förhandsinformation, gör att man får en delvis ofiltrerad upplevelse. Åtminstone ett tag. I fallet med den här filmen betydde det att vi faktiskt inte hade en susning om vem som hade gjort den. Vi kunde alltså inledningsvis fråga oss själva om detta var ett pajigt tidsfördriv för ett gäng uttråkade kids i djupaste Södern eller om någon slags undermening vartefter skulle krypa fram. Det blev dock efter en stunds tittande ganska klart att trots upplägget med korta vansinnessekvenser så fanns det en filmskapartanke bakom det hela. Pusselbitar ramlade sedan på plats efteråt när vi såg vem som hade gjort filmen. Just det. Samme Korine som skrivit både "Gummo" och "Kids" och dessutom regisserat den förstnämnda.
Rock'n'roll!
Våfflan, som är filmad på en gammal VHS-kamera, känns som en blandning av valfri "Für Alle"-produktion av Peter Wahlbeck, "Jackass" och "Bride of Frank". Galna upptåg och allmänt vansinne i en miljö av degenererad misär. Det är svårt att gissa om karaktärerna som passerar revy är införstådda med vad som pågår eller ej. Filmen känns nämligen som en enda lång performance där riktiga människor blir en del av spektaklet. Det verkar t ex vara lite skillnad på snubben i servitrisdräkt som skrålar ut poesi och mannen med mitella som drar bögskämt utan poäng. Den förste är ju definitivt medveten medan den andre verkar vara ett förbipasserande fyllo.
♫"I wish I was a baller..."♬
Vi har ingen koll alls på Korines relation till uppväxten i Nashville eftersom ingen betalar oss för att göra research och vi inte direkt är superintresserade, så vi kan bara spekulera. Det verkar ju dock som om det finns en viss hatkärlek där. Skildringen här är ju mörk om än jävligt rolig på sina ställen. Man skulle nästan kunna säga att Korine själv är en trash humper som ständigt exploaterar sin gamla hembygd.
Här skrattar de åt barn som airballar straffkast.
Trots att mycket är skoj i filmen just bara för att folk beter sig märkligt så blir det ganska jobbigt i längden. Särskilt Korines ständiga ylande skatskratt bakom kameran är jobbigt att lyssna på. Det känns nästan som ett urspårat fylleslag kl. halv fem på morgonen då man egentligen inte orkar mer men ändå deltar i vad det nu är för fylletokerier man sysslar med.
BETYG: 3/7 Kul vansinne men för mycket i längden.
Folk utklädda till gubbar och gumma.
Brådmogen.
Pojken visar sig dock vara värre sadist än självaste Butch the Bully**!
Tror ni oss inte?
Se hur han mördar oskyldigt "spädbarn".
Samt ett hånskratt därtill. Your move Butch the Bully!
Fest.
Party!
"Siamesiska" tvillingar med "kinesiska" strumpdockor.
Den här scenen var nog en av de dyrare i den skrala budgeten...
En vackert stillsam stund. Vad ni inte ser på bilden är att någon själfullt sjunger "Stilla Natt".
Här har man tydligen inspirerats av Neil Breens Double Down (2005). Jodå, komplett med pung och allt! (Trackingen tillhör filmen!)
En HBTQ-poet har hakat på och scat-sjunger lite.
Power to the trailerpark!
Förolyckad man drar ofärdiga skämt om bögar och svarta.
Spädbarnsrejs.
Almarna åt folket!
Någon på Udda Film-redaktionen tycker mansfötter är äckliga. Detta hjälpte föga.
En väldigt representativ trailer för en gångs skull.
Ihopklipp med missvisande glättig pålagd funk.
"Släng dig i Brunnen" Murica style!
Harmony Korine snackar om filmen.
Hela våfflan!
*Ett mål dålig mat ställde vår hjälte inför dilemmat att på hemvägen antingen tömma tarminnehållet i byxan eller på vägen - mitt i ett bostadsområde!
Audrey (Diane Foster) försöker starta upp ett nytt liv i Los Angeles efter att mardrömmen med hennes psykotiske bror Marcus (Matt Horwich) tog slut i och med dennes död. Den nya tillvaron är dock ingen dans på rosor och det förflutna plågar fortfarande Audrey. Hon försöker gå vidare men det ska visa sig att det förflutna manifesterar sig på ett högst påtagligt vis.
Marcus, eller TOK som vi också kan kalla honom, har träffat en tjej i skogen.
Det var länge sedan vi såg The Orphan Killer (2011) så självklart kommer vi inte ihåg ett skit av den och att döma av vår recension var den väl inte direkt minnesvärd heller. Denna uppföljare börjar ganska hyfsat i alla fall men känns mer lågbudget än vi har för oss första våfflan var, men som sagt vi kan ju ha fel där. Det märks snabbt att regissören Farnsworth har en bånge för MMA då var och varannan karaktär verkar hämtad från den scenen. Naturligtvis går även huvudkaraktären på MMA-träning och blir kompis med ett gäng från gymet.
Under tiden chillar syrran med en lustig liten cigg.
Det roliga med filmen är de sleaziga elementen där Farnsworth älskar att krypa upp in under Fosters lilla klänning med kameran och in i duschen med henne där hon självfallet av någon anledning står och putar med röven. Som om inte det vore nog arbetar hennes karaktär Audrey på den #metoo:igaste arbetsplatsen i LA. Allt hon kan göra för att trösta sig är att röka på en puka* eller mata en urban grottmänniska (!!!??) Tokeriet (Väl vald term av oss med tanke på att filmens titel förkortas till ärtiga "TOK 2") fortsätter med Marcus återkomst från de döda. Vi skrattar högt när han "galet" visslar eller särskilt när han nynnar som en duktig psykopat måste göra.
Gore-nivån är återigen hög men sedan är det slut på positiva saker vi kan komma på rörande filmen. Det är fortfarande B-metal som spelas när det hettar till på duken och det kan vi väl förvisso leva med, men ta återigen en titt högst upp på hur lång filmen är. Yep, ni kan ju ganska snabbt räkna ut att det måste vara svårt att fylla ut det ljusåret till tid med något vettigt om man som Farnsworth är historieberättarhandikappad**. Det visar sig snabbt att han inte klarar detta. Han dödar dessutom den potentiellt lilla dynamik som skulle kunna exploateras genom att en dryg tredjedel in i filmen -SPOILER ALERT- låta Marcus injicera knasblod i lillsyrran så hon blir lika galen som han och därmed även en kumpan till honom. Jahopp... Vad ska nu driva filmen i cirka 90 minuter? Jo, att de dödar dummisar och sätter igång något slags "Walking Dead"-/badsaltepidemi! Bra idé Matt... :-I Vi kan inledningsvis skratta lite åt Audreys förvandling till death metal-sångerska. Ja, hon growlar, vrålar och dreglar svart vätska... Det mister dock snabbt sin charm och det blir snart irriterande att lyssna på hennes "psykotiska" skrattande och se henne gå omkring "galet" med axlarna uppdragna.
På jobbet är det lite obehaglig stämning. Den där Robert är lite creepig.
Filmen slutar även i ett stort antiklimax då Farnsworth uppenbarligen inte var kapabel att knyta ihop den trasiga säcken på något vettigt vis. Kanske hade luften gått ur efter misslyckade kickstarter-kampanjer och ett eskalerande drogmissbruk? Ja, det verkar som om detta kan vara den "prisvinnande"*** regissörens sista våffla då han efter en allvarlig olycka lade om sitt liv och har sadlat om till motivationstalare och personlig coach! 😃
BETYG: 2/7 Börjar lovande och bjuder på skratt men vänder till en utdragen gäspningsfest.
Hur kan det vara en sådan stämning när personalen älskar vovvar och lyssnar på sofistikerad musik???
Audrey sträcker lite på...benen.
Robert - säkerhetskille som han är - håller koll på henne.
Det blir för mycket för Robert som tar en #metoo för laget.
Audrey tröstar sig med en skojig liten cigg.
Plötsligt dyker en urban grottmänniska upp!
"Komsi komsi grottgubbe! Att jag precis alldeles nyss blev utsatt för ett våldtäktsförsök har inte gjort mig det minsta misstänksam mot mystiska främmande män."
Audrey går till chefen för att anmäla Robert. Nog kan väl han hjälpa henne?
En snubbe med Lakers-nickedockor på hyllan måste väl ändå vara schyst?
Chefen har tagit ställning.
Nu vet vi att MMA-tjejer gillar att krossa ölsejdlar i huvudet på varandra på skoj när de är på krogen.
På vägen hem blir Audrey mobbad av ett par snorungar. Vad skulle Cool Cat säga??? Han hatar mobbare!!!
Marcus... förlåt: TOK, på väg till kvällsbowlingen.
Här gäller det att ha huvudet på skaft...😐
Audrey är förfärad.
Men plötsligt brister hon ut i black metal-sång! "Ruhhh rrRRRRÖÖÖÖÖÖAAARRrrr"
Av någon anledning dyker regissören upp i filmen.
Har Audrey blivit tossig? De uppdragna axlarna, den framskjutna underkäken och det "psykotiska" growlandet indikerar det.
Audrey spontanvrålar upprepade gånger. Det är rätt kul.
En MMA-snubbe med perfekt skäggväxt är mindre road.
Nick Principe är oklädsamt självironisk.
Samtidigt är det rast på #metoo-arbetsplatsen och vad gör man då om inte runkar? Farnsworth måste ha blivit alldeles till sig när han filmade detta då han glömde ställa skärpan.
DIY-Frankensteins monster. När du monterat dit anoden är nästa steg att applicera en katod.
Varför tar den svettige snälle farbrorn av sig kläderna för??
Undra om det är Farnsworts dotter som spelar i denna charmiga scen? Flickan heter i alla fall samma sak.
The Incredible Kebab Man!
"28 ÅR senare". Ja så känns det vi det här laget.
Hurra! Neil Breen-explosioner.
Muthafockaz gone Hollywood.
Är detta ett uselt skämt eller är det ren och skär idioti?
Det gick inte svinbra att finansiera mästerverket...
Kladdig teaser.
*Ja det är precis vad ni tror att det är.
**Vi får snart ge ut en ordbok med alla fina ord vi myntat!
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
